CY Girls

Det kommer en tidpunkt då en genre helt enkelt blir uttömd på nya idéer. Speldesigners världen runt råder ofta bot på detta genom att smälta samman två genrer och därigenom åstadkomma något nytt. Detta är nog den idé som har dominerat utvecklingsarbetet av CY Girls. CY Girls är en berättelse om två stycken Två kvinnliga agenter, ninjan Aska och specialagenten Ice. CY Girls baseras på en licens som i stort sett ingen här i väst vet något om, mig inkluderat. Klart är i alla fall att man har försökt skapa något stort med hjälp av flera olika spelidéer. Mer om det strax, men först tillbaka till Ice och Aska.

De är agenter både i vår värld och i cyberspace, och varvar mördande med lite cyberhacking lá Matrix. Varje kvinna har fått sin egna skiva att husera på. Aska är ninjan som kan springa på väggar och har vader som inte är av denna världen. Hennes hopp talar sitt tydliga språk när det gäller detta. Vapnen består bland annat av svärd och kaststjärnor och annat ninja-aktigt. Kortfattat kan man faktiskt göra mer än bara en liknelse, för faktum är att Aska beter sig nästan exakt som Hibana i Sega Shinobi-uppföljare Nightshade. Medan Ice står för en mer actionorienterad skjutfest. Här har man slängt in element från kill.switch som möjliggör att man hukar sig bakom diverse hinder för att undgå fiendens eldgivning. För att sedan hoppa fram/upp och ta mangla fienden full med bly. Rent rörelsemässigt finner man även en och annan manöver från Metal Gear Solid 2, men mestadels känns det som en repris från kill.switch. Tyvärr finner man snart att spelet har allvarliga brister på samtliga plan. Kontrollen är otroligt styv och oprecis, vilket till viss del passar bra för Ice, då hon mestadels gömmer sig bakom hinder, men Aska lider stort av detta. Speciellt är det hoppen som får ta stryk, men även andra manövrar lider av precisionavsaknaden och återigen känner jag igen mig från Nightshade.

Grafiken är även det ett tråkigt kapitel. Livlösa karaktärer springer runt i döda omgivningar där varenda vinkel är spikrak och varje visuell beståndsdel känns steril och tråkig. Den grafiska stilen kan liknas vid den i Metal Gear Solid 2, få polygoner på skärmen, suddiga texturer blandas med någorlunda skarpa sådana och man försöker konstant lura hjärnan att tro att det är snyggare än det egentligen är. I MGS2 fungerade det, men här lider det allt för mycket av att vara allt för avskalat. Det mesta ser blekt ut och oinspirerat ut och polygonarbetet är allt för sparsmakat för att miljöerna ska kunna bidra till någon närvarokänsla.

Till slut faller CY Girls platt då man inte har kunnat fokuserat på ett utförande. Så går det när man försöker stoppa in för många kakor i samma mun. Man har helt enkelt försökt fusionera för många olika spelkoncept i samma förpackning, bara för att få hela paketet att falla platt.