Conflict: Desert Storm

Uppdragen är välskrivna och kan till exempel gå ut på att förstöra något eller frita fångar. Med sin fyra man starka grupp får man sedan göra det bästa av de karga ökenlandskapen och noga planera backhåll, placera krypskyttar och liknande.

Conflict: Desert Storm är dessvärre inget vidare grant spel. Sjunkande skärmuppdatering och dassiga texturer dras man med konstant samt rena grafikbuggar som dyker upp med jämna mellanrum. Dessbättre får man verkligen känslan av att utvecklarna har ansträngt sig för att ge spelet variation. Alla uppdrag går att lösa på ett flertal sätt och variationen är stor. Det finns mängder av smådetaljer såsom betande getter (vilka man kan skjuta ned), fåglar, svettiga t-tröjor och naturligtvis sand i olika former. Överhuvudtaget får man känslan att utvecklarna Pivotal Games är ett litet sammansvetsat team som prioriterat spelkänsla framför flådig grafik, något det naturligtvis är svårt att klandra dem för.

Möjligheterna att justera spelkontrollen är goda, något jag är tacksam över! Standardinställningarna fick mig mestadels att gå omkring med näsan i vädret, alternativt pekandes ner i marken. Överhuvudtaget känns kontrollen ojämn. Moment som prickskytte fungerar oförskämt bra, medan att hitta utgången i ett litet rum kan vara hopplöst på grund av kameran. Jämför man det hela med Tomb Raider så är man ganska nära sanningen.

De som vant sig vid att spela de vanliga actionbaserade krigsspelen lär snabbt känna sig dragna vid näsan. Spelet känns som tidigare nämnt hyfsat realistiskt. Glöm galopperande i kulsvärmar lekandes Rambo på steroider. Ett välriktat skott och man lever farligt. Figuren man styr börjar halta och har helt plötsligt ännu sämre odds att ta sig levande ur sin situation. Det allra roligaste är att spela på två spelare, då blir spelet dels lättare, och dels är det ännu roligare att planera sina räder tillsammans med en mänsklig medhjälpare. Att sitta på håll, ömt kramandes sitt krypskyttegevär medan partnern går omkring inne i basen och letar saker är en mäktig känsla.

Överhuvudtaget är krigskänslan det som fungerar allra bäst i Conflict: Desert Storm. Balansen mellan action, stealthmoment och realism är perfekt avvägd. Tankarna far ideligen till stora krigsfilmer medan sirenerna som varnar för anfall ljuder. Det enda som kan bli aningen tradigt är musiken som maler på och maler på. De bombastiska tonerna känns som hämtade ur vilken amerikansk krigsfilm som helst och efter en stund blir det för mycket av det goda. Även om jag haft hyfsat roligt med Conflict: Desert Storm, så känns det som det aldrig riktigt vill lyfta. Jag kommer på mig själv med att vara mer tacksam över att uppdragen är slut, snarare än känslan att verkligen vilja fortsätta. De som har letat efter ett helgjutet spel med god känsla av militär disciplin till Playstation 2 kan sluta leta och omedelbart införskaffa sig ett exemplar. Övriga bör nog testa innan köp.