För att enkeldra Darwins-teori om arternas uppkomst så handlar det om att de starka överlever. Att vi genom miljoner av år slumpmässigt utvecklar olika mutationer som gör vårt liv lättare och därför ökar vårt överlevnadsvärde. I slutändan blir det naturliga urvalet de arter som bäst är anpassade för sin miljö.
Spelet Darwinia+ bygger vidare på Darwins-läror om än att de tar livet och lämnar det biologiska rummet och flyttar in i det digitala. Världen Darwinia är det första helt digitala ekosystemet. Här bor darwinierna, små totemvarelser som enbart består av en enda polygon. De lever ett fridfullt liv i Darwinia som skapats av Dr. Sepulveda för att de i en säker miljö skall kunna leva och utvecklas.
När du (spelaren) kommer in i bilden så är dock friden förbytt och Darwinias värld är under ett livsfarligt hot. Virus håller på att montera ner infrastrukturen och för varje sekund som går blir mer och mer data korrupt. Dr. Sepulveda utnämner dig till darwiniernas skyddshelgon och tillsammans ger ni er i kast med att leda polygonfolket i säkerhet och eliminera hotet. Hotet som kommer med en fråga. Vart kommer alla virus ifrån?
Det första som drabbar dig i spelet är estetiken. Allt består av geometriska polygoner, inga texturer finns så långt ögat når. Det avskalade nakna landskapen är ett skolexempel på kubism där kullarna är i perfekt symmetri och vattnet alltid har fullt delbara grader. Färgtonen är kylig och går i allt mellan neongrönt och lysdiodsrött. Över det hela ligger en ljudmatta av smått fantastisk faxmaskinspop, klingande sonarljud och absolut öde tystnad. Som audiovisuell upplevelse är Darwinia+ något av ett unikum i spelvärlden.
Som spel är Darwinia+ ett monster med flera huvuden eller snarare ett spel med foten i många genrer. Det faller faktiskt mellan stolarna gällande det mesta. Här finns klara element av strategi såväl som pussel och action men inget som får full uppmärksamhet. Du svävar som en osynlig gud över ett land byggt av polygoner och sköter med hjälp av ett nedskalat interface diverse trupper och enheter som skall utrota virusen och hjälpa darwinierna att överleva. Se det som en strategihybrid mellan Tron och Lemmings.
Du tar över baser, bygger enheter, uppgraderar enheter, uppgraderar enheters utrustning och snitslar darwinier i säkerhet. Systemet lider av samma klumpighet som de flesta strategispel som bantats ner till konsoler. Brist på knappar och snabbfunktioner gör det hela väldigt slött. Vilket är spelets största problem över lag. Det är ganska långsamt. Trupperna rör sig långsamt, framfarten i kampanjen går långsamt och till och med strider där granater, raketer och polygoner regnar lufsar fram i en maklig takt. Enheternas slöhet rimmar också illa med att spelet består av väldigt stora banor och en lång kampanj som riskerar knäckas av sin egen vikt.
Överlag så är Darwinia+ en charmigt uppiffad indiepärla som kan vara lite svår att ta till sig men väl värd att uppleva. Det går lite långsamt ibland fast vem sa att utvecklingen gick fort? Inte Darwin i alla fall.