Dogurai

Även om vi på Gamereactor för det mesta har valt att fokusera på katt-relaterade spel den senaste tiden (speciellt efter att chefredaktör Hegevall nyligen utryckt sin kärlek för våra spinnande vänner) så betyder det såklart inte att det vi undviker äventyr som handlar om andra djur än just katter.

Dogurai är nämligen, som titeln skvallrar om, en spel med en hund i huvudrollen, och om du tycker att namnet känns bekant så är det för att spelet faktiskt har funnits ute på marknaden i ett par år vid det här laget. Redan 2019 så lanserades det till PC och med året som följde släpptes det även till Playstation 4 och Nintendo Switch. Det är dock först nu i skuggan av den nyligen avklarade Xbox-lanseringen som vi har lyckats komma över en kod till äventyret i fråga, och det är således först nu som vi kan berätta om väntan har varit värt det eller inte.

Som jag redan har avslöjat så axlar du rollen som hund i Dogurai, men förvänta dig inte någon vanlig liten lurvboll som tycker om att hämta tidningen och tigga vid matbordet i detta mysiga indielir. Jycken du spelar som är nämligen såväl en hund som en samuraj, och förutom fluffiga öron och en viftande svans så är vår antagonist beväpnad med ett sylvasst katana-svärd som används för att klyva allt från stridsvagnar till robotar i småbitar. Spelmässigt hämtar man mycket från den gamla skolans actionplattformare som Mega Man och Ninja Gaiden, och det handlar för mesta att växla mellan att klara kluriga hopp-manövrar och förkasta diverse fiender till det digitala efterlivet. Konceptet är nästan lika gammalt och beprövat som mediet man verkar inom, och för de som söker nostalgi så är detta ett ypperligt äventyr att förlora sig i under ett par timmar.

Allt är dock inte guld och gröna skogar om man väljer att bortse från de nostalgiska minnena och se nyktert på situationen. Visst, det spelmekaniska håller god klass och tempot är överlag väldigt bra, men tyvärr lider man av en del sjukdomar som plågat genren sedan urminnes tider. Här och var finns det nämligen sekvenser som uppenbarligen bara finns för att dra ut på speltiden, och förr i tiden hade det syftet att öka svårighetsgraden så man inte nådde eftertexterna för fort och kände sig snuvad på konfekten. För spelmarknaden såg annorlunda ut back in the day, och då man oftast enbart köpte något enstaka spel per år så var utmaningen ett sätt känna att man fick valuta för sina pengar.

Dogurai är förvisso inte ett speciellt svårt spel alls, men på ett par ställen så tycker jag det känns uppenbart att man lagt ut något onödigt farthinder för att hindra spelaren framfart utan att för den sakens skull erbjuda mer underhållning. Som exempel fanns det ett onödigt krångligt hopp i en av banorna där man var tvungen att ducka undan en fiende och sedan, vid precis rätt tid, hoppa från en fallande plattform till en annan. Kruxet var att så fort du ställde dig på plattformen så började den falla, och detta gjorde att du (av någon anledning) inte kunde avvända ditt dubbelhopp som du annars har kunnat hela tiden innan. Det är en ytterst liten detalj när man skriver ut det så här i text, men när flytet stannar upp och tvingar en spela om exakt samma sektion om och om igen så går det snabbt från retro-kul till onödigt och irriterande.

Presentationen förtjänar dock otroligt mycket beröm då man har fångat estetiken från gamla Game Boy-klassiker på allra bästa sätt utan att man för den delen varit begränsade av den uråldriga hårdvaran som utvecklare var förr i tiden. Grafiken är tjusig och nivåerna är stiliga, och den ändrade färgtonen från bana till bana gör mycket för att särställa de olika miljöerna från varandra. Även musiken förtjänar ett extra plus då man bjuder på medryckande 8-bit-toner som både får ens fötter att gunga i takt samtidigt som ens medvetna slugas tillbaka till det tidiga 90-talet och minnen av att spela Mega Man på ens solblekta Game Boy.

Slutligen så lyckas Dogurai precis det man eftersträvar. Man har byggt en nostalgisk retroflört som blandar det bästa från förr med ett par smarta moderna tillskott, och gillar du den gamla skolans äventyr så är detta ett utmärkt tillskott att addera till samlingen. Förvänta er dock ingen som kommer blåsa er av stolen, men om devisen "mer av samma" och "if it ain't broke, don't fix it" har fungerat för er under de senaste 30 åren så lär Dogurai smaka mumma från första till sista bildruta.