Dead Reset

Tjusningen med spel är i mångt och mycket bredden. Det finns lika många olika genrer som det finns fåglar i skogen och är man ombytlig och villig att "testa något nytt" så kan man leva livet. La vida loca. Sure, Dead Reset uppfinner inte hjulet igen och det är heller inte något som det på något sätt försöker ta sig an utan här handlar det om en regelrätt hyllning till 80- och 90-talets B-skräckfilmer. Det unika, nåja, något som vi inte ser var och varannan dag är interaktiva filmer - för med handen på bibeln, koranen eller Biltema-katalogen så är det egentligen mer en film än ett spel. Du iakttar mer än du är involverad, men det behöver inte (bara) vara en dålig sak.

Precis på samma sätt som den här texten inleds startar också äventyret för Cole Mason, killen vi får äran att "styra" i Dead Reset. Han har ingen som helst aning om vart han är, vem han är eller vad han ska göra. Med hjälp av guns for hire-snubben Slade slängs Cole hastigt in mitt i en brådskande operation där ett "främmande objekt" måste avlägsnas ur en kvinnas mage. En bultande, pulserande och rätt vidrig liten knöl ska skäras upp och avlägsnas. Easy peasy? Nja - grejen här är att det inte bara är Alien som inspirerat Wales Interactive/Dark Rift Horror utan också Groundhog Day. Det är måndag hela veckan, helt enkelt. Innan man hinner säga "skalpell, tack" hinner Cole dö fem gånger och vakna upp och göra om samma procedur om och om igen fast med den rätt stora skillnaden att han kommer ihåg vad som har hänt föregående "liven". Något har nämligen gått rejält (rejält) snett på forskningsbasen. Experiment som involverar tidsresor och fängelsekunder leder till höga doser död - om och om igen.

Inget unikt grepp, men kul. Helt klart. Dead Reset är aldrig läskigt, otäckt eller stressande - det är en axelryckning när det kommer till skräcken (mycket tack vare att monstret ser ut som en sliten Vileda-mopp) men underhållningsfaktorn är där och den imponerar dessutom hela tiden. Skådespelarna gör garanterat sitt för att bidra till den där stämningen som utvecklarna definitivt ville närma sig. Det är stereotypiskt och ganska dumt men det är något som passar in i mallen för B-skräckisar av den här typen. Vi har den tysta, klyftiga protagonisten i form av Cole, den stenhårda alfahannen Slade, den tuffa och självständiga forskarkvinnan Fearne och Magson - bossen som man inte vet vart man har (fast man egentligen vet att hon är ett regelrätt rikspucko) och som man mest av allt egentligen bara vill vifta till över anletet med en stelfrusen laxsida.

Det finns en del djup att hämta i den annars rätt korta berättelsen. En genomspelning tar knappt ett par timmar men det finns fyra olika slut att upptäcka och över 400 unika scener att avnjuta. De allra flesta involverar rejäla mängder blod, tarmar och en Cole Mason som dör om och om igen. Pausar man spelet kan man se hur många scener man låst upp, vilka val som är möjliga att uppnå i de åtta kapitlen Dead Reset bjuder på och dessutom en flik som visar hur tjenis man är med de andra karaktärerna. Det sistnämnda känns väldigt gimmick-artat för även om man upplever att man är edsvuren fiende med någon så har spelet ibland en annan upplevelse och tänker "nej men ni är väl polers fortfarande?".

Daniel Thrace, skådespelaren bakom den ofrivillige kirurgen, gör ett bra jobb. Man gillar honom och gör sitt bästa för att hålla honom vid liv - men när man väl gjort det så öppnar ju spelets design upp sig för att ta ut svängarna rejält. Testa att vara ett så stort rövhål som möjligt. Försök få så många som möjligt mördade av trasmoppsutomjordingen. Dead Reset är ett sånt spel, en lekstuga där forskningsteamet är dina labbråttor. Det handlar om två val man får göra då och då, så det är inget bottenlöst djup á la Baldurs Gate 3 men det finns tillräckligt med innehåll för att i alla fall motivera en andra eller till och med tredje genomspelning.

Omgivningarna är tjusiga, skådespeleriet habilt och valmöjligheterna helt okej - men vad är direkt dåligt? Ingenting, egentligen. Om man är på det gröna med att det faktiskt är en indie-produktion där utomjordingen/monsterfulingen ser ut att vara byggd av en lågbegåvad förskoleklass-elev med hjälp av papier maché för att omhulda den där lågbudgetskräck-känslan så är bristerna egentligen bara en del av receptet. De enda direkt berättigade minus jag kan slänga fram är att det är något kort, aldrig otäckt och systemet som visar relationerna med sidokaraktärerna är onödigt och rätt missvisande. Hade gärna sett/hört ett mer framträdande soundtrack också. Det kanske största minuset handlar nog om att det är mer av en interaktiv film än ett spel, lite som den där satsningen Netflix gjorde med Black Mirror: Bandersnatch för några år sen.

Allt som allt så bjussar Dead Reset på en kul resa. Det är bra - rakt igenom, men aldrig mer än så och heller aldrig mindre. Det är en klockren 7/10 och absolut något jag gladeligen rekommenderar - särskilt om du, likt mig, älskar old school-slashers med mycket gore och tarmar som slafsar och beter sig som tarmar i allmänhet. Mer tarmar utanför kroppen åt folket, är min take away från Dead Reset.