EA Sports UFC 6

Är det nåt EA Sports gör helt rätt med UFC-serien är det att den inte släpps varje år, precis som andra sportspel också borde ta efter. UFC släpps numer inte ens vartannat år utan det var tre år mellan UFC 4 till UFC 5 och nu är UFC 6 här, tre år efter det senaste spelet. Tre år är en lång tid för de stora sportspelen, men nyheterna i ringen efter den här långa tiden får mig att känna: "Var det allt?".

Missförstå mig rätt, det här är fortfarande ett alldeles utmärkt kampsportsspel, men medan UFC 5 introducerade mer realistiska skador och ett omarbetat system för submissions som tog bort det gamla minispelsliknande inslaget har UFC 6... flow states. Det här är i princip motsvarigheten till när någon i verkligheten är i den där zonen när allting bara klickar. När allt verkar gå i slow motion, publiken försvinner, och allt går din väg. Fullt fokus, helt enkelt. Varje fighter har en blandning av fem perks (specialegenskaper) och en flow state. Det finns 30 olika flow states där varje har tre olika delar. Där finns basen vilket är något som gör fightern starkare inom en viss sak, flow boost som är ett villkor av saker som ska göras för att slutligen nå flow state, och när du har nått detta får du en rejäl bonus under några sekunder. Dessa saker kan vara både offensiva och defensiva. Två exempel är offensiva Stinger, som bland annat Conor McGregor har, och defensiva Last Stand, som till exempel Alexander Volkanovski har. Det förstnämnda ger en grundbonus där raka slag är mer kraftfulla och precisa. För att fylla upp din flow boost (vilket är en mätare) behöver du träffa motståndaren från långt avstånd med ett rakt slag samtidigt som de slår. Gör det tillräckligt många gånger och du hamnar i flow state där raka slag ger mer skada på hälsomätaren och har en högre chans att ge riktiga skador, det vill säga göra så motståndaren blöder och annat.

På den defensiva sidan gör Last Stand att du har starkare submission-försvar när du är underst på marken. Mätaren fylls sedan upp genom att ta sig loss från submission-försök och när den är full ger flow state ökad stamina-återhämtning, regenererar submission-mätaren, och reducerar skada till denna. Om du jämför dessa två kan det på papperet se ut som att den förstnämnda är mycket starkare än den andra, men man ska inte underskatta hur viktiga defensiva egenskaper är. Anfall är bästa försvar brukar det heta, men vad gör du när du är helt slutkörd efter att ha försökt fälla det där envisa trädet? Det är svårt att fortsätta hugga. Vad utvecklarna vill implementera med detta system är att varje fighter ska kännas annorlunda och knuffa dig mot att spela som verklighetens motsvarigheter. Det vill säga att om du väljer någon som är expert på kontringsboxning ska du belönas för att spela på det sättet. Jag kan se framför mig att någon eller några av dessa flow states kommer att bli meta online och de som dominerar. Mest troligtvis någon av de offensiva, men det återstår att se.

Flow states är ett väldigt bra tillägg, men det är egentligen också det enda nya tillägget i oktagonen. Spelmässigt är det annars för det mesta samma som det var för tre år sedan. Vilket inte är något dåligt, så klart, då det spelet redan var väldigt bra, men det känns ändå som att det hade kunnat komma något mer efter denna, långa utvecklingstid.

De största förändringarna kommer istället utanför mattan i form av spellägen. Två nya spellägen har nämligen lagts till. Det ena, kallat The Legacy, är en typ av berättelseläge. Det följer en före detta brottare med en känd pappa och hans träningskompis från samma gym. Efter vissa svårigheter går de sina skilda vägar och du får spela som brottaren som måste kämpa sig tillbaka upp genom WFA efter en skada för att ta sig till UFC. Det är en typisk "redemption story" och bjuder inte på några större överraskningar, men det är ändå något som är värt att spela. Mest för att det är något nytt och annorlunda. Här får du dock inte spela som en egen karaktär utan är låst till huvudkaraktären. Efter en inledande sekvens blir upplägget precis samma som i karriärläget. Du väljer vilka fighter du vill ha, hur många veckor träningslägret ska vara, och sedan hur du ska lägga upp varje vecka. Varje träning kostar ett visst antal timmar och du har bara ett specifikt antal varje vecka. Spendera dem på träning för att bli bättre och få upp din fysiska nivå eller var på sociala medier och annat för att hajpa matchen, få fler följare och pengar. Karriärläget, ett separat spelläge, är exakt samma upplevelse förutom att du kan använda en riktig fighter eller en egenskapad sådan. Det känns dock lite konstigt att ha två identiska spellägen, bara att de fokuserar på olika fighters. Medan jag gillar upplägget av karriärläget blir det väldigt fort enformigt då uppladdningen inför varje fight blir nästan likadan. Jag hade helst skippat det, men det betyder att min fighter inte kommer dit i bra fysisk form.

Det andra nya spelläget är spelets höjdpunkt. Jag älskar när vi får chansen att uppleva klassiska händelser och spela dem själva. WWE 2K har sitt Showcase där vi får gå igenom någons karriär, MLB The Show har Storylines som fokuserar på The Negro Leagues väldigt intressanta bakgrund, och NBA 2K introducerade för några år sedan Eras-läget där det går att spela med klassiska laguppställningar. UFC 6 ger oss i år Hall of Legends. I detta läge får vi gå runt i tredjepersonsvy med vår skapade karaktär och lära oss mer om olika fighters. Det finns informationstavlor som berättar mer, och videoklipp att titta på. Det går också att spela tre klassiska fighter, som blandas med riktiga videoklipp, för varje person. Till att börja med (jag hoppas att det kommer fler) kan vi uppleva berättelsen bakom tre olika stjärnor. Dessa är Max Holloway, Alex Pereira, och Zhang Weili. Genom att klara uppdrag i matcherna kan vi också låsa upp utseenden på dessa fighers från matcherna som sedan kan användas i andra spellägen. UFC 6 är för övrigt en samlares dröm då det finns väldigt mycket att låsa upp.

Tittar vi online har vi faktiskt en hel del att undersöka. Förutom snabbmatcher finns här också tre typer av rankat spel. Den första typen är det klassiska där du slåss mot andra och försöker klättra till en så bra position som möjligt, den andra är samma typ med endast med stående fighting (alltså kickboxing), och det tredje är vad de kallar onlinekarriär där du kan tävla i säsongsdivisioner och annat.

EA Sports UFC 6 är återigen ett väldigt stabilt kampsportsspel och i ringen är det förvisso inte mycket nytt, men det som finns där är tillräckligt bra. Smällarna känns bra och jag älskar att få till en riktig spark i huvudet på motståndaren. Sånt som får mig att säga "oooh" med kontrollen i handen. Spelet har dock en typ av ragdoll-fysik som för det mesta är bra, men andra tillfällen blir det bara skrattretande. Speciellt roligt blir det när någon faller till marken efter ett hårt slag i nyllet. Benen böjs inte sådär på riktiga människor. Det är inte WWE 2K20-mässigt i katastrof eller något som liknar Goat Simulator, men det känns bara så felplacerat i en oktagon där det mesta annat ser så bra ut.