Skip to main content
Recensioner Dungeons & Dragons Online: Stormreach

Dungeons & Dragons Online: Stormreach

Gammalt hederligt bordsrollspel i onlinetappning, på gott och ont. Varför byta tärningar och snacks mot tangentbord och skrikiga amerikaner?
Mikael Sundberg Filmbolag 5 mars 2006

Dungeons & Dragons, eller Drakar och Demoner som det hette på den gamla goda tiden, är världens mest kända rollspel. Flera generationer har suttit och rullat tärningar och dräpt drakar i sina vardagsrum, men försöken att överföra själva rollspelskänslan till datorform har varit få. Visst, massor av spel skryter med att använda regelsystem och omgivningar från de många Dungeons & Dragons-världarna, men inget har försökt ersätta spelledaren och hans kartongskärm. Förrän nu.

Utvecklarna av Stormreach har varit trogna originalkonceptet in i minsta detalj, kanske för trogna. Det utspelar sig i Eberron, den nya Dungeons & Dragons-världen. Du skapar din karaktär från en av fem raser. Människa, alv, dvärg, halvling och de golemliknande Warforged som har sitt ursprung i det senaste kriget, 30 år tidigare. Av någon anledning saknas däremot Shifters, Changelings och Kalashtar, andra nya raser i Eberron. Det finns inte heller några orcher, kanske mest för att Eberrons orcher rent storymässigt är raka kopior av dem i Warcraft. Det går att justera det mesta i karaktärens ansikte, men samtidigt är jag lite besviken på variationen. Det borde faktiskt finns flera olika alvraser, och så vidare. Dessutom använder alla raserna (utom Warforged) samma karaktärsmodell, bara omskalad i olika storlek, vilket förstås ser rätt fånigt ut. En otrolig massa färdigheter och specialförmågor finns att lära sig, och de flesta fyller någon funktion. Du kan antingen följa en förutbestämd mall eller välja fritt bland de olika.

Själva spelet följer en traditionell mall: vandra in på närmaste värdshus och skaffa ett uppdrag, som oftast leder ner i en kobold-infekterad kloak någonstans. Alla uppdrag utspelar sig i "instanser", områden där bara du och din grupp kan befinna er, och därmed liknar Dungeons & Dragons mer Guild Wars och Phantasy Star Online än World of Warcraft och Everquest. Därför är uppdragen mer varierade än i mer traditionella onlinerollspel eftersom ni alltid slipper ta hänsyn till andra spelare.

Förutom ett förutbestämt huvudmål dyker det upp nya uppgifter allt eftersom man stöter på nya fiender och hittar gömda rum. Det är lite mer actionkänsla då man kan klättra på stegar, hoppa över avgrunder och försöka överlista lömska fällor. Det är helt och hållet ett krav att sätta ihop en balanserad grupp med en helare för att överleva i längden, en tjuv för att desarmera fällor och låsa upp dörrar, och så förstås lite magiker och krigare för att göra skada. Gruppsamarbetet underlättas av ett inbyggt röstchatsystem. Jag uppskattar detaljer som att man måste plocka av sig metallrustning innan man försöker dyka, annars drunknar man nästan direkt. Hela vägen berättar "spelledaren" vad som händer och viskar dessutom små ledtrådar. Det är precis som när jag var elva år och bankade orcher för glatta livet.

Som onlinerollspel betraktat fungerar det däremot sämre. Till att börja med är det närmast ett måste att vara bekant med originalspelets regler. Till exempel måste man använda krossvapen mot skelett och huggvapen mot zombier - logiskt i sig, men det innebär en massa onödigt vapenjonglerande. Det är mycket lätt att skapa en karaktär som är hopplöst handikappad och spelet gör inte mycket för att underlätta processen för nybörjare. Interfacet är rörigt och texten är svårläst. Det är också tekniskt undermåligt med vansinnigt spastisk animation och tråkiga, grådaskiga omgivningar. Oavsett hur mycket man skalar ner grafiknivån och ställer upp animationskvaliteten hackar spelet med jämna mellanrum. För att vara ett spel som bygger på rollspelande har det praktiskt taget inga sociala funktioner. Att dansa på borden och vinka är ungefär så uttrycksfull du kan vara.

Värre är att spelet inte alls känns färdigt. Det är fyllt med småbuggar och saknar massor av praktiska funktioner från andra spel i genren, precis som om Turbine suttit i ett vakuum och ignorerat allt som hänt de senaste åren. Vissa uppgifter består av ren upprepning och är dödligt tråkiga. Det finns heller inte särskilt många uppdrag, och inte ens de längre tar mer än en timme att klara. Visst går det att göra om uppdrag med svårare monster, men det är knappast särskilt kul i längden.

Jag stör mig också något otroligt på att karaktärerna är helt livlösa och saknar animation. Att släppa onlinerollspel i det skicket är tyvärr regel snarare än undantag, och de som köper Dungeons & Dragons det första året kan räkna med att vara betalande betatestare. Då är Guild Wars och framför allt World of Warcraft betydligt bättre val. Idag är Dungeons & Dragons en fyra, men det har dock potential att bli åtminstone en sjua en vacker dag - när spelet är klart!

Ytterligare betyg

Grafik
5 / 10
Ljud
6 / 10
Spelbarhet
3 / 10
Hållbarhet
7 / 10
4
Bristfällig av 10 · Gamereactor Sverige
Fördelar Detaljerad simulering av rollspelsreglerna
Nackdelar Trist grafik, långa laddningstider, jobbigt interface och allmän betakänsla
Nätverksbetyg Genomsnitt över 2 Gamereactor-utgåvor
5,0 spridning 4–6
Gamereactor Danmark 6
Gamereactor Sverige 4
Fullständig profil 1 516 publicerade artiklar
4
Bristfällig Nätverksbetyg över 2 utgåvor
Fakta om spelet
Utvecklare Turbine
Utgivare Atari
Premiär 10 mars 2006
Testat på PC
Genre MMORPG
Plattformar
PC
Varför lita på Gamereactor
23 Utgåvor Var och en med egen redaktion och egna betyg.
1998 Publicerar sedan Oberoende ägd hela tiden.
100% Hands-on Skrivet utifrån tid med spelet, aldrig pressmaterial.
1–10 Nätverksbetyg Varje utgåvas betyg, sammanvägt och visat.