Världen är ogästvänlig, karg och mänskligheten lever fortfarande isolerade från varandra. Rädslan att dö och bli motsvarigheten till ett kärnvapen skapar svårigheter för alla som överlevt katastrofen vi såg i det första spelet i serien. Denna gång befinner vi oss i Mexiko i ett försök att fly all politik och ansvar. Trots kratrar av städer och att mänskligheten i princip tvingas bo i bunkrar finns det folk som är ute och utför stordåd. En av dessa stordåd är transporten av viktiga varor mellan bosättningar, bunkrar och mindre städer. Det är också detta som du kommer att spendera den mesta av tiden med att göra.
Death Stranding 2 är som bekant nästan ett år gammalt vid tidpunkten för denna recension. Turen har kommit till oss som spelar på PC att åter få stifta bekantskap med Norman Reedus som ger röst och utseende till protagonisten Sam Porter. I den briljanta föregångaren räddade vi världen genom att koppla upp resterna av USA till ett gemensamt nätverk. Och precis som i föregångaren är det transporten av föremål och att koppla upp en hel kontinent som är kärnan av upplevelsen. Ditt mål är att transportera saker både säkert och ofta snabbt till en destination. Till din hjälp har du mer utrustning, nya kamrater och kontinenten Australien att utforska.
Jag har inte riktigt bestämt mig om jag tycker att det rappare tempot, större fokus på vapen är ett plus. Ettan hade sina svagheter såsom dryga robotfiender. Det går ganska rappt i tvåan att gå in i läger, besegra alla fiender med automatvapen, granatkastare, hagelgevär och annat. Det är en stor kontrast mot ettan som introducerade vapen i ett långsammare tempo. Även om jag inte är helt såld på tempoökningen i tvåan är jag däremot nöjd med portningen. Det tekniska är verkligen makalöst bra. Portningen av tvåan är minst lika bra som portningen av ettan. Spelet laddar sömlöst in och ut, det flyter på oavsett inställning och att bevittna spelet på en stor skärm är ett måste. Det är också grafiskt kompetent och ser ursnyggt ut.
Även om Mexiko är lite mindre än Australien tyckte jag att terrängen var mer utmanande på sina håll.
Berättelsen om Lou fortsätter även i denna titel.
Borta är de gröna och bergiga miljöerna från ettan och nu ersatta med Australiens varierande biomer. Du har öken, berg, snö, tropisk djungel och mycket annat i en och samma värld. Jag kan tycka att Australien är lite platt i detta spel och utmaningen är förhållandevis låg. Det beror på att du ganska omgående kommer åt fordon, bygga motorvägar och liknande. Jag kan också respektera att Kojima försökt att hantera kritiken ettan fick där fienderna kunde pinga dig och hitta dig direkt om du bar på värdesaker. Även om tvåan är lite lättare är det ändå ett riktigt bra spel. Jag gillar alla nya karaktärer och att få träffa återkommande sådana från ettan. Kojima är duktig på att skapa intressanta, knasiga och spännande personligheter till dessa i ganska häftiga spelvärldar. Det känns verkligen som en värld där folk försöker överleva trots alla konstigheter vi möts av.
Du är inte ensam i denna värld, jag har inte haft några problem med att ta hjälp av andra spelare. Precis som i ettan kan du lägga ut skyltar på marken, få hjälp att leverera varor och mycket annat utan att du stöter på spelarna. Det är även kul att hjälpa andra spelare, bygga vägar och transportera föremål. Jag tycker också att det är en bättre spridning på belöningarna och de flesta är ändå någorlunda kraftfulla. På flera sätt är detta en ren och skär uppgradering av ettans spelmässiga system. Jag kan dock känna ibland att det saknar det där mystiska och oväntade som ettan bjöd på. Det är såklart en konsekvens att vi redan gjort en resa med Sam en gång förut. Precis som med den första resan är detta bäst att upplevas för första gången utan att veta så mycket om titeln.
Precis som i föregångaren pratar karaktärerna med dig via hologram.
VR-läget är ett kul inslag och den nya svårighetsgraden är verkligen svår.
PC-utgåvan är snudd på identisk med den originalet på konsol. Skillnaden är ett antal nya scener i berättelsen som ursprungligen var bortklippta. Det finns också en myriad av nya tekniska inställningar för grafik och ljudbilden låter bättre. Jag har testat lite olika uppskalningsteknologier och testat olika konfigurationer på min ultrabreda skärm. Det har fungerat toppenbra. Det visuella ser också betydligt bättre ut texturmässigt och på avstånd än i konsolutgåvan. Bara en sådan enkel sak som att kunna öka bildrutorna per sekund gör mycket för en mjukare och visuellt bättre bild. Det är styrkan med dator-utgåvan. Speciellt om du redan äger konsolutgåvan, rent allmänt tycker jag att detta den bästa versionen av spelet.
