Drag x Drive

Det finns något väldigt ironiskt att jag för bara några dagar sedan, i en artikel där vi sammanställt årets hittills bästa spel, skrev följande rader; "Nintendo har alltid varit förknippad med ren spelglädje. Vi har sett det så otroligt många gånger förut och det är ingen tvekan om att vi kommer få se det, om och om igen."

Det sker inte särskilt ofta att jag citerar mig själv för att göra en poäng gällande något annat - men jag sitter mest här och tänker på de raderna, på Nintendo som utvecklare och hur vi hamnade här, med detta spel. Visst, det är kanske inte så märkligt egentligen; Wii hade Wii Sports, Switch hade Arms och Nintendo har ju hela spelserier (Mario Party, Wario Ware med flera) som nästan uteslutande fokuserar på minispel. Det är inte alltid helt lyckat. Men det har heller aldrig varit fullt så uselt som denna gång. För detta är alltså ett spel från den utvecklare som förmodligen gett mig mest nöje med spel genom tiderna. Så får vi detta. Till deras sprillans nya konsol, år 2025. Visst, jag förstår att Nintendo är olika divisioner som producerar olika saker. Men ifall man minns den där lilla "Seal of quality"-stjärnan som fanns på deras fodral för, så vet knappt ironin några gränser.

Drag x Drive är kortfattat basket, där karaktärer sitter i något som bäst kan beskrivas som en rullstol. Det går givetvis tänka att Nintendo är himla inkluderande och visst, det finns väl inget fel i själva idén som sådan. Jag menar, fotboll med bilar i Rocket League är fantastiskt skoj så att göra sport på ett annorlunda vis är långt ifrån något av det största problemet.

Det finns dock något enormt lustigt över det faktum att spelets genomgång av kontrollerna är det som imponerar mest. Du placerar kontrollerna, vinklades på sidan, för om nu någon inte visste om detta än så så sitter det då en liten sensor på vardera Joy-Con så att den fungerar som en mus. Genom att dra Joy-cons framåt så sätter du fart på hjulen och drar du bara en av de så svänger du. För att bromsa får du trycka på axelknapparna liksom när du vill passa bollen i de matcher som detta då kretsar kring. För att skjuta så höjer du ena handkontrollen och gör en kvick liten rörelse med handleden. Du kan även blinka och blocka skott genom att höja kontrollerna.

Det finns en enda väldigt positiv sak med detta spel så den avhandlar vi direkt. Kontrollen fungerar fantastiskt bra i hur den svarar på det du gör. Jag har provat att dra den över en mängd olika underlag och den fungerar väldigt fint och är responsiv på det mesta. För att verkligen få fart på hjulen så rekommenderas dock en så optimal platt "glid-snabb" yta som möjligt men att använda Joy-cons på sina ben, på ett lakan i sängen, en filt eller typ vilka bordsytor som helst fungerar suveränt. Det är därför spelets tutorial faktiskt blir det roligaste - för jag imponerades snabbt över hur bra den läser av ens rörelse.

När jag väl började spela så märkte jag dock också av själva begränsningen i detta. Även om jag säkerligen tror det går att bli bra på att få upp fart och svänga så blir det ändå snabbt tydligt hur mycket en sådan här typ av party-kontroll har i form av begränsning. Att ha farten på en knapp och använda styrspaken hade definitivt varit en alternativ kontrollmetod så gett mer action. Men detta är ju samtidigt mer av en demo för att kontrollerna går att använda som en mus än något annat.

När jag då väl hade lärt sig allt av hur kontrollen fungerar så var det då dags att köra match. Dessa är 3v3 på väldigt små områden där det gäller att skjuta bollen i en korg. Det finns en tidsbegränsnings på 14 sekunder att få iväg ett skott - annars så förlorar laget bollen. För att erövra den tillbaka från en motståndare så ska ens rullstol köra i en annan spelare framifrån så den tappar kontrollen över bollen. Även ifall det går att tackla från alla håll så är det bara ifall rullstolen gör det rakt framifrån som bollen flyger iväg vilket ju såklart begränsar användning av att tackla in i motståndarna men jag förstår detta då bollen annars såklart flugit runt konstant. Förutom detta så gäller det då att få ett bra skottläge, lyfta sin ena Joy-con, vricka lite på handleden och dra iväg ett skott. Mest poäng när matchen är över vinner, inget konstigt här.

Det räcker egentligen med att köra några matcher för att inse hur begränsat och avskalat det är. Det finns inga speciella förmågor, föremål som skapar kaos eller unika färdigheter hos de olika karaktärerna. Det går att köra offline mot botar av varierande svårighetsgrad, eller online med och mot andra. Under de få minuter som matcherna sker är det väl stundtals lite taktiskt men det är aldrig att jag efter en match fick den där känslan av att "Vi kör igen!" - och för att vara denna typ av spel så är det såklart ett rejält misslyckande. Här finns inga turneringar. Inget sätt att förändra regler eller olika spellägen.

