Actionrollspel... Det är nog inget för mig det, tänkte jag, när Dolmen först visades upp för över ett år sedan. Och den tanken begravdes tillsammans med alla hundratals spel och olika versioner som dimper in här hos oss på Gamereactor. Marie fick recensionsexemplaret av Dolmen men efter att blixten träffat hennes Xbox kunde hon enligt egen utsago inte fortsätta, vilket innebar att någon annan av oss var tvungna att ta över och snabbt som attan sätta oss in i Massive Works hypade rymdsaga. Nu vet ju jag (och alla andra på redaktionen) att Maries konsol inte alls är vare sig trasig eller blixtutsatt utan att det snarare handlar om hur hon efter en ynka timme med Dolmen kom fram till att det här spelet är uselt, och såg till att undvika 19 timmar i den mest deprimerande scifi-värld som jag har besökt på över tio år. Hon är inte dum inte, den där Marie.
I brist på lediga, villiga skribenter tvingades jag ta över Dolmen för tre dagar sen och känner mig redo att dela ut ett betyg, för även om genren i sig aldrig varit min favorit har jag ju i omgångar njutit av- och hyllat klassiska actionrollspel som Mass Effect 2, Diablo II, The Witcher 3 och Borderlands 2. Det jag försöker säga är att du inte behöver oroa dig, eller misströsta. Jag är förvisso ingen rollspels fanatiker men jag känner till genren ytterst väl och hade nog kunnat gilla Dolmen, om det inte hade varit för att det är uselt.
När det gäller storyn har jag försökt få grepp om vad äventyret handlar om, både inuti spelet via diverse textfiler som man hittar men även utanför spelvärlden där jag dammsugit varenda liten del av den officiella siten för att försöka begripa vad i hela friden Dolmen handlar om. Fragment av en hoprafsad historia har hittats men jag har problem med att försöka få det till någon slags intressant premiss. Dolmen utspelar sig på planeten Revion Prime där man i rollen som mänsklig överlevare vaknar upp utan vetskap om var, hur, när eller varför. Det gäller att hacka sig fram genom horder av gigantiska mutantflugor, stryka runt bland blyertsgrå rymdkorridorer täckta av textursprickor. Dolmen försöker så otroligt hårt att vara precis som Metroid Prime sett till estetik och atmosfär, men lyckas inte för en endaste liten ynka sekund.
Upplägget påminner om vilket traditionellt actionrollspel som helst. Jag hackar mig fram genom en variationsfattigt hopplös fiendeflora och när jag ramlar över spelets fantasilösa bossar går det att samarbeta med upp till två andra spelare. Som i Dark Souls, men ändå inte. Det märks så tydligt genom varenda liten aspekt av Dolmen att utvecklarna Massive Works Games bara kikat på det som är "hett" idag (Metroid och Dark Souls) och sen kastat ihop en spelvärld och en spelmekanik som jag upplever som slaskigt slarvig och menlös, för att kunna hävda att man har en titel som på det mest lyhörda av sett tar maximal hänsyn till dagens speltrender.
En superviktig aspekt av ett actionrollspel där betydande delar av själva huvudmomentet kretsar kring uppgraderingar och förfining av ens egenskaper - Är såklart ett lättbegripligt och stilfullt designat användargränssnitt. Dolmen erbjuder raka motsatsen och jag vet inte hur många gånger under mina 19 timmar med detta fiasko som jag svurit högljutt åt den minimala texten eller röriga indelningen, vilket skapar mer irritation än vad jag trodde skulle vara mänskligt möjligt. Ännu sämre är själva striderna mot spelets enformiga fiender. Ur varenda litet hörn på planeten Revion Prime kryper det fram små hemska mutantdvärgar och gigantiska alienflugor och det enklaste sättet att förpassa dem alla till dödens rike är att uppgradera sitt enorma bredsvärd och hacka dem upprepade gånger i skallen. Det tråkiga här kretsar kring det faktum att det aldrig ser ut som om man verkligen träffar fienderna, de reagerar inte på träffar förrän de dött och animationsarbetet känns som om det hämtats från ett uselt PS1-spel.
Svårighetsgraden är (eftersom det är supertrendigt) ordentligt uppskruvad och precis som i Dark Souls dör man, ofta. Bossarna är väl den delen som jag upplevde som enklast, dock, vilket gör hela balansen mellan när och hur man kan ta in hjälp från andra spelare - minst sagt ogenomtänkt. Miljöerna är superfula även om det är en smula hedervärt hus utvecklarna försökt blanda Dead Space med Metroid. Modelleringen känns lastgammalt korkad, texturarbetet är värdelöst och effekter såsom ljus, eld och rök rimmar på spel som släpptes för över tio år sen. Sen ska vi knappt nämna alla de buggar som jag stött på under mina sessioner. Jag har otaliga gånger fastnat i Dolmen och tvingats hoppa tillbaka till senaste sparpunkt vilket tillsammans med allt annat gör detta till en av årets hittills sämsta upplevelser, för egen del.
Jag ser inga egentliga kvaliteter här förutom det faktum att spelet har ett fantastisk namn och att jag gillar delar av musiken. Om du gillar actionrollspel bör du naturligtvis kika in Elden Ring istället, om du ännu inte gjort det. Att smaka på Dolmen kan du absolut skippa. Det är värdelöst.