Dark Sector

Jag förstår inte. Jag förstår uppriktigt sagt inte. Att konstruera en konkurrenskraftig grafikteknologi är svårt. Det ska till en extrem massa matte som ska räknas ut i extremt höga hastigheter. Det behövs riktigt smart folk till det. Om man, som Digital Extremes bevisligen har, lyckas samla ihop så mycket smart folk, så borde det inte vara så svårt att också hitta någon med en riktigt bra spelidé. En person med en vision, en Newell eller Levine eller Wright eller Miyamoto, som kan ta all den här tekniken och göra något riktigt speciellt av den.

Det har inte Digital Extremes. Istället har de suttit i ett gulblekt konferensrum och spånat. "Okej grabbar, vi har en riktigt tuff spelmotor som ser ut som Unreal Engine, vad ska vi göra med den"? Dark Sector började sin bana som ett science-fiction-äventyr i ett rymdskepp i yttre rymden. Komiskt nog är detta betydligt mer originellt än vad spelet slutligen blev.

Någon i teamet fick syn på Resident Evil 4 och Gears of War, och bestämde sig för att stöpa om spelet till ett mer realistiskt action-spel med övernaturliga inslag. Lite Call of Duty möter Witchblade möter Metal Gear Solid möter The Darkness. Precis som i Pariah finns här inga originella inslag alls. Och mixen blir snabbt tröttsamt trist.

Som specialagenten Hayden Tenno (med röst av killen som spelar Lex Luthor i Smallville) hamnar jag i en grådaskig, dyster Sovjet-republik, i jakt på ett dödligt kalla kriget-virus som hamnat i en galnings händer. Allt går förstås åt skogen. Hayden blir infekterad, vilket dock utmynnar i att han får en skrovlig arm och kan generera en sorts triangelbumerang direkt ur handflatan. Väldigt behändigt när man ska slåss mot tusentals arga soldater.

Det hade kunnat vara en bra grej, för själva skjutandet är väldigt enformigt och hämtat från Gears of War. Ja, hela rörelsemönstret med att ducka bakom hinder för att sedan rusa fram genom att hålla in allt-i-allo-knappen är taget rakt av från Epics mästerverk. Problemet med Dark Sector, varför det aldrig blir lika roligt att skjuta fiender i det här spelet som i Gears of War är det faktum att det hela tiden känns bökigt, omständigt... och ganska osmidigt. Det ska sägas dock att det går smidigare att skjuta fienderna än att döda dem med bumerangen som växt fast på Haydens hand.

Den idén, bumerangen, faller platt. Med den kan man bedöva fiender på håll, slita åt sig föremål, slå upp låsta dörrar och en massa annat. Tyvärr känns den opålitlig och precis som andra delar av spelkontrollen; omständig. Ibland studsar den helt fel, den går genom väggar på vägen tillbaka, den missar fiender på nära håll, och den används om och om igen i en del riktigt märkliga pussel som involverar att ladda den med eld eller ström och skicka den mot låsta dörrar (vafalls?). Eller att kasta den mot ett hustak för att där fånga en bomb med bumerangen, som man sedan ska använda för att spränga upp ett brunnslock. En gimmick, alltså.

Kvar finns ett hopkok av många redan utförda idéer, som dessutom lider av en samling större, och mindre problem. Aldrig någonsin känner jag mig inspirerad, jag bara vandrar runt på de snygga men tråkigt utformade banorna och håller utkik efter saker som vill slå eller skjuta på mig. Sedan slår jag eller skjuter dem, och vandrar sedan vidare för att hitta vägen till nästa plats där saker vill slå eller skjuta på mig.

Men nog snackat om minuspunkterna nu. Nog klagat. Den enskilt bästa delen i Dark Sector är grafiken, tveklöst. Miljöerna är stiligt färgsatta, högupplösta och proppade med normal mapping. Vädereffekterna och animationerna är också snygga och designen på de muterade fiendekreationerna känns oväntat originell.
Nu låter jag har framstått som onödigt elak i den här texten, för att i slutändan kunna dela ut betyget klart godkänt?

För det är ju faktiskt en ganska solid produkt som Digital Extremes har satt ihop. Problemet är att det aldrig blir mer än så. Dark Sector innehåller funktionell och bitvis riktigt snygg grafik, godkänd ljudbild, en spelkontroll som fungerar, trots några irriterande småsaker och ett helt okej multiplayerläge.

Dark Sector blir också, faktiskt, bättre och bättre ju längre in i äventyret man kommer. I början känns det spelmekaniska direkt uselt medan man i slitet av spelet har bra koll på sin bumerang, och lärt sig nyttja de rätt coola extrafunktionerna som man lär sig under storyns gång.

Detta är på intet sätt ett dåligt spel, men samtidigt ganska långt ifrån riktigt bra. Digital Extremes har bjudit på två stycken medelmåttiga spel nu på rad, och jag frågar mig; försvann all deras grymma Unreal Tournament-kompetens i och med att de slutade arbeta med den spelserien, eller försöker de inte nog hårt?