Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Dragon Age: The Veilguard

Dragon Age: The Veilguard

Gamereactors utsända fick en timmes genomgång av det kommande rollspelet tillsammans med Bioware, och berättar nu om sina intryck...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Det har funnits vissa farhågor om framtiden för Dragon Age. Det har gått väldigt lång tid sedan Bioware levererade Dragon Age: Inquisition, och dessa år har varit minst sagt turbulenta, definierade av det kritiserade misslyckandet som Anthem var för många. Det finns dock fortfarande stora förhoppningar och förväntningar på nästa del av fantasyserien, men det såg ut som att dessa äventyrades en aning när den senaste trailern presenterades på Summer Game Fest, med en Guardians of the Galaxy/A-Team-liknande actionsekvens i form av en kompisgrupp som mest doftade heist-film.

Men nu har vi sett den första timmen av spelet och vet du vad? Du har inget att oroa dig för. Dragon Age: The Veilguard-presentationen (tidigare kallat Dragon Age: Dreadwolf) av den karismatiska game director Corinne Busch gör mig övertygad om att vi har en lovande återkomst till Thedas framför oss.

Dragon Age: The Veilguard
Äventyret som tidigare hette Dreadwolf, har nu bytt namn till The Veilguard.
Detta är en annons:

Så låt oss börja med förutsättningen för äventyret. Om du är orolig för att vi ska råna banker och delta i co-op-gameplay eller något liknande, så oroa dig inte, detta är absolut inte fallet. Dragon Age: The Veilguard är ett "rollspel rakt igenom", som Busch uttrycker det, och det innebär att du skapar en karaktär utifrån en mängd olika alternativ, bygger den karaktären på ett sätt som passar dig, och sedan ger dig ut på en känslomässigt komplex och lång resa som tar dig runt hela Thedas där dina val spelar roll. Det här är Dragon Age som det ska vara.

Berättelsen kretsar kring Solas, som nu är en alvgud och fast besluten att förstöra världen. Det är givetvis ditt jobb som den skräddarsydda karaktären Rook att leda ett team med följeslagare runt Thedas för att jaga Solas i ett försök att förhindra apokalypsen. Om du undrar var den tidigare titeln Dreadwolf kommer ifrån, är det faktiskt Solas smeknamn. Nu ska jag inte gå in för mycket på berättelsen för att undvika spoilers, men låt mig bara tillägga att de val du gör som spelare har omfattande och massiva konsekvenser, vilket leder till att följeslagare dör, olika berättelsetrådar utvecklas, möjligheter till romantik dyker upp och mycket mer. Och i ett typiskt Dragon Age-format finns det ett dialoghjul som dyker upp vid viktiga ögonblick så att du kan bestämma vilka trådar du ska dra i.

Dragon Age: The Veilguard
Vi fick en timmes presentation i USA.

Men tillbaka till början: karaktärsanpassning. Jag är inte den typ av person som bryr sig särskilt mycket om den här delen av spel i allmänhet, men det finns såklart mycket passionerade gamers som gör det, så låt mig glädja dig med att säga att alternativen i The Veilguard kommer hålla dig uppslukad av enbart den här aspekten i timmar. Du börjar som vanligt med att välja en av fyra raser (Human, Elf, Dwarf, Qunari) och får sedan leka med en massa mångsidiga reglage och alternativ för att definiera karaktärens byggnad och kroppsform, hårstil, ögonfärg - kort sagt de vanliga sakerna vi hittar i rollspel. Busch nämnde att utseendet är mycket viktigt för att få spelaren att leva sig in i berättelsen, och det är därför Bioware vidtagit extra åtgärder som att rendera varje hårstrå på en karaktärs huvud individuellt och sedan koppla håret till fysikmotorn så att det fladdrar och faller på ett övertygande sätt.

Detta är en annons:

Sedan kommer vi till valet av karaktärsklass. Det finns tre klasser att välja mellan (Warrior, Rogue, Mage), men varje klass har tre underalternativ som i princip fungerar som en helt ny klass i sig. Jag fick bara se en variant av Rogue, men Busch berättade om andsra klasser, inklusive en som låter dig kasta en sköld på Captain America-premisser som sedan studsar runt på slagfältet efter att du slagit till den med ditt svärd varje gång den återvänder till dig.

