Disgaea: Hour of Darkness

Amerikanska spelare har skrikit sig hesa över Disgaeas förträfflighet de senaste månaderna och som vanligt började jag kolla upp importmöjligheterna. Hur ofta släpps ett obskyrt strategirollspel från någon annan än Square i Europa? Jag menar, inte ens Final Fantasy Tactics kom hit, vilken chans hade då Disgaea? Men lyckligtvis har Koei sett till att distribuera Nippon Ichis lilla mästerverk även hos oss.

Spelet börjar med att kung Krichevskoy av Undervärlden dör, vilket givetvis blir början på en lång maktkamp. Hans arvinge, prins Laharl, får tyvärr inte höra nyheten förrän två år senare då han äntligen vaknar upp efter en ovanligt lång tupplur. Vid det laget har slottet förfallit och den stackars prinsen måste börja om från början med att rekrytera soldater och krossa allt motstånd. Vid sin sida har han Etna, en intrigerande demondam som inte alls tänker mörda honom och ta makten själv. Nej då.

Det hela fungerar som de få andra spelen i genren vi har fått här i Europa; Vandal Hearts, Final Fantasy Tactics Advance, Dynasty Tactics-spelen samt Gladius. Striderna är dragbaserade och du flyttar runt dina tio krigare på slagfältet i tur och ordning. Redan från början är det ganska mycket att tänka på, eftersom alla attacker och färdigheter har olika räckvidd och effekter. Men det är förstås inget nytt för den som redan har testat något liknande spel. Mer komplicerat blir det med det pusselspelsliknande systemet som ger bonusar åt vissa rutor på slagfältet - eller fungerar som minfält om du gör rätt. Dessutom kan karaktärerna lyfta och kasta varandra, vilket både är användbart för att förflytta sig snabbt och för att använda svagare fiender som projektiler mot starkare. En sak att tänka på: pingviner exploderar som små granater när man kastar dem.

Utanför striderna finns det också mycket att göra. Varenda litet föremål innehåller en praktiskt taget ändlös "Item World", fylld med framslumpade uppdrag. Ju längre ner du lyckas kämpa dig, desto bättre blir föremålet. Som ej maktfullkomlig prins måste du också ibland ställa dig inför senaten för att få mer pengar att röra dig med, skapa nya soldater eller få fler prylar att köpa i slottets affärer. Den enda nackdelen med att många av dina kämpar är hemgjorda är förstås att de aldrig får någon riktig personlighet, men ändå blev jag snabbt fäst vid min slagkämpe Shen Woo, mina magikersystrar Viki, Dizzy och Lum, samt den mordiska pingvinen Corsade. Beroende på ditt inflytande röstar senaten för eller emot, och om du inte är nöjd kan du alltid försöka spöa upp senatorerna tills de håller med dig. Men även om du inte fattar nåt av allt det här går det att klara spelet (jag lovar, de säger så). Det blir bara inte lika roligt.

Roligt är det däremot så fort det blir dialog. För första gången som jag kan komma på har ett japanskt spel som dubbats till engelska helt hysteriskt välskrivna repliker, vilket inte blir sämre av att skådisarna är otroligt bra. Världens sämsta och sötaste lönnmörderska smyger runt och gör sina egna ljudeffekter, som "whoosh" och "nin nin nin", vilket översatt till svenska blir ungefär "smyg smyg smyg". Sedan får hon ett moraliskt dilemma. "Det är oförskämt att lönnmörda någon man inte känner. Men det är ju oförskämt att lönnmörda någon man känner också." Alltihop utspelas till tonerna av mysig rollspelsmusik som sätter sig på hjärnan. Är detta samma Koei som satte ett gäng ointresserade vaktmästare framför mikrofonerna i Dynasty Warriors?

Disgaea är helt enkelt ett helgjutet japanskt rollspel när de är som bäst. Bara en sån sak som att varje enskild fiende har ett eget namn och att varje föremål har en liten komisk beskrivning: "Långspjut: Det är ett spjut. Som är långt. Duh!". Trots att striderna är ganska komplicerade finns det alltid hjälp att få inne i själva spelet, och det mesta är ganska logiskt efter ett tag. Det går att pyssla i oändlighet med att skapa nya karaktärer och utveckla dem in absurdum - rangmätaren går till 9999 - och det finns alltid fler monster att spöa och fler komiska mellansekvenser att se fram emot. Allt inramat av härliga handtecknade spritar, tjusiga porträtt och en gedigen känsla för detaljer. Min sommar är räddad.