Dragon Ball Sparking Zero

Ett av mina första spelminnen någonsin är när jag som liten parvel låtsasspelade Karate Champ som fanns som arkadspel på någon pizzeria i norra Sverige sent 1984. Två fighters med vit respektive röd gi (föregångare som inspirerade till Ryu och Ken månne?) gick lös på varandra ståendes på en fallen trädstam, och det var så otroligt häftigt.

Ända sedan dess har jag älskat fightingspel, där framför allt tiden runt Street Fighter II och Dreamcast-eran ledde till ofantligt mycket spelande, och även lite tävlande. Men även om det är en favoritgenre, har jag haft svårt för gimmickfighting. Utöver spel som Power Stone, Smash Bros och MultiVersus - så lirar jag i princip uteslutande traditionella spel där två karaktärer bankar skiten ur varandra på enligt samma premisser som i Karate Champ för 43 år sedan.

Därför har Dragon Ball-figthingspelen aldrig lockat mig, trots att jag gillar både mangan och animén, och de enda titlar jag gillat har varit titlar i andra genrer såsom Dragon Ball Z: Kakarot. Därför var det med viss skepsis jag nyligen fick chansen att provspela Dragon Ball Sparking Zero som släpps till PC, Playstation och Xbox den 11 oktober. Spelet är väl rent tekniskt sett Budokai Tenkaichi 4, men Bandai Namco rebootar här konceptet och ger det en ny start med dess japanska titel (som är på engelska, medan det alltså hade en japansk titel i väst).

Eftersom det trots allt alltså är en nystart så känns det som ett ypperligt tillfälle att få bekanta sig med Dragon Ball Sparking Zero, som tycks bli något av en våt dröm för alla Dragon Ball-entusiaster, vilka som bekant är väldigt, väldigt många. Väldigt många är även antalet kämpar som finns tillgängliga och Bandai Namco har inte petat in mindre än 182 stycken, vilket måste betraktas som smått perverst, även om många i rättvisans namn är samma karaktärer i olika delar av tidslinjen.

För att snabbt komma igång med spelet finns naturligtvis ett omfattande tutorial-läge som låter dig lära dig allt från hur du kan ge din motståndare en lättare örfil, till att halvt rasera hela världen med den mastigaste Super Kamehameha du kan tänka dig. Till detta kommer sedan sådan som att avbryta fall genom luften, kontra attacker och olika supervarianter.

Någon traditionell kampanj finns inte - vilka i ärlighetens namn sällan gör någon glad ändå annat än i Mortal Kombat, Smash Bros och Tekken - och här hittar vi istället åtta minikampanjer som låter oss återuppleva viktiga delar ur Dragon Ball-historien. Jag fick chansen att prova på Goku, Goku Black och Frieza och kan konstatera att upplägget lär glädja många Dragon Ball-fans som nu kan få frossa i ljuv nostalgi.

Något som slår mig är hur oerhört autentiskt allt känns, och det är väldigt mycket dialog inblandat som bidrar till detta. Striderna utspelas överallt på de enorma banorna, uppe bland molnen, nere på marken och till och med under vattnet - och ner därtill eftersom det går att demolera omgivningarna och på så sätt nå nya platser. När jag i rollen som Goku jagar efter min motståndare i himlen och liksom flyger likt Superman, så skulle jag snarast beskriva Dragon Ball Sparking Zero som en Dragon Ball-simulator snarare än ett fightingspel.

Det vildsinta upplägget gör rent av att versus offline inte är någon prioriterad del, och trots att i princip alla andra fightingspel är som bäst man mot man på samma konsol, så är det här något som bara pliktskyldigast lagts till. Det märks även att det är ett rejält djupt spelsystem och det är mycket att lära sig, som hur man avbryter ett fall och liksom stannar upp i luften, boxar bort eldklot, skapar kratrar genom attacker från ovan, rör sig helt tredimensionellt (inklusive uppåt och nedåt) eller till och med gömmer sig för sin motståndare för att försöka attackera ur en död vinkel.

Jag fick även chansen att kolla in något Bandai Namco kallar Custom Game, vilket på flera sätt påminner om hur man i de senaste WWE-spelen kan skapa egna matcher komplett med entréer, regler, tillhyggen, musik, arenor och så vidare. Här kan du alltså skapa din Dragon Ball-drömmatch och döpa den och sedan välja ganska precis allt du kan tänka dig (och sådant du inte kan tänka dig, som att designa matchkort, välja om saker ska triggas igång under striderna, förbjuda vissa attacker och mycket annat). Givetvis kan du sedan dela med din av drömmatcherna online för att låta andra spela dem, vilket gör att det sannerligen inte kommer saknas saker att göra.

Jag vill mitt i allt detta också lyfta fram de grafiska aspekterna som är överraskande bra. Både vad det gäller utseende samt även animationer. Det ser verkligen ut som att titta på en animé när vansinnet drar igång, och det är väl precis vad utvecklarna velat uppnå.

Dragon Ball Sparking Zero är mer ett actionspel än ett fightingspel, och jag kan inte tänka mig annat än att fans av Dragon Ball kommer ha oerhört stor behållning av detta. Om spellägena håller i längden och hur väl onlinemekaniken fungerar återstår att se när det börjar bli dags för recension. Men i väntan på den är jag faktiskt väldigt positivt till detta.