Historiska krigsspel säljer. Här i väst är vi omåttligt förtjusta i både Andra Världskriget, Vietnamkriget och Gulfkriget. Call of Duty och Medal of Honour säljer följdaktligen som smörkuponger i krigstid. I Japan är det däremot 200-talet som gäller, och berättelsen om de tre kinesiska kungarikena som odödliggjorts i romaner, pjäser, filmer och nu alltså spel de senaste 1800 åren. Och då är det inte konstigt att Koei fortsätter att prångla ut Dynasty Warriors-titlar på löpande band eftersom varje spel innebär en lätt miljon sålda exemplar.
Glöm EA, glöm Nintendo, glöm för all del Capcom. På fem år har vi fått Dynasty Warriors 2, Dynasty Warriors 3, Dynasty Warriors 3 Xtreme Legends, Dynasty Warriors 4, Dynasty Warriors 4 Xtreme Legends, Dynasty Warriors 4 Empires, Samurai Warriors och Samurai Warriors Xtreme Legends. Snart kommer också Dynasty Warriors PSP, Dynasty Warriors Advance samt, förstås, Dynasty Warriors 5. Det är svårt att slå den exploateringen av ett varumärke. Visst, Samurai Warriors handlar om ett annat krig, men det är i grunden samma spelidé.
Alla Dynasty Warriors-spelen bygger alltså på samma historiska handling, och det kan vara svårt att vara nyskapande under de förutsättningarna. Men Koei har faktiskt lyckats ganska bra med det. Fortfarande rör det sig förstås om enorma slag där du springer runt och har ihjäl hundratals fiendesoldater samt ett gäng spektakulära generaler, samtliga tagna ur historien. Eller, om man ska vara riktigt noga så sprang väl knappast Xing Cai, Da Qiao och andra småflickor runt och slogs, fast det gör ju inte spelet sämre. Allt detta har vi sett förut. Men det är detaljerna som skiljer spelen åt, och faktiskt rätt ordentligt.
Dynasty Warriors 5 återgår till treans upplägg där var och en av de fyrtioåtta spelbara karaktärerna har helt egna uppdrag. Min ärkefavorit Guan Yu, till exempel, var med redan från början och får därmed kämpa mot Yellow Turban-upproret. Sedan ger han sig på despoten Dong Zhuo, vartefter han tvingas kämpa för Cao Cao innan han kan återförenas med sina bröder. Hans sista uppdrag är Fan Castle, där han i verkligheten blev besegrad och tillfångatagen tillsammans med sin adopterade son (som numera är spelbar han också). På så sätt blir handlingen mer trovärdig och engagerande, och bjuder på mer intressanta dialoger och mellansekvenser under striderna. Dessutom är det förstås roligare att få unika berättelser än att plöja sig genom samma tiotals uppdrag varje gång. Var det någon som sa "hållbarhet"?
En annan nyhet är att du numera bara har en enda livvakt med dig, istället för åtta. I gengäld är denna livvakt betydligt starkare och kan hjälpa dig med extra kraftfulla superattacker och särskilda bonusar som exempelvis helning, bättre stridsmoral eller fler föremål att använda. Den sparade datorkraften kommer väl till användning. Den irriterande dimman har flyttats långt bort och fienderna poppar inte längre fram ur intet, vilket gör det lättare att navigera på banorna och planera sina strider. På många av slagfälten finns mindre befästningar som ger försvararna olika bonusar. Det gäller alltså att inta dessa så fort som möjligt. De erbjuder också en välbehövlig energipåfyllning när du råkat få för mycket stryk.
Duellerna mellan olika generaler var nytt i Dynasty Warriors 4 men fruktansvärt irriterande i längden. De är numera helt enkelt borttagna, något jag faktiskt är tacksam över. En annan nygammal nyhet är det att du återigen samlar på dig flera olika vapen med olika bonusar, som du sedan väljer mellan. Valet blir än viktigare eftersom ett starkt vapen oftast är mycket långsammare, vilket påverkar dina kombinationsmöjligheter i strid. Förutom den redan nämnda attacken tillsammans med din livvakt finns det också Musou-brickor, som låter dig aktivera ett kombinationsläge där du är mycket snabbare, mycket starkare och kan göra flera superattacker på raken. Garanterat dödligt. Överhuvudtaget är flytet mycket bättre och tempot högre.
Efter att ha spelat genom den japanska versionen av Dynasty Warriors 5 ett par varv känns det faktiskt riktigt bra, även om det i grunden är samma spel som vi redan spelat hundratals timmar. Koei har pressat ut ytterligare lite kraft ur den gamla maskinen och fräschat upp både miljöer och karaktärer ordentligt. De sex nya karaktärerna tillför en del spännande stilar och attacker, och även om det förstås är samma strider som skildras, så är banorna helt nygjorda och omstrukturerade. Att utforska och utnyttja det avancerade livvaktssystemet är också lite svårt när allt är på japanska, och till råga på allt gammaldags och formell sådan, så jag vågar inte uttala mig om hur väl det fungerar än. Vi återkommer med recension när spelet släpps under sommaren.