Det sker inte särskilt ofta att jag testar och utvärderar ett spel som helt och hållet går ut på att kräkas. Faktum är att av de över 3000 (!) spelrecensioner jag skrivit och publicerat sedan 1994 har inget av dem direkt handlat om att spy miljontals liter med snorgrön galla. Men sent ska syndarna vakna, heter det ju, och efter att ha tillbringat ett par dagar tillsammans med Hyper Games senaste plattformspärla är jag mer än gärna beredd att beskriva de överdrivna kräkreflexerna i denna titel som beroendeframkallande.
Eggggg innehåller förvisso hela 21 banor men många av dem tar cirka 45 sekunder att springa igenom vilket gör spelet lite för kort.
Eggggg är ett tokroligt litet spel som blandar komiken och estetiken från Adventure Time med plattformsmomenten från Alex Kidd. Man styr figuren Gilbert vars akuta äggallergi skapar dagliga bekymmer och när hans elaka faster Doris kräver att han mular i sig sin dagsration av hårdkokta styggelser sätter Gilbert iväg på ett äventyr som innan man vet ordet av dränkts i spyor. Gilbert kräks konstant. Det sprutar grön gegga ur truten på killen hela tiden och även om det ser jobbigt ut verkar han vara en väldigt nöjd och belåten typ, ändå. På väg bort från sin ondskefulla faster och på väg mot ett smarrigt tårtkalas måste Gilbert kräkas så pass mycket att han nästlar sig igenom diverse finurligt utformade fällor och spyr sig igenom drösvis med smarta plattformsmoment, allt för att kunna bekämpa de ruskiga robotkycklingarna som invaderat hans värld och för att i slutändan ta sig till det där kalaset (där det förhoppningsvis inte serveras ägg).
Animationerna och de handritade bakgrunderna är superläckre och påminner en del om Äventyrsdags.
Till en början skrattade jag gott åt den tokige Gilberts vansinniga kräkattacker men efter cirka en halvtimme började jag misstänka att Eggggg: The Platform Puker var ett plojprojekt baserat på en flabbig gimmick, snarare än något annat. Ytterligare en timme in i spelet var jag dock övertygad om att så inte var fallet. Detta eftersom Hyper Games inte bara haft den goda smaken att fylla sin plattformspärla med galla, utan även eftersom de nyttjat denna märkliga funktion på ett sätt som främjat en ny typ av design av spelets pussel. Banorna innehåller hinder eller små logiska pusselmoment som kräver eftertanke eller precisionsbaserade spyor och variationen här är strålande.
Gilbert springer automatiskt och det är upp till dig attkräkas åt olika riktningar för att få honom att hoppa och byta håll.
Jag spyr för att ta mig upp till vissa avsatser, spyr för att nå vissa svävande platåer, spyr för att sänka fienderna i lavabad samt kräks för att aktivera kodlås som öppnar upp nya delar av banan där jag befinner mig. Eggggg: The Platform Puker är finurligt utformat, charmigt, flabbigt tokroligt och originellt. Det är färgsprakande, tight och flyter superfint med kanonbra musik och roligt upplägg. Synd bara att det är alldeles för kort men i övrigt är detta en härlig överraskning.
Ost är gott och nyttigt. Ägg är vidrigt. Åtminstone om du frågar Gilbert.