Det var glädjande nog ganska många som följde Gamereactors rekommenationer och investerade i Monolith Softwares rysligt brutala och otäcka Condemned: Criminal Origins när det lanserades till Xbox 360 i samband med konsolens premiär.
I slutet av februari är det dags för premiären och vi har fått en spelbarkod och tjuvstartat lite. I vanlig ordning kan vi inte hålla oss från att bjussa er läsare på de första bilderna från härligheten som tar vid ganska precis där ettan slutade, vilket gör att jag misstänker att storyn kan bli lite rörig för de som missat föregångarna.
Som vanligt gäller att folk allergiska mot spoilers, även om det nu bara handlar om början på spelet, ska hålla sig undan.
Redan i spelets menyer slås den läskiga tonen. Condemned är inte charmigt, humoristiskt eller ens särskilt smart. Bara hårt och ondskefullt och förmodligen används mer svart färg än i alla andra spel tillsammans.
I Condemned 2: Bloodshot rivstartar storyn med att den mystiske Van Horn från det första spelet är på flykt undan en förföljare. Borta är den iskallt coola stilen och Van Horn verkar uppriktigt livrädd medan Ethan Thomas sida numera lever som uteliggare på otäcka bakgator.
Snart blir man själv inkastad i hetluften igen, kombinerat med en snabb genomgång av spelsystemet där man får slåss mot andra uteliggare modell bumfighting. Det hela avslutas då en skum typ gör proceduren kort med dig.
Det går fort att inse att Condemned 2: Bloodshot verkligen är ett svart spel. Visserligen får man tidigt en ficklampa, men jag har nog aldrig sett en lampa lysa så svagt i mörker förr. Tanken är att det ska vara svart och otäckt och att man ska känna sig utlämnad. Och det lyckas bra, frågan är bara om det är optimalt spelmässigt i längden.
Du vaknar upp rejält skakad och den mystiske figuren kontaktar dig via TV-sändningar. Jakten på Van Horn och hans öde kan ta sin början.
Precis som i föregångaren spelar döda fåglar en roll. Här är det Sonic Emitters som antas spela en roll bakom stans kraftigt ökade kriminalitet och som vanligt ligger det döda fåglar framför dem. Hitta många Sonic Emitters för fina Achievements (Xbox 360-versionen).
Många hårda strider vankas och som vanligt är det främst närstridsvapen som står på schemat. Och skulle vapnen tryta kan man alltid riva loss rör från väggar eller nyttja det som finns i rummet som tillhygge. Smällarna när stål krossar kranium är som vanligt något oerhört.
Condemned 2: Bloodshot är så fruktansvärt våldsamt att det nästan blir en parodi på sig självt. Det stannar dock hela tiden på rätt sida av gränsen och gör spelet till det sannolikt mest osmakliga jag någonsin spelat eftersom våldet inte bara är rått, utan meningsfyllt och berörande. Det fyller verkligen ett syfte för spelets känsla.
Alla missbrukare i det första spelet såg visserligen förstörda ut.Men jämfört med vad man träffar i Condemned 2: Bloodshot framstår de som vilket butiksbiträde som helst.
Efter att ha kämpat sig fram genom hus så förfallna och slitna att Stonehenge känns dagsfärskt vid en jämförelse kommer man ut på en bakgård. Den befolkas av vidriga, spinkiga varelser och det gäller att hitta vidare snabbt så man slipper eländet.
Väl inne i huset sägs Van Horn ska finnas. Om det stämmer får du se själv i februari. Men se till att beväpna dig ordentligt i vilket fall. Kanske en läcker armprotes att dänga folk i huvudet med... eller varför inte lite vara sportslig och faktiskt köra med knogarna?
Därefter var min första timme med Condemned 2: Bloodshot över och jag ska inte avslöja något mer om det såhär på förhand åtminstone hyfsat lovande spelet. Om ganska precis två månader får du provspela själv.
