Svenska
Gamereactor
recensioner
Clive Barker's Undying

Clive Barker's Undying

Filmvärldens okrönte skräck-kung och en kultfigur i blodiga sammanhang ger sigin i spelvärlden

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Undying är skräckmästaren Clive Barkers försök på ett spel, som beskriver en irländsk familjs tragedi och får de små håren i nacken att resa sig gång på gång. En interaktiv rysare, som vill skrämma bort dig från datorn, för att sen åter dra in dig i Clive Barkers skräckvärld. Clive Barker är känd för otaliga skräckfilmer och böcker (några av dem barnböcker), och har fått mycket beröm från bland andra Stephen King, mannen som de flesta nog vill kalla för skräckens kung. Det är kanske också därför som Clive Barker kallas för The Prince of Horror?

HQ

Utvecklingen av Undying startade faktiskt innan Clive Barker kom in i projektet, men det betyder inte att han inte fått inflytande på spelet. Hela historien skrevs om, och Barker fick sätta sin prägel på spelet, som bara han kan göra det. Den där boken klädd i människohud...är det en barnbok? Hela den dystra historien startar 1899, när Jeremiah Covenant och hans yngre syskon tar sig till några mystiska stenar, som står på en avlägsen ö. Där läser Jeremiah ur en dammig bok från sin fars bibliotek, och något djupt under jorden väcks till liv...

Flera år senare är Jeremiahs fyra syskon alla döda eller försvunna, och hans egen hälsa blir svagare och svagare på grund av cancer, samtidigt plågas han av sin bror Arons bortgång. Flera ur tjänstefolket påstår att de sett hans yngsta syster Lizbeth under natten. Som en sista utväg tillkallar Jeremiah sin gamla krigskamrat Patrick Galloway, som är skyldig honom en tjänst, och som förövrigt besitter ockulta förmågor.
Jeremiah var en gång Patricks överordnade i en specialstyrka under det tidigare kriget, vars mål var att dämpa bondearmens rädsla för magin hos Tsranti-zigenarna. Patricks förmågor inom det ockulta har sänt honom på resor runt om hela europa, framtill den dag han vänder tillbaks till sina hemtrakter och får höra Jeremiahs bön om hjälp.

Precis här träder spelaren in i rollen som Patrick, just när han går in genom den rostiga porten till Covenant familjens lantställe, en plats härjad av förtidens dystra händelser och familjens förbannade historia. Vad hände den gången ute på ön med de mystiska stenarna? Vad blev väckt till liv? Var det noga planlagt eller var det bara några barns oskyldiga lek med några böcker, som de aldrig borde ha haft tillgång till? Det kan bara de många kommande timmarna av spelande avslöja.

Patrick Galloway är som sagt ingen vanlig man. Under krigen kämpade han mot zigenare och där kom han över en märklig grön sten, kallad The Gel´ziabar Stone. Den stenen har givit Patrick insikt i det ockulta och förmågan att se bakåt i tiden med hjälp av svart magi. Det är precis den förmågan Patrick får användning av under sin utforskning av de skelett, Jeremiah Covenant har i garderoben. Ofta hör man en röst från ingestans som viskar öLook!ö, och använder man Patricks förmåga får man inblick i de saker som är dolda för vanliga dödliga. De dolda sakerna kan vara allt från samtal, som inte var menade för Patricks öron, till tavlor som plötsligt förvandlas till blodiga satiriska parodier på Jeremiahs nu försvunna syskon.

Detta är en annons:

Det är inte bara den gröna stenen och ett handvapen som Patrick har till sin hjälp. Genom hela spelet utvidgar han nämligen sin arsenal av mer eller mindre svart magi, som kan bidra till nedläggning av odöda, demoner och hedniska zigenare. Bland annat kan Patrick använda formeln öInvokeö på nyslaktade motståndare, som då reser sig och träder in i kampen mot sina ännu levande likar. Är inte det nog för att stilla blodtörsten, kan den också användas för att få zigenare att skjuta skallen av sig själva. Definitivt god underhållning.

Undying utspelas som ett klassiskt First Person Shooter, bara avbrutet av in-game filmsekvenser, som alla blir renderade av spelets grafikmotor. Sekvenserna föregår skiftesvis i första- och tredje-persons perspektiv. Spelet använder samma grafikmotor som i Unreal Tournament, och det märks på texturerna i spelet, som till och från verkar en smula trista. Några av figurerna är också lite tamt animerade, men i gengäld er Jeremiah och särskilt Patrick ett par snygga exempel på vad grafikmotorn i Undying egentligen kan prestera. Patrick har ansiktsuttryck som kan uttrycka överaskning och förundran, med hjälp av ögonbrynen. Smart, eller hur?

Undying är ett nästan fulländat spel, dock med några småfel här och där. I filmsekvenserna som utspelar sig i tredjepersons perspektiv, verkar Patricks pistol en smula överdimensionerad. En ren formalitet, men ändå något som sticker en i ögonen. Gameplaymässigt går det mycket ut på att skrämma spelaren, samt att hela tiden skapa en mörk och ohygglig bild via omgivningarna. Dessvärre stöter man på nästan oändliga vågor av fiender, som utan ände sköljer in över skärmen. Oftast slutar strömmen av fiender först när man, utan att tänka över det, kastar sig in i en huvudlös kamp, med sexskjutaren i ena handen och svartmagi i den andra. Men när man har förstått att man bara ska pressa framåt på de flesta ställen, då blir det lite enklare.

Efter att ha spelat Undying, är jag övertygad om att mitt liv blivit 10 år kortare. De första grå håren har börjat dyka upp, och jag kan inte sova om nätterna längre. Om jag rör mig över den indianska gravplats som jag efterhand blivit säker på att mitt hus är byggt på, hör jag hela tiden vikande röster, som ber mig se tillbaks i tidens rädslor, men jag ångrar ingenting. Clive Barkers Undying är en pärla. En skräckinjagande och rysningsframkallande pärla, men icke desto mindre en pärla.

Detta är en annons:
Clive Barker's UndyingClive Barker's UndyingClive Barker's UndyingClive Barker's Undying
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Horribelt spännande!
-
Ohyggligt utmanande
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content