Cyberpunk 2077: Ultimate Edition

Mitt intresse för Cyberpunk 2077: Ultimate Edition var egentligen ganska ljummet. Jag kände mig klar med V:s äventyr sedan ganska lång tid tillbaka och tanken på en nedgraderad version lockade inte alls. Men så kom de första rapporterna om att spelet faktiskt skulle vara riktigt bra, och rent av flöt på bättre än med en Steam Deck.

Och... med ens blev jag lite sugen på att spela som Corpo, vilket jag faktiskt inte hunnit göra ännu, och sagt och gjort. Nu har jag hunnit en bra bit in i Cyberpunk 2077 till Switch 2 och provat på både huvudäventyret samt expansionen Phantom Liberty. Så hur står det sig?

Cyberpunk 2077 hade som bekant en absolut fasansfull premiär, kanske den värsta någonsin, och fungerade fruktansvärt illa till Playstation 4 och Xbox One. Faktum är att Sony till och med stoppade spelets försäljning. Därefter satte CD Projekt Red igång med att räta upp skutan, något de lyckades med efter åratal av hårt arbete, varpå det dessutom lanserades en riktigt fin version till Playstation 5 och Xbox Series S/X.

Så var hamnar Cyberpunk 2077: Ultimate Edition? Det får bli fokus för denna recension, där du som vill veta mer om spelet i sig rekommenderas läsa vår recension av grundtiteln samt expansionen. Men innan vi ger oss i kast med det tekniska, så finns lite unika funktioner att ta i beaktande. Det inkluderar framför allt nya sätt att spela. Det ena är gyrosikte, vilket kan kombineras med Motion Patterns för den som vill spela hela äventyret på detta sätt. Med sistnämnda knyter du rörelser till allt, vilket för mig i de flesta fall känns mer tillkrånglat än att bara trycka på en knapp.

Till detta finns även muskontroll, vilket en och annan van PC-spelare säkert uppskattar. Joy-Con 2 fungerar såklart utmärkt som mus, men jag noterar att utformningen är sämre för långvarigt spelande än en "riktig" mus, så jag tycker ergonomin blir lite lidande. Dessutom kör spelet i 30-40 bilder per sekund (i teorin men i praktiken lägre) och muspekare med så låg bilduppdatering fungerar inte särskilt väl. Alternativ finns alltså, men utöver gyro för skjutandet, tror jag de mer traditionella spelsätten kommer dominera för de flesta - även om inte heller det är perfekt då jag verkligen saknar trigger-knappar som bidrar till känslan av att använda en avtryckare.

Att glida runt i Night City är fortfarande en fröjd, i synnerhet nattetid när neonet tänds och skapar den där futuristiska charmen som för många är själva kännetecknet för denna typ av scifi. Jämfört med hur spelet är till Playstation 4 och Xbox One känns det som ett kliv i helt rätt riktning, och då talar jag inte om det bedrövliga skick de släpptes i. Det är helt enkelt ett riktigt snyggt spel som känns tekniskt imponerande på ett sätt få andra Switch 2-titlar gör. Det körs i 30 eller 40 bilder per sekund beroende på grafikval, men helt jämnt är det tyvärr inte, utan att för den saken skull vara något stort problem. Med VRR-stöd tycker jag även det ser nästan surrealistiskt läckert ut bärbart, och jag har inte kunna hålla mig från att under recensionsperioden terrorisera min omgivning och prompt velat visa det grafiktunga spektaklet.

Med det sagt så är en lite övergiven stad det tydligaste tecknet på att Switch 2 inte är lika kraftfullt som Microsofts och Sonys främsta konsoler. Det är helt enkelt inte lika mycket liv och rörelse, vare sig på gatorna eller i trafiken. Vill du jämföra mot Playstation 5 och Xbox Series X, blir det därmed naturligtvis inte lika imponerande, men det är trots allt olika format med olika styrkor, och lika skevt som att jämföra en värsting-PC med en Playstation 5 från år 2020.

Äventyret är annars detsamma som när det begav sig och kretsar kring V som får ett experimentellt chip inplanterat i sitt huvud. Problemet är bara att en dåre kallad Johnny Silverhand (Keanu Reeves) börjar ta över ditt sinne och gör att din kropp riskerar att tillhöra någon annan. Den här resan är fortfarande mäktig och synnerligen väl värd att spela igenom. Dessutom ingår Phantom Liberty-expansionen, vilken tillför gott och väl 20 timmars extra cyber-äventyrande med Idris Elba. Expansionens berättande är faktiskt bättre än i huvudspelet med mer nagelbitarspänning där du kastas in i ett virrvarr av spioner, konspirationer och falskspel på högsta nivå.

Har du inte spelat Cyberpunk 2077 tidigare och är nyfiken på spelet, så är detta en version du kommer ha kul med och imponeras av. Har du lirat det tidigare och är sugen på att köra igenom det igen, skulle jag säga att underhållningsvärdet kommer variera beroende på din tolerans för grafisk nedgradering. Det ser absolut inte ut som på en topptrimmad PC, men det finns inget lika iögonfallande till Switch 2 och CD Projekt Red har gjort ett imponerande jobb med att få med allt. I sommar ser jag fram emot att få slutföra mitt äventyr som Corpo liggandes på en strand.