Eastern Promises

När gamle splatterfarbrorn David Cronenberg goes gangsterfilm uppstår ett antal paradoxer. Å ena sidan är det här en råbarkad, skitig och mycket stämningsfull thriller om ryska maffiatyper som sprider skräck i Londons undre värld med en regi från Cronenbergs sida som både är snygg och vidrig på samma gång.

Men å andra sidan är det också en relativt klyschig film med tramskaraktärer och skådespelare vars ryska mest påminner om utlänningar (en dansk, en fransman och en engelsman är några av de nationaliteter som gestaltar "ryssar" i Eastern Promises) som läser innehållsförteckningen på en kartong med tvättmedel - på ryska. Trovärdighetsproblemen till trots, så sköter sig dock skådespelarna rätt bra. Inte minst Viggo Mortensen som, i vad som kan vara fjolårets häftigaste filmscen, knivfajtas spritt språngande naken med en lika naken ryss i ett duschrum. Det blir blodigt, det blir svettigt och att se honom skrapa pungen mot ett kakelgolv är förtrollande i sin enkelhet.

Det är i stunder som denna som Cronenberg visar att gammal trots allt är ganska bra (för bäst är han ju inte längre, även om nu ordspråket gör gällande att gammal är just... bäst) och att han fortfarande kan leverera sjysta filmer. Tyvärr har vi ju då det där med paradoxerna, att Eastern Promises å ena sidan är en bra film, men å andra en ganska tramsig film. Jag tänker då främst på hela historien om en sjuksköterska (spelad av en ovanligt blek Naomi Watts) som kommer över en död patients dagbok som visar sig innehålla en mängd hemligheter som i rätt händer kan skicka iväg ett antal maffiamedlemmar på långa fängelsestraff. Där har ni utgångspunkten för vad som blir till en farlig och stundtals larvig lek där maffian inte skyr några medel för att få tag på dagboken och där sjuksköterskan vill göra rätt och inte ge den ifrån sig i första taget.

Man köper stora delar av historien utan större problem, mycket för att Cronenberg gör så bra med porträtteringen av skurkarna och verkligen fångar upp en skitig och fascinerande bild av Londons undre värld, men när han börjar snegla mot en malplacerad sidohistoria med kärlek mellan sjuksköterskan och en gangster vill jag bara elda upp TV:n. Det blir så löjligt att man storknar. Cronenberg med såpoperaromantik liksom, en dålig kombo alla dagar i veckan. Men lyckligtvis tar inte denna romans upp allt för många minuter av filmen och man kan trösta sig med att större delen av filmen ändå är spännande och lagom våldsam för alla er som gillar hårda gangsterfilmer.

Eastern Promises är en ojämn film, javisst, men med scener som pungskrapningen i duschrummet kan man ju faktiskt förlåta det mesta.