Dragon Age: The Veilguard
Sju kompanjoner finns att värva till din trupp.

Innan vi kommer igång med spelet finns det några val att göra. Det första är att välja en bakgrundshistoria som ger din karaktär lite mer förankring i Thedas värld, och det andra är att bestämma svårighetsgrad. Du kan ställa in den på ett sätt som passar dig, så om du till exempel hatar att parera i spel kan du göra det mindre utmanande. När allt detta är inställt släpps du in i Thedas värld och kan börja uppleva den minst sagt spännande och actionfyllda första timmen.

Det är när du kommer in i spelet och njuter av de imponerande vyerna och arkitekturen i Minrathous som du återigen får bevittna Frostbite-motorns råstyrka. Dragon Age: The Veilguard ser helt fantastiskt ut med en enorm omsorg om grafiska detaljer, belysning och världens utformning. Jag kan inte uttala mig om hur livlig världen känns att utforska i praktiken, eftersom de finare delarna av spelet var avstängda under den här förtittssessionen, men det råder ingen tvekan om att det kommer finnas gott om sätt att gå vilse i miljön när du fortsätter jakten på Dreadwolf.

Innan vi äntligen får se lite action börjar vi träffa några av våra följeslagare på den kommande resan. Till skillnad från tidigare Dragon Age-spel kommer det bara finnas totalt sju kompanjoner den här gången, men det mer begränsade antalet innebär att Bioware kan få dem att kännas mer äkta och trovärdiga än någonsin tidigare. Som Busch uttrycker det är det här de "rikaste, mest utvecklade följeslagarna" som någonsin medverkat i en Dragon Age-titel.

Dragon Age: The Veilguard
Ja, det verkar trevligt nog som att Bioware hittat formen igen.

Men över till striderna. Bioware har skapat en mängd olika sätt att fördjupa sig i handlingen. Som spelare kan du välja tre färdigheter från ett spretigt färdighetsträd och sedan förstärka det med tre förmågor för var och en av de två följeslagarna du tar med på resan. Striderna bibehåller den typiska balansen mellan hack/slash och distansstrid som vi idag har i de flesta rollspel, men förstärker den genom att du även kan använda dina valda färdigheter på ett av två sätt. Det första är ett mer strategiskt sätt som kretsar kring det traditionella Dragon Age-förmågehjulet, där du pausar spelet och studerar fiendens styrkor och svagheter innan du bestämmer dig för hur du ska slå till, nästan som i Final Fantasy VII: Rebirth. Det andra är ett realtidsalternativ där dina förmågor är knutna till handkontrollen för att säkerställa att spelets flöde aldrig stannar upp, mer besläktat med ett vanligt actionrollspel. Det här är definitivt det sätt jag vill spela Dragon Age: The Veilguard på när det lanseras.

Som en sista anmärkning om striderna har Bioware äntligen lyssnat på feedback från seriens community och lagt till helande magi, vilket innebär att du nu kan använda dina magiska förmågor för att återfå HP utan att behöva en dryck.

Dragon Age: The Veilguard
Premiär till PC, Playstation 5 och Xbox Series S/X.

När du kombinerar de smidiga och vackra striderna med den typiska Dragon Age-berättelsen som öppnar upp romantiska sidospår, avgörande val och allt förpackat i storslagen fantasy och väl underbyggd story, ser det mer och mer ut som att Bioware än så länge är på helt rätt väg med Dragon Age: The Veilguard. Efter att ha sett en timmes gameplay har det här spelet skjutit i höjden som en av mina mest efterlängtade titlar för 2024. Det verkar ha minst samma uppmärksamhet kring detaljer, spänning och variation som andra storheter som andra singleplayer-äventyr såsom Star Wars: Outlaws, Indiana Jones and the Great Circle samt Assassin's Creed Shadows. Och Buschs kommentar om hur The Veilguard-utvecklingen flyter på gjorde mig ännu mer förväntansfull, för tydligen är "allt är funktionellt, vi justerar, vi fixar buggar", vilket betyder att vi förhoppningsvis har ett klassiskt och välpolerat mastodontäventyr av klassiskt Bioware-snitt att se fram emot i år.

Relaterade texter



Loading next content