Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Dishonored

Dishonored

1600-tal blandat med dystopi, designat mannen som gav oss City 17 i Half-Life... Ingen dum blandning, tycker Elfving, som sett en råttfylld presentation av Dishonored på Gamescom

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

I den mörka och provisoriska biosalongen presenterar Bethesda Dishonored som "främst ett lönnmördarspel", men man lägger snabbt till att det kommer att finnas gott om utrymme för actionscener också. Sådär så att ingen ska bli besviken. För min del hade bara lönnmördarlöftena varit lovande, särskilt med tanke på hur de första bilderna på spelet visat upp en helt fantastiskt atmosfärisk och smygvänlig värld. Man berättar också om Viktor Antonovs bidrag till att designa staden Dunwall, och med tanke på karlns arbete med Half-Lifes City 17 är det förstås lovande.

Du spelar som Corvo, tidigare livvakt till en kejsarinna som snöpligt nog gick och blev mördad. Skulden lades på Corvo, som slängdes i finkan och precis nu har kommit ut med ett visst sug på att hitta elakingen som satte dit honom.

Det första uppdraget i Dishonored som Bethesda visar upp går ut på att döda en korrupt advokat som ställt till med många juridiska och moraliska vidrigheter. Banan börjar i en kloakgång från vilken Corvo tar sig ut till havet. Ett skepp med en nyfångad val puttrar förbi, och jag påminns om hur essentiell valolja är i Dishonoreds värld. Vi bjuds på en kort promenad genom staden och även om här finns mycket framtida teknik är det inspirationen från 1600-talets London som regerar. Stenhus, täta gränder och ett ständigt myller av råttor (mer om dem senare) dominerar omgivningarna.

Dishonored
Detta är en annons:

Längs kajkanten står tre män som är i full färd med att dumpa lik ned i havet. Corvo antar ett smygläge, vilket även indikeras på skärmen i form av ett "caution". Att gå rakt på dem för en direktattack är oklokt, så vi beger oss en bit längre från kajkanten för ett höjdövertag och, förhoppningsvis, en överraskningseffekt. Med ett par välriktade revolverskott sjunker männen mot marken. Vår hjälte muddrar dem och får ett extra klirr i kassan.

Efter en stunds mer utforskande stöter vi på en av de mer moderna inslagen i Dishonored. En del av staden bevakas nämligen av en så kallad Wall of Light, en barriär som genom övertygande elektrobehandlingar hindrar alla utom vakter att passera. Ett halvdussin råttor försöker springa genom öppningen och blir med ett ZAP! till klafsig gnagarsörja. Alla dessa Walls of Light går dock att sätta ur spel, genom att med lite smygande hitta till (och förstöra) dess generator.

Dishonored

Dunwall är proppad av små gränder och skrymslen, vilket är atmosfäriskt som tusan för oss spelare, men ett exempel på dålig och farlig stadsplanering för de virtuella invånarna. Runt en får jag syn på en kvinna som antastas och mordhotas av en snuskgubbe med uppenbarligen stor rutin. Not on my watch. Inom kort har mannen fått smaka armborst och kvinnan sprungit iväg. Dessvärre mot en hord råttor. Som i den här världen är jämförbara med lung- och benförsedda pirayor. Ett virrvarr av bett, äcklig päls och morrhår senare och kvinnan är i tusen små munsbitar. Dunwall är en tuff plats.

Detta är en annons:

En till nazivakt nitas med ett smygigt knivhugg bakifrån, men Bethesda berättar att man inte kan gå omkring och ha ihjäl bylingen hursomhelst utan att dra till sig uppmärksamhet. I sann stealth-spel-anda blir vakterna mer misstänksamma om de hittar fallna kollegor (råttorna brister dock ut i unisona glädjepip) varpå nya vakter tillkallas. Lösningen på detta stavas container och efter en stunds släpande dumpas vakten i just en sån.

Dishonored

Vi börjar närma oss huvudmålet, den korrupta advokaten och dennes bostad. Det krävs dock en del skuttande bland åsarna för att ta sig in och här visas Blink, en av Corvos superförmågor, upp. Med ett litet mummel och fokuserande på en platå längre bort lyckas vi med en teleportering på cirka femton meter. Förmågan Possess Rat används strax därpå och med denna specialare förvisas vi till marken, får svans och svartvit syn samt en omedelbar craving efter brie och blod. Nu kan vi ta oss genom en smal tunnel och dyka upp i advokatens flotta hem. Som väntat är vägen till lagvrängaren inte en raksträcka, utan vi behöver ficktjuva ett par nycklar och titta genom ett nyckelhål först. Till slut hittas rätt dörr och med specialförmågan Windblast flyger den i bitar.

Advokateländet och hans hejdukar ger sig omedelbart på mig, men jag aktiverar Bend Time, ytterligare en specialförmåga. Tiden intar ett betydligt slöare tempo och jag kan göra processen kort med motståndet. Advokaten försöker fly men jag avslutar mitt överfall med Devouring Swarm, en attack som åkallar en svärm utsvultna pirayaråttor, hungriga på rättvisa. Uppdraget är slutfört och det blir dags att göra sorti genom ett elegant balkonghopp.

Dishonored

Det har hunnit hända mycket under detta actiontäta uppdrag och som om om inte detta var nog stöter jag, på väg mot kloaken där uppdraget började, på en mäktig syn. Två metallvarelser med flera meter långa spindelben, som omedelbart för tankarna till Half-Life 2:s Striders, patrullerar längs vägen och får syn på mig. De faller dock lätt för mitt armborst och jag kan springa mot friheten igen. Ett gott dagsverke, i ett spel och en värld som ser mycket lovande ut.

Dishonored
Dishonored
Dishonored
Dishonored

Relaterade texter



Loading next content