Dispatch

Det var på The Game Awards 2024 som vi fick se de första bilderna från Dispatch. Då tog jag mig inte riktigt tiden att klura ut vad det var för något utan konstaterade bara: "det här ser ju najs ut - det lägger vi på minnet". För det ser väldigt bra ut även om de scener man får uppleva utanför datorskärmen (som är din primära arbetsplats i spelet) mer eller mindre är interaktiva cut-scenes med dialogval. Men den biten funkar verkligen när den samlade kvaliteten är såhär pass hög, nästan skyhög.

Till att börja med är det otroligt snyggt och artstilen är perverst tilltalande - som en blandning mellan Pixar och Into the Spiderverse, typ. Sen har vi röstskådespelarna som bär det här spelet på sina axlar. När 75% av all interaktion sker genom en komradio så gäller det ju att rösterna sitter som ett smäck - och det gör de här. Det är en namnkunnig lista med skådespelare som lånat ut sina röster i Dispatch där Aaron Paul (Breaking Bad) spelar huvudrollen Robert Robertson/Mecha Man. Sen har ju Jeffrey Wright som vi såg i Last of Us-serien häromsistens och Matthew Mercer samt Laura Bailey som är ett par av de största aktörerna inom branschen. JackSepticEye, youtubern, dyker dessutom upp och gör rösten till Punch-Up som är en av hjältarna som ingår i styrkan man ska kommandera.

Ja, för det här är inget vanligt superhjältespel, i alla fall inte inledningsvis. Eftersom jag bara spelat det första kapitlet vet jag inte hur storyn kommer att utveckla sig senare men det man ägnar den första tiden är att se till att rätt hjälte/hjältar är på rätt plats vid rätt tillfälle. På datorn man jobbar vid ser man en karta över en del av staden och när folk ringer in och behöver assistans gäller det att matcha situationen med rätt protagonist. En liten pojke som ska räddas ur ett högt träd kräver till exempel en hjälte som är atletisk men samtidigt inte skrämmer skiten ur ungen när den ska ner. Andra uppdrag kräver mer intelligens medan vissa kräver någon snabb som kan ta sig dit snabbt och få jobbet gjort på stuberten.

I och med att man lyckas med uppdragen utvecklas dessutom hjältestyrkans förmågor. Efter an upptäcker man dessutom att vissa av dem passar bättre ihop eller att andra är mer lämpliga som ledare. Det finns många kombinationer och synergier att upptäcka och det är heller inte alltid det är positiva effekter det handlar om utan något som ter sig mer som biverkningar efter felaktig medicinering.

Det stycket jag har spelat har chefar man över Invisigal - en hjältinna som kan göra sig osynlig (överraskande nog), Malevola som är en demon från "the down under", Punch-Up som är den mycket korta men karismatiske styrkemannen och Sonar - en fladdermus i kostym med stort intellekt men som likt en varulv kan förvandlas till ett fladdermusmonster i tid och otid. Sen har vi Golem, Coupé, Flambae och Prism också - bland andra en herre som har ett hett temperament och bokstavligen brinner och den ene en kvinna som likt en prisma böjer ljus och verklighet runt sig. Det är en färgstark skara med stora personligheter som hela tiden talar om för dig vad de tycker om ditt jobb. Men eftersom de ingår i ditt team, och det är din första dag på jobbet så handlar det inte om något A-lag. Inte något B-lag heller faktiskt... utan det är "Z-team" man har ansvaret över.

Jag är nyfiken. Jag vill veta vad Dispatch avser att bjuda på mer för jag har svårt att tro att de inte sitter på ett och annat ess innanför spandexdräkten. Om det faktiskt är ett spel där det enda spelmomentet är att skicka runt hjältar framför en datorskärm skulle jag bli både förvånad och bestört. Visst, den delen funkar den med men jag har svårt att se att det är kul i 10-15 timmar. Vi får se hur det blir med det - men en sak som är säker är att Dispatch är urläckert och välspelat.

När det släpps vet vi inte än utan det enda som är sagt är att det planeras att släppas under 2025 till PC och konsoler. Diffus information, helt klart, men det får vi leva med under tiden vi ivrigt väntar på vad AdHoc Studio har att bjuda på till sist.