Darfall

När jag började testköra Darfall tänkte jag direkt på titlar som They are Billions, Warcraft 3, Diplomacy is Not an Option, Age of Darkness: Final Stand, Thronefall, Cataclismo och Spellforce 3. Det beror på rollspelsinslagen, fokuset på dygnets rotation och upplägget med att bygga din fästning. Det sållar tack vare detta in sig i en ganska nischad grupp med titlar inom strategigenren. Du behöver uppskatta både realtidsstrategi och rollspelande om du ska uppskatta SquareNites alster.

I Darfall intar vi rollen som en hjälte vars öde är att rädda sin värld undan undergången. Vi blir ombedda att utforska kontinenten Aganor och försvara den med hjälp av trä, sten och järn. Till en början är det främst naturens farliga djur och orker som utmanar oss. Detta förändras ganska snabbt och vi tvingas överleva horder av skelett och demoner. I denna titel styr du en kraftfull karaktär som du kan uppgradera och utveckla under kampanjuppdragens gång. Dina framsteg följer även med till nästkommande uppdrag. Även om du börjar som en trollkarl kommer du att få åtkomst till andra karaktärer och fler byggnader över tid.

Tyvärr är berättelsen inget att hänga upp i julgranen. Den lyckas med bedriften att pricka in alla klyschor i fantasy-genren, innan hälften av kampanjen är avklarad. Utvecklarna medger att det är tanken, men det fungerar inte särskilt bra. Jag blir aldrig tillräckligt investerad eller intresserad i händelserna. Vi får aldrig riktigt lära känna karaktärerna på djupet och upplevelsen blir inte lika intressant som i exempelvis Warcraft III. Jag kan dock ha lite överseende med att detta är en indietitel och jag har trots min kritik uppskattat aspekter av världsbygget. Jag saknar också lite mer tryck i röstskådespeleriet. Det beror på att berättelsen förklaras av en röstskådespelare som talar över svartvita stillbilder under mellansekvenserna. Detta kan också bero på att manuset inte imponerade på mig.

Vill du åt allt på en gång kan du istället för det berättardrivna spelläget testa överlevnadsläget. Kartan där du väljer uppdragen är bedårande att titta på. Det är synd att inte mer av titeln lånar av den designen. I detta spelläge färdas vi till olika fallna städer vi ska bygga upp. Varje nivå innebär att du ska överleva ett visst antal nätter. Möjligheten att välja din hjältes klass och bygga allt innebär att du verkligen kan grotta ner dig i strategier och taktiska beslut. Det märks framförallt på dagarna, då du måste samla in resurser och skicka ut din hjälte på olika uppdrag. En kraftfull hjälte med många förmågor och artefakter kan skydda din bas eller förbättra aspekter av basbyggandet. På nätterna kommer fienden att försöka förstöra din bas vilket innebär fullt fokus på att överleva.

När din stad växer blir det många saker att hålla reda på. Även om din hjälte eller och dina arbetare samlar in mat, trä och sten är det inte riktigt så enkelt. Dessa resurser inklusive sådant du kan hitta på kropparna av besegrade fiender kan användas för att bygga hus och rekrytera trupper. Vissa byggnader kan sedan förädla och förändra dessa råvaror till andra, vilket innebär att du kan bygga ännu mer avancerade byggnader. I vissa avseenden liknar resurssystemet Anno från Ubisoft. Du måste exempelvis göra om ved till plankor eller kol. Jag gillar att du kan köa mängden av trä eller sten som ska förädlas. Precis som i de flesta moderna strategispel kan du även ändra hastigheten. Det kan vara ett stöd om det blir för många saker att göra samtidigt.

Jag tycker att sammansättningen av funktioner som att försvara baser och leta artefakter med din hjälte fungerar bra. Även om jag inte är överens med konsten och designstilen, är dina trupper, hjältar och byggnader avläsningsbara på kartan. Användargränssnittet är tydligt och enkelt att avkoda. Det underlättar när du snabbt måste placera ut många byggnader och hus för att få fler soldater. Det går snabbt att se hur mycket av resurserna du har och hur mycket du behöver. Kostnaderna är ganska höga i detta spel och det tvingar dig att konstant avgöra om du ska ha mer resursinkomstbringande byggnader, expandera din yta för byggnader med lampor eller satsa på försvar.