De nya scenerna i berättelsen går också att beskåda i konsolversionen och de tillför för det mesta till berättelsen. Den bästa förbättringen i tvåan är dock ett högre tempo i Sams personliga rum. Även om jag gillar möjligheten att skräddarsy min karaktär var det både begränsat och lite för långsamt i ettan. I tvåan kan jag testa vapen, prata med karaktärer och utföra testuppdrag förutom återkommande inslag som att dricka energidryck. Mycket av det jag tyckte tog onödigt lång tid i ettan har snabbats upp utan att tappa bort seriens identitet. Det är en snyggare, välspelande uppföljare som polerar det mindre bra med ettan och försöker utveckla det bästa av föregångaren i tvåan. Jag kan inget annat än att argumentera för att Kojima och hans team lyckats med det.
Chiral fortsätter att vara en viktig resurs även denna gång. Du kommer därför att behöva samla denna resurs under din resa.
Samurajer och farliga fiender väntar utöver banditer och de odöda.
Även om jag överlag anser att spelet är riktigt bra är jag inte helt såld på att fokuset nu vilar på vapen. Det finns ingen anledning att smyga om du busenkelt kan skjuta ned fiender på löpande band i "slow motion". Det slutade med att jag behövde sluta plocka med avancerade vapen så att jag fick lite utmaning i det spelmässiga. Det är även ett tips till dig att göra. Att enbart förlita sig på ett rep och möjligtvis en Bola Gun. Jag anser att just biten med vapnen är ett misstag för serien och förtar känslan av att vara en budbärare. Visst du kan ställa in spelet på den nya svårighetsgraden To the Wilder. Problemet du får då istället är tankiga fiender och utrustning som går sönder betydligt snabbare av smällar och regn. Det löser dock inte grundproblemet jag har med vapnen även om det gör spelet brutalt svårt på sina håll. I övrigt är jag nöjd med vad Death Stranding 2 erbjuder. Det har även varit ett sant nöje att fotografera i spelet med det inbyggda kameraläget och bara slå på lite musik och vandra runt i världen. Det är märkligt hur snabbt spelet kan byta stämningsfullt lugn mot skräck, panik och stress.
Om du testade ettan på datorn och var nöjd med portningen kommer du även vara det med denna version. Jag har testat lite på olika grafiska inställningar och tycker att detta är suveränt optimerat för olika hårdvarukonfigurationer. Så länge du möter kraven kommer du enkelt att kunna skräddarsy inställningar efter behov. I tvåan kan du göra det innan du startar upp spelet i helskärm i en mindre meny. Nixxes har gjort ett strålande jobb att få detta att fungera på dator. Även möjligheterna att skräddarsy knappar och annat är både utförligt och genomtänkt. Det är också en eloge till Guerrilla Games som skapat Decima, spelmotorn Death Stranding 2 är utvecklad med hjälp utav. Det är därav ingen överraskning att Horizon Zero Dawn och dess uppföljare Forbidden West fungerar toppenbra på dator. Jag tror att Kojima tänkte rätt när de valde att utveckla sina titlar på denna spelmotor.
Du kan också ta foton med olika filter om du vill.
Kontrasterna kan vara stor. Vissa ytor är täckta av blodigt regn och andra är karga och ogästvänliga.
Även om jag har problem med fokuset på skjutvapen är detta en strålande uppföljare med genuint bra berättande och karaktärer. Det spelmässiga är både spännande och nervkittlande. Jag gillar hur världen är lite mer levande tack vare djur och även små fiender. Det är en strålande portning av ett strålande spel och jag är mer än nöjd med min resa genom Mexiko och Australien. Även om Kojima är mest omtyckt för Metal Gear går Death Stranding från klarhet till klarhet. Både Norman Reedus och Troy Baker är strålande som sina respektive karaktärer. Även Léa Seydoux gör en strålande insats även denna gång och det finns ganska lite att klaga på vad berör karaktärerna, världen eller upplägget.
Om du vill spela något annorlunda, gripande och engagerande på dator bör du införskaffa detta. Gillade du ettan bör du också skaffa detta. Däremot om du redan äger Death Stranding 2: On the Beach på konsol klarar du dig ganska bra med din version av spelet, som också får nytt innehåll både sett till det berättarmässiga, funktionsmässiga och grafiska. Det du missar är stöd för Ray Tracing och vissa grafiska inställningar en kraftfullare PC kan dra nytta av. Du kommer också att missa möjligheten att modda titeln. Jag kan inget annat än att längta efter att få spela Death Stranding 3, det finns verkligen inget annat som liknar detta ute på spelmarknaden. Förhoppningsvis kommer Sony inte skrota planerna på att överföra uppföljarna till dator, då jag tycker att spelen är som allra bäst på detta format.
Att se till så att alla har detta universums motsvarighet av Internet är fortfarande din viktigaste uppgift.
Fordon är tillbaka och är viktiga hjälpmedel. Ditt nya fartyg du kan snabbfärdas med hjälp av och söka skydd i kommer också till användning.
Menyerna är fullt dugliga och användarvänliga.
Grafiken går att pressa högre än konsolförlagan och modifikationer möjliggör ännu mer anpassning och förändringar av titeln.