Deadly Skies 3

Top gun satte djupa spår i många pojkar när den kom. Min största dröm innan jag fyllde tvåsiffrigt var att bli stridspilot. I takt med att åren har blivit fler har jag övergett denna dröm, och istället välkomnat möjligheten att bli stridspilot i digital form. Personligen har jag alltid föredragit enkla men underhållande actionorienterade flygspel framför realistiska giganter med tiotusen spakar och knappar samt medföljande manualer som får Krig och Fred att skämmas. För mig har Namcos Ace Combat-serie bidragit med många underhållande stunder, och har kommit att bli de spelen som jag jämför alla konkurrenter i genren med.

Konami vill vara med och leka med sitt nya Deadly Skies-spel. En fiktiv värld är skådeplatsen för ett påhittat krig. Här finner vi en grupp stridspiloter, alla med sina egenheter och karaktärsdrag, som tyvärr faller helt och hållet på att varje karaktär är otroligt stereotyp. Här finns bland annat de tysta och hemliga ensamvargarna och självklart de äppelkindade och flätbärande unga flickorna med tunga byster. Handlingen förs fram med hjälp av dialoger där ritade bilder av dessa ackompanjeras av några rader halvseriös dialog. Allt utspelas dessutom ovanpå förrenderade bakgrunder. För de som har spelat Squaresofts Front Mission 3 vet precis hur det ser ut när konversationer hanteras. Problemet är att karaktärerna känns delvis hämtade ur något datingspel, istället för ett seriöst actionspel. Kanske är detta för att få in lite humor och mänsklighet i spelet, vad vet jag. Det jag vet är att jag tycker att det är otroligt fånigt och eliminerar hela meningen med konversationerna.

Uppdragen är av godkänd kvalité, oftast ska man eliminera något flygande eller något på marken. Men det som sänker spelet är en kontroll som känns både stel och tråkig, samt ett ibland lite väl slumpmässigt utförande. Planen har ofta förmågan att svänga i luften, på ett sätt som nästan får det att se ut som en personbil på asfalt. Planen vinklas helt enkelt inte i den grad som är normalt när ett stridsflygplan gör en snabb sväng i luften. Styrningen känns allt för trög för att det ska vara underhållande i längden. Undanmanövrar är ofta svåra att göra, och man känner ingen otrolig skillnad mellan planen. Dessutom har man misslyckats lite med djupet i spelet. Nog för att Ace Combat 4 såg förskräckligt ut när man kom nära marken, men i Deadly Skies 3 är det ännu värre. Det är nämligen inte sällan som man dråsar i backen för att man inte får någon uppfattning av hur lågt man är, tack vare dålig texturering på marken. Ett mycket stort irritationsmoment i spelet är att en del av uppdragen pratas sönder av de som deltar. Av någon anledning tycker alla inblandade piloter att det god luftetikett att prata varandra i mun med allsköns skryt och skrän, något som drar uppmärksamheten ifrån det man gör ibland. Grafiken är ytterst tråkig och lider som sagt av dålig texturering på marken. Tyvärr känner jag att inget i Deadly Skies 3 kommer i närheten av det som Namco gjorde för två år sen med Ace Combat 4. Vilket lämnar två alternativ, antingen investerar man i ett Ace Combat 4, vilket borde gå på runt 200 kronor, eller så väntar man på Ace Combat 5. I vilket fall lär man få en bättre upplevelse än i Deadly Skies 3.