Det finns alltid något värde i att bedöma något för vad det är - snarare än att önska vad det borde vara. Med Drag x Drive är det dock svårt. För det finns så väldigt lite här och allt jag kan tänka är hur spelet hade mått så enormt mycket bättre av att det hade utvecklats mer på varje hörn. Som exempel går det att köra omkring mellan matcherna i en stor inomhushall. Här kunde jag göra små minispel för att fördriva tiden. Dessa handlar mest om att försöka slå rekord på att köra snabbt, göra flest mål, sicksacka mellan koner eller fånga en boll. Flera gånger när jag körde runt där tänkte jag dock på varför jag inte kunde lämna den. Varför finns det liksom inte en stor lekplats utomhus, och varför finns det inte...

Ja, det där tankesättet kring "varför inte" är givetvis ingen bra grej att ha i skallen i princip hela tiden. Men utomhus hade det ju kunnat finnas olika minispel. Eller fler spellägen som tennis. Kanske även någon slags variant av rugby. För exempelvis detta tror jag personligen hade varit ett roligare spelsätt än basket på små trånga banor. Här hade det gått att kunna få upp lite fart och rulla över en stor matta, försöka undvika och vara lite taktiskt. Och varför inte... Som sagt. Denna tanken dök upp hela tiden.

Sedan har vi ju även det faktum att designen i sig är gräslig. Att det rent visuellt är fult och tråkigt hjälper såklart inte på något plan heller. Visst, det är inte sådär Mii-fult som det var i Wii-Sports. Det är skarpt, flyter på stabilt men allt känns så otroligt sterilt och identitetslöst. Det faktum att jag kan byta färg på ett fåtal olika alternativ av hjälmar är liksom inte nog. Allting ser sterilt, tråkigt och färglöst ut som helhet. Jag är faktiskt lite förvånad över Nintendos val av design här. För de hade kunde satt sina mest älskade karaktärer i rullstolarna. Eller skapat en helt uppsjö av nya sådana. Eller tagit sådana som ännu inte använts i Mario Kart eller Smash Bros-serien. Istället får vi några slags fula robotar. Det hade kanske fungerat ifall det inte skulle ta fokus från de snabba, underhållande matcherna. Men matcherna är ju inte det, ändå. Ifall valet faller på en slags futuristisk neon-design så kunde de lika gärna bombat på ordentligt med ljus och effekter.

Det gör lite ont i mig att Nintendo har misslyckat så kapitalt på alla plan. Jag lämnade hela det löjliga i att vara någon form av "fanboy" när jag växte upp och insåg att det var korkat. Men eftersom Nintendo ändå formade min barndom så mycket, eftersom Zelda-serien är min absoluta favorit och eftersom det mesta med Mario är fantastiskt så känns detta lite som ett hån, tyvärr.

Men allra mest känns det som en demo. Eller snarare en ofärdig sådan. Det går väl att resonera att den inte alltför höga prislappen ska motivera detta - att det är därför Nintendo inte ger mig något mer och att alla de "varför inte..." jag frågande ställde mig har en enkel anledning; detta är vad spelet vill vara. Det ska vara simpelt på alla sätt och främst för att visa upp hur bra Joy-cons fungerar som mus. Vilket hade kunnat fungera om Nintendo inkluderat detta förinstallerat på Switch 2. Då hade jag förstått det bättre.

När jag läste recensioner under 90-talet så fanns det ofta i diverse speltidningar ett betyg som bedömde det där med spelkontroll/spelbarhet. Det är väl egentligen den enda ruta där jag hade kunnat skriva in någon siffra som varit godkänd. På alla andra aspekter känns detta som Nintendos genom tiderna största magplask. Det går att argumentera hur mycket som helst över att detta bara är en slags teknikdemo för hur väl mus-funktionen fungerar, att prislappen motiverar det där med ett simplare partyspel och att resonemanget inte ska hänga upp sig för mycket på vad detta kunde erbjudit. Men allt det där ställt åt sidan så måste det ju ändå i grunden finnas något underhållande här och det gör det då inte heller. Det är lite som om jag skulle se en hjärndöd action-film men såklart ändå förväntar mig ett underhållningsvärde. Jag behöver absolut inte få ett ett manus på Oscars-nivå eller att viktiga budskap ska finnas. Bara att det ska vara rolig action och underhållande. Men om det då inte är det överhuvudtaget (här då i form av matcherna) så faller det ju helt platt.

För om då 3v3-matcherna hade varit suveränt roliga så hade jag ändå kunnat sätta godkänt på detta. Kanske till och med högre än så. För i så fall så hade ändå spelets huvudsakliga innehåll fungerat och varit just underhållande. Jag hade givetvis kritiserat spelet på många faktorer ändå över att vara tomt på innehåll och garanterat ändå önskat mig att det skulle erbjudits mycket mer.

Men när inte ens det enda existerande spelmomentet det hela kretsar kring fungerar - så finns det bara en sista slutsats att dra gällande detta. Ifall någon nu råkar vara en person som gillar att känna en lätt sträckning i handlederna när de spelar - ja, i så fall har Nintendo utvecklat spelet för just dig. Alla andra bör hålla sig undan.