Låt oss för en liten stund glömma bort det ytterst mediokra Gotham Knights och det till synes väldigt tveksamma Suicide Squad: Kill the Justice League. För trots allt är det så att lika ojämnt som DC varit i filmväg, har det faktiskt varit suveränt när det kommer till spel. I synnerhet Batman torde vara den serietidningshjälte som har flest bra titlar av alla.
Till detta kommer sedan Injustice-spelen, Lego-liren och även höjdaren DC Universe Online som fortsätter vara populärt. Med detta och våra brittiska kollegors hyllande förtitt i åtanke, är det kanske inte konstigt att jag snabbt var framme och högg recensionskoden på DC's Justice League: Cosmic Chaos när den damp ned på redaktionen. Det ser spontant ut som något i stil med Minecraft Dungeons och med tanke på hur hutlöst mycket jag spelat det, var jag rejält sugen på att få komma igång med detta.
Roligt ensam, men får du med dig en soffpolare växer DC's Justice League: Cosmic Chaos rejält.
Och inte blev jag mindre sugen av introt. Här chillar nämligen Justice League i den idylliska hamnstaden med det mycket passande namnet Happy Harbor, när problem från den femte dimensionen plötsligt uppenbarar sig i form av Mxyzptlk med hejdukar. Han har dessutom med sig Starro och tillsammans tar de kontroll över nästan hela Justice League. Nästan som sagt. För Batman, Superman och Wonder Woman undkommer nämligen i det fullkomligt underbara och mycket välanimerade introt.
Denna trojka utgör sedan dina valbara alternativ i spelet som är förvånansvärt väl utformat för att tilltala både äldre DC-fans och de barn som jag ändå får förmoda är den främsta tilltänkta publiken. Min initiala tanke om att spelet skulle påminna om Minecraft Dungeons visar sig snart vara hyggligt korrekt, men en minst lika bra parallell är Lego-spelen och i slutändan känns DC's Justice League: Cosmic Chaos som ett slags avkomma till dessa båda koncept.
Det finns mycket att låsa upp och upptäcka i Happy Harbour, även om en del saker tar väl lång tid.
Happy Harbor har mycket utforskande att bjuda på och som sig bör dräller det av hemligheter att hitta, här bland annat i form av gömda serietidningar som även ger dig kosmetiska tillägg, men även fast travel-punkter och annat. Att utforska är kul, i synnerhet som du här kan göra det tillsammans med andra spelandes co-op, men världen är uppbyggd på rollspelspremisser (det finns till och med sidouppdrag) så du kan mellan varven besöka platser du inte riktigt är redo för ännu och får då vara beredd på storstryk. Tack vare detta känns det kulörta äventyret hyggligt utmanande även för mig som härdad gamer medan yngre förmågor också kan ha kul. Självklart finns även svårighetsgrader för att ytterligare balansera utmaningen och se till att det hela tiden är roligt.
Grafiken är oerhört mysig och vacker cel-shadad i en stil som för tankarna till den typ av tecknade filmer som dominerade 80- och första halvan av 90-talet, och tack vare en oväntat välskriven story lyfts presentationen flera snäpp. Kombinera detta med suveränt röstskådespeleri samt smart fanservice, som att Batman hela tiden skryter om sin enorma rikedom, och du har en riktig DC-karamell.
Striderna har förvisso en del variation på pappret, men i praktiken är den grafisk snarare än spelmässig.
Striderna är naturligtvis en mycket central del av DC's Justice League: Cosmic Chaos, men tyvärr håller de inte riktigt måttet hela vägen. Problemet är att systemet saknar ett riktigt djup och att det därför blir lite monotont. Variationen i striderna kan man såklart klaga på även när det gäller klassiska beat 'em up, men dessa var oftast bara en timme eller två långa, och hade ett fenomenalt speldjup i utmaningen för den som ville. Här består variationen mest i att de olika karaktärerna har unika egenskaper, vilket dock inte betyder så mycket mer än att vissa karaktärer automatiskt är bättre mot vissa fiender.
Undan för undan får trojkan av superhjältar dock fler egenskaper och du kan själv välja vilka som ska vara aktiva. Själv tyckte jag Wonder Woman var en favorit tack vare förmågan att dundra iväg chockvågor som träffar fiender runt omkring, och därmed gör att det aldrig blir för många fiender för tätt inpå henne. Alla karaktärer har också en superattack att ta till, vilken dock begränsas av en timer så att du inte ska kunna spamma dessa attacker. Till detta kommer att de medlemmar av Justice League du befriat från Mxyzptlk och Starro kan komma till din undsättning som ett slags bonusattack.
Musiken är tyvärr genomgående anonym, ett starkt ledtema hade varit pricken över i:et.
Som jag skrev ovan hade jag faktiskt ganska höga förväntningar på DC's Justice League: Cosmic Chaos, även om jag inte trodde på någon Game of the Year-kandidat. Och jag fick ganska precis vad jag hade hoppats på. Ett underhållande superhjälteäventyr med co-op, välskrivet manus och massor av DC-kärlek för alla åldrar. Visst hade ett djupare stridssystem och en större spelvärld varit önskvärt, och jag kan faktiskt inte minnas en enda låt från spelets soundtrack - men gillar du Lego-spelen, Minecraft Dungeons och DC i allmänhet så är det varm köprekommendation på detta, och min sjua är klart närmare åttan än sexan.