Jag upptäckte ganska tidigt att den roligaste aspekten av ett uppdrag var ungefär halvvägs genom det. När du etablerat din bas, uppgraderat din hjälte ett par gånger och kommit igång med försvarsarbetet klickar allt. Du expanderar, försvarar och hamnar i en rytm som är roande. Det är också här du väljer vilka typer av avancerade truppslag du ska bygga eller inte. De är dyra och kräver specialresurser genom att förädla ved eller sten. I vissa fall måste du ut och besegra bossar i miljöerna för att komma åt vissa sällsynta resurser. Tyvärr kan starten och avslutet bli lite långdraget och repetitivt ibland. Det beror på att du oftast följer samma mönster i början och har tillgång till allt mot slutet.

Nätterna är förmodligen det jag gillar mest på grund av att man ser så lite av spelvärlden. Det tvingar dig att skydda din fästning och bygga lampor ute i världen. Varje natt kommer med en ökad svårighetsgrad. Som du säkerligen förstår finns det mycket att göra både under uppdragen och utanför. Vill du inte äventyra i kampanjen eller i överlevnadsläget kan du skapa dina egna spelnivåer med ett kraftfullt och lättanvänt verktyg. Jag tror att det är detta som kommer att skänka titeln långvarighet.

Visuellt påminner spelet om Diplomacy is Not an Option. Den kantiga och simpla 3D-grafiken är inte särskilt fin att titta på. När det kommer till grafikstilen hade hellre sett något mer visuellt inbjudande. Inom denna kategori lyckas Age of Darkness: Final Stand eller They are Billions betydligt bättre. Detta är ett jag-problem då jag har lite svårt för blockiga och kantiga grafikstilar. Jag tror att SquareNite hade vunnit lite på att jobba fram en mer unik grafikstil. Prestandamässigt fungerar det däremot bra med sin enklare visuella stil. Intensiva scener kan dock leda till ett tapp av bildrutor per sekund. Jag upptäckte också att när du placerar ut många ljuskällor under becksvarta nätter, kan detta också påverka prestandan under längre uppdrag. Tyvärr är grafikinställningarna få, så om du har problem med prestandan har du inte många tillvägagångsätt att finjustera grafiken på.

Ljudmässigt finns det inte så mycket att klaga på. Titeln lyckas nå en hyfsad nivå på ljud för vapen, kollisioner och ett sitt ljudspår. Det låter klart godkänt för en indietitel i den här genren. Det jag tycker är lite synd är att kampanjens röstskådespel kunde låtit lite bättre. Om det beror på manus eller röstskådespelarna är svårt att säga. På grund av att hela genren mer eller mindre gått över till att visa upp mellansekvenser med stillbilder och berättarröst, så behöver man fånga spelaren om man vill skapa något minnesvärt, som sticker ut. Det lyckas man inte med denna kampanj. Däremot har SquareNite byggt upp ett universum med denna titel och har alla möjligheter att vidareutveckla detta i expansioner eller med potentiella uppföljare.

SquareNite erbjuder dig ett kompetent realtidsstrategispel varvat med rollspelsinslag i Darfall. Trots lite tråkig grafikstil och en klyschig berättelse är jag nöjd med det spelmässiga inslagen. Det bjuder på en lagom mängd djup för sin genre och nivåeditorn bidrar till att användarna kan skapa nytt och intressant innehåll. Mellan titlar som They are Billions, Warcraft 3, Diplomacy is Not an Option, Age of Darkness: Final Stand, Thronefall, Cataclismo och Spellforce 3 sållar sig Darkfall in i mittenskiktet. Jag tycker själv att överlevnadsläget är det mest engagerande med spelet. Det beror på att utmaningen var bra och möjligheten att bygga allt bidrar till en mer intressant upplevelse. Om du är nyfiken eller gillar något av de andra nämnda titlarna bör du prova demo-versionen av Darfall.