Cossacks II: Napoleonic Wars

Strategispelsgenren har ett par olika nivåer som säger en del om vad utvecklarna har för tankar om sina potentiella köpare. Vissa spel lägger sig på en lättsam nivå där det egentligen inte spelar så stor roll hur man gör i sina anfall, men de spelen är i och för sig allt mer sällsynta. Sedan har vi de semiavancerade strategispelen. De brukar ofta ha basbyggande i fokus med en del strategi på truppnivå, det är dessa spel som är mest vanliga och som man kanske skulle kunna kalla för mainstream. Sen har vi spel som Cossacks II: Napoleonic Wars - de tunga, avancerade som kräver extremt mycket av spelaren. Sådana spel brukar vara jobbiga att komma in i men otroligt beroendeframkallande när man väl gör det. Cossacks II: Napoleonic Wars är inget undantag, men kanske är det också problemet.

Jag förstår att ni blir förvirrade. Det jag menar är att Cossacks II: Napoleonic Wars är så pass avancerat att man inte bara kan sätta sig ner och slöspela en halvtimme, vilket kanske kommer att skrämma bort en del spelare. Hjärnan måste vara klar och på topp, speciellt när man spelar Battle for Europe, som för övrigt är spelets roligaste spelläge. Som en av sex nationer (England, Preussen, Egypten, Frankrike, Ryssland, Österrike) är ditt mål att erövra Europa helt enkelt. Spelläget påminner om många andra liknande spel med en översiktskarta, en väldigt spartansk sådan i detta fallet, över Europa och delar av norra Afrika. På denna översiktsbild kan man sedan få information om de olika områden man kan anfalla eller försvara, man kan sköta diplomati, kolla meddelanden, kolla sin kommendör och handla med varor. Varorna är speciellt viktiga för att överhuvudtaget kunna klara sig. Här utmärker kol och järn sig för utan dessa två kan man inte använda sina musköter, vilket blir lite jobbigt när man ska ha ihjäl fienden. Att springa med sina bajonetter fungerar inte riktigt när fienden står med laddade kanoner och vapen, siktandes mot en. Då blir man inte långlivad.

För att säkra åtkomsten till dessa varor och även guld, rekryter, sten, trä och mat så gäller det att erövra landområden som producerar just dessa varor. För att göra det så flyttar man helt enkelt sin kommendör till ett lämpligt område och sedan börjar spelets roligaste och bästa moment; själva striden. Precis som i bland annat Rise of Nations så börjar nu realtidsdelen av spelet, kartan är omgångsbaserad om jag inte nämnde det tidigare. Det är här utmaningen börjar på allvar och utmärkande för spelets realism är bland annat mätarna för uthållighet och moral. I Cossacks II: Napoleonic Wars är de två kanske de två viktigaste egenskaperna hos en trupp. När moralen går ner till noll så krävs det inte mycket för att dina män ska springa sin väg. Det räcker med att de ser ett hotfull bondgårdsdjur för att de ska söla ner sina pantalonger och springa sin väg, vilket är lite småjobbigt när man ska erövra Europa. Kartan där striderna utspelas är ganska omfattande och på varje område finns ett par deluppdrag som ger extra inkomst och erfarenhet om man lyckas klara av dem. Trots att grafiken inte är i klass med Rome: Total War så målas omgivningen upp på ett ganska livfullt sätt, i alla fall tillräckligt för att övertyga mig om att jag till exempel är i Frankrike och krigar. Förresten så ska jag, innan jag glömmer det, berätta att antalet samtida trupper som man kan ha på skärmen är tre gånger så många i Cossacks II: Napoleonic Wars som i Rome: Total War. Det blir en hel del kan jag lova och slagen är verkligen massiva.

När man sedan väl har nedgjort fiendens trupper så erhåller du området du anföll och kan då också tillgodoräkna dig dess inkomster i form av de varor jag berättade om tidigare. Din kommendör får även erfarenhetspoäng och ju fler poäng han har desto fler trupper kan han råda över. Det gäller alltså att kriga mycket för ett, tu, tre så har någon kommendör från en annan nationalitet stigit så pass mycket att han kan kontrollera dubbelt så många trupper som du. Och då, kära läsare, är det ganska kört. Battle for Europe-läget är helt klart Cossacks II: Napoleonic Wars roligaste del (förutom att möta en kompis över Internet eller nätverk) och man sugs snabbt in i de stridiska tankebanorna.

Men förutom Battle for Europe så finns det även ett kampanjläge som följer en handling genom ett antal olika scenarion. Kampanjläget är dock ganska trist och kan nog mest ses som en extra tutorial då man får lära sig allt det som man måste ha koll på om man ska överleva i kampen om Europa. En skillnad från Battle for Europe-läget är att man här bygger baser på ett liknande sätt som i andra realtidsstrategispel. En annan likhet med andra realtidsstrategispel är också det genomusla röstskådespelet, eller snarare dess manus. Mina genombrittiska soldater talar med ett brett, amerikanskt tungomål, och det gäller egentligen alla oavsett nationalitet. Ganska irriterande när man försöker komma in i en realistisk stämning. En annan fruktansvärd "feature" är de otroliga laddningstiderna. Under tiden spelet laddade så hann jag springa till affären och handla mat, tillaga den och ta en kortsemester i Venedig (jättetrevligt). Det finns få saker som får en att tappa suget lika mycket som långa laddningstider mitt i ett spel.

Men hur som helst, vem är det då som bör införskaffa Cossacks II: Napoleonic Wars? Ja, gillade man det första spelet så kommer man att gilla detta och gillar man taktisk militärföring och inte bryr sig om det grafiska så är Cossacks II: Napoleonic Wars ett bra köp. Är man däremot en som gillar mer lättsamma historier så skulle jag nog satsa på något annat. Cossacks II: Napoleonic Wars är mer till för de hårda, taktiska och erfarna strategerna. Pojkrumssoldaterna helt enkelt.