Det var inte ens ett år sedan Square Enix överraskade världen med lanseringen av Dragon Quest III HD-2D Remake, spelet som kronologiskt sett är det första i seriens berättelse och utgör första kapitlet i den så kallade Erdrick Trilogy. Jag spelade, och jag hade bara beröm att ge för det tekniska, berättarmässiga, visuella och musikaliska mästerverk jag upplevde. Det fanns väldigt lite att klaga på i min recension.
Jag var inte ensam. Spelet blev en sådan succé att det på knappt sex veckor blev 2024 års bäst säljande spel i Japan och överträffade alla Square Enix förväntningar för räkenskapsåret - och nu är de redo att göra det igen.
Jodå, de har gjort det igen.
Den största bristen, men också den största styrkan i Dragon Quest I & II HD-2D Remake (jag talar om det i singular även om samlingen innehåller de två första spelen i serien), är att det är helt kontinuerligt i förhållande till det föregående spelet. Det erbjuder samma förbättringar i fiendeanimationer, attacker, NPC-sprites och miljöeffekter. Om du har spelat DQIII (vilket både jag och producenten Masaaki Hayasaka rekommenderar innan du ger dig in i det här) känns allt bekant, men det finns nya nyanser och mer innehåll.
Som jag sade förra året är dessa titlars ankomst till Europa framför allt en gammal skuld som tagit alldeles för lång tid att betala. Amerikanerna fick Dragon Warrior redan 1989, men det första Dragon Quest hade då redan gjort succé i Japan i tre år och nådde aldrig våra konsoler. Att jämföra originalet med den här nya versionen gör faktiskt att saknaden gör mindre ont.
Kom ihåg att Dragon Quest III HD-2D Remake är det första spelet, och Dragon Quest I & II HD-2D Remake det andra.
Det säger sig självt att Dragon Quest I var betydligt svårare att arbeta med, eftersom originalet var - ja, originalet till hela japanska rollspelsgenren. Det bestod av några få 8-bitars sprites där man knappt kunde skilja ett berg från ett slott. Fienderna stod stilla på skärmen, karaktären rörde sig i rutnät - och ändå lyckades spelet förmedla känslan av att verkligen vara på ett uppdrag för att rädda världen från ondskan. Dragon Quest I HD-2D Remake har byggt upp kungariket Tantegel från grunden, med dalar, öknar och städer som känns levande, och dessutom återigen med en av de bästa vatteneffekterna i ett spel. Det är ett mindre spel än de senare delarna, men också det mest direkta, vilket gjorde att jag verkligen uppskattade att spela igenom DQI-äventyret på cirka tolv timmar.
I Dragon Quest I HD-2D Remake spelar du som en ättling till Erdrick, med uppdraget att stoppa den onde Dragonlord och rädda rikets prinsessa. Det är ett soloäventyr, vilket innebär att du måste tänka om när det gäller strider och hantera din mana (MP) och dina föremål - särskilt helande sådana - mycket mer noggrant. Du måste också hålla koll på din utrustning och uppdatera den regelbundet, antingen genom att utforska världen och hitta kistor eller genom att köpa nytt i städer. Förutom grafiken och förbättringarna i användarvänlighet, som möjligheten att reglera stridshastigheten, har även utmaningen med minimedaljer lagts till här, och i den andra delen. Det finns dessutom en stridsarena och, kanske viktigast för trilogins helhet, nya mellansekvenser som knyter ihop berättelsen med Dragon Quest III HD-2D Remake.
Det finns så mycket nytt att se och göra.
Och oroa dig inte om du tappar bort dig eller missar viktiga dialoger, menyn har en hjälpsektion med ledtrådar om vart du ska härnäst. Se det inte som en steg-för-steg-guide, utan snarare som korta antydningar som påminner dig om vad du höll på med.
Dragon Quest II HD-2D Remake handlar om ett betydligt djupare spel, där konceptet med en grupp hjältar med olika klasser introduceras. Du måste levla upp och balansera deras utrustning för att klara utmaningarna. Jag erkänner att jag tyckte soläventyret var mer stimulerande på grund av sin särprägel, men i slutändan är det här Dragon Quest, och jag visste vad jag gav mig in på. Dragon Quest II HD-2D Remake lägger till mer innehåll, fler kistor och utökad dialog (med både engelskt och japanskt tal). Som bonus har det också ett helt nytt område kallat Seafloor, där man utforskar under vattenytan, nästan som en hyllning till besöket på Gyojin Island i One Piece, samt en ny spelbar karaktär (prinsessan Cannock) som i originalet var en NPC och nu fått en egen berättelse.
Jag gick in med höga förväntningar och blev inte besviken. Square Enix har hittat den perfekta balansen för att introducera sin älskade serie både för nya spelare och för dem som missade den första gången. Och jag vill avsluta med att återigen framhäva Koichi Sugiyamas musik - en fullständig mästerkomposition med nya arrangemang, framförda av Tokyo Metropolitan Symphony. Dragon Quest I & II HD-2D Remake fullbordar helt enkelt det som Dragon Quest III HD-2D Remake etablerade för ett år sedan, med samma nivå av excellens. Ärligt talat, så länge seriens klassiker fortsätter att återvända i den här formen, har jag ingen brådska med Dragon Quest XII.