Dragon Ball Z: Budokai

Därför är det inte helt överraskande att Bandai för första gången ser till att släppa sitt licensspel här. Dragonball har förvandlats till spel med jämna mellanrum sedan starten 1987, men först nu får vi alltså slåss med Goku och gänget.
Vilket känns alldeles utmärkt, tack så mycket. Spelsystemet är ganska begränsat om man jämför med moderna fightingspel. Man kan slåss, sparkas och kasta energiklot i olika kombinationer, samt sidsteppa, rusa fram och tillbaka, parera, greppa motståndaren och så givetvis ladda upp sig och övergå i allt mer "ultimata" former. "Haha, jag bara testade dig! Nu ska du få se min VERKLIGA form!" Känns det igen? Mellansekvenserna behåller dessutom det japanska talet, även om jag måste påpeka att de översatta namnen inte är likadana som i vår svenska översättning. Kuririn blev Krillin, Tenshinhan blev Tien och så vidare. Skyll på amerikanerna.

Striderna tar upp huvuddelen av spelet, även om det finns en del minispel. Som sig bör är det spektakulära kraftmätningar med långa kombinationer, folk som flyger genom bergväggar och så en massa ki-uppladdning. Man gör inte superattacker på vanligt sätt, utom genom att få in en förutbestämd kombination. Det gäller också att hushålla med ki-energin och försöka sänka motståndarens. Däremot går det varken att hoppa eller ducka. Ibland går striden vidare uppe i luften, men det är närmast en kosmetisk detalj förutom att man flyger längre efter en fullträff. Ingen av figurerna i det här spelet är riktigt normal...

Jo, spelet gör ett alldeles ypperligt jobb med att emulera serien och filmerna. Grafiken är fullkomligt lysande. Visserligen hade faktiskt lite cel shading passat bra här, men Bandai har fått med varenda min, varenda gest och i stort sett alla viktiga figurer. Vi får följa Son Goku och hans son på deras äventyr på jorden, Namek och lite senare på jorden igen. Även andra viktiga karaktärer gör inhopp, och efter att ha klarat spelet får du möjlighet att ändra historien genom att låta Vegeta, Frieza eller Cell vinna.

Förutom Story Mode som du förmodligen bara spelar en gång finns det stora nöjet i World Match. Där får du använda alla karaktärer du låst upp för att samla pengar i den berömda världsturneringen. Men här är reglerna annorlunda, och faller du ut ur arenan är det kört. Här blir man snabbt irriterad på den vansinniga kommentatorn som aldrig verkar hålla käft. För pengarna kan du köpa en stor mängd specialförmågor som sedan kan användas för att ändra dina egna favoritfigurer. Du kan till exempel satsa allt på Gokus Kamehameha och bara använda den hela tiden, eller kanske se till att du har bättre skydd och energi.

För Dragonball-fans är det här alltså lekstuga. Det har sina brister dock. Laddningstiderna är helt sanslösa - inte sällan får du räkna med en minuts väntan. Och så kan striderna mot datorn lätt bli enformiga. Blockera hans attacker, kontra med fyra slag och så Kamehameha (eller vad din figur nu råkar göra). Skölj och upprepa. Nästan alla kombinationer fungerar på samma sätt. Många attacker, även om de har olika namn, ser också ut likadant. Men å andra sidan - vad gör det om hundra år? Striderna i serien är inte så hemskt varierade heller.

Jag kan rekommendera det här till alla som gillar serien. Licensen utnyttjas på ett alldeles lysande sätt. Hatar du däremot Goku, hans vänner, hans fiender och hans heliumröst bör du sky det som pesten.