Elden Ring: Nightreign

Elden Ring, From Softwares kritikerrosade action-rollspel, slog ner som en bomb för tre år sedan, och även om spelets grundare Hidetaka Miyazaki i omgångar har hävdat att en del två inte varit under utveckling så står vi nu här inför lanseringen av Elden Ring: Nightreign Visst, det går såklart att argumentera för att Nightreign inte är en regelrätt uppföljare utan bara ett sidospår från ett redan etablerat varumärke, men det går samtidigt inte att komma ifrån att det återigen har blivit dags att återvända till "Landet Däremellan", och den här gången kan man dessutom göra det tillsammans med två vänner.

För där Elden Ring år 2022 fokuserade på att bygga upp ett maffigt äventyr för endast en spelare (även om vissa multiplayer-funktioner såklart fanns inbakade) så erbjuder Nightreign en helt ny inriktning där fart och fläkt tillsammans med delad glädje är ledorden. Borta är nämligen möjligheten att ta allt i sitt eget tempo och få lov att undersöka varenda vrå för att sedan systematiskt kunna planera sin framfart genom giftiga träskmarker och demonfyllda slott. För så fort du sätter foten i Limgrave denna gången så börjar en osynlig klocka att ticka ner, och inom kort kommer du och dina kumpaner känna hur en blå eldcirkel tar sig allt närmare och tvingar er att lägga benen på ryggen.

Konceptet skulle kortfattat kunna beskrivas likt en Battle Royale-titeln där liknande cirklar av olika slag har fungerat för att fösa spelare mot varandra, men i Nightreigh handlar det istället om att tvinga fram ett högre tempo och lära spelare att göra smartare val från gång till gång. Första gången jag spelade sprang jag exempelvis mest runt och försökte se och uppleva så mycket som möjligt, men detta ledde bara till att min karaktär blev extremt illa förberedd för farorna som väntade när dagen gick mot natt. För när solen går i moln vankas det alltid en bosstrid, och då jag endast var utrustat med ett simpelt svärd (och med någon ynka erfarenhetsnivå under bälte) lärde jag mig snabbt att framgång kommer från såväl fingerfärdighet som förmågan att planera inför farorna runt hörnet.

Premissen handlar nämligen om att överleva tre nätter i följd där successivt svårare monster ställs i ens väg. Att endast förlita sig på snabba reflexer och tålamod är således inte den ultimata strategin att förlita sig på, utan du och dina kamrater behöver inför varje ny dag ge er ut och bli starkare inför det som komma skall. Att bli starkare kan dock ske på olika sätt. Förutom att tukta diverse mindre otyg och stjäla deras eftertraktade runor kan man exempelvis leta upp starkare fiender som både ger mer erfarenhetspoäng och möjligheten till bättre utrustning. Man kan även ge sig ut på jakt efter olika föremål för att uppgradera sitt arsenal eller fylla fickorna med olika hjälpmedel, och emellanåt måste man väga fördelarna med leta efter något specifikt med att tackla motståndet med ett mer öppet sinne och en mer allmän taktik.

Du är dock som sagt inte ensam i din kamp mot ondskan utan du har för det mesta både en och två medhjälpare vid din sida. Antingen kan man styra upp en session med vänner och bekanta för att få den bästa upplevelsen, eller så kan man ta till det uppkopplade nätets bakgator och söka efter glada främlingar att möta nattens mörker med. För min egen del, då detta har varit ett recensionsuppdrag, har jag för det mesta varit tvungen att förlita mig till matchmaking-processen, och trots att spelet ännu inte är lanserat så har det varit tämligen enkelt att hitta medspelare. Någon enstaka gång har timern förvisso tickat över ett par minuter, men överlag har jag inom några sekunder parats samman med två andra ovetande amatörer och sedan burit iväg mot ännu ett annalkande nederlag.

Det ska förövrigt sägas att det går att spela på egen hand, men det är något jag inte skulle rekommendera, åtminstone inte som ens primära sätt att uppleva detta äventyr. Förutom att det är betydligt svårare att vara själv när monster anfaller från alla håll och kanter så känns det verkligen som titeln är byggd med multiplayer i såväl första, andra och tredje rummet. Att spela på egen hand ger en visserligen möjligheten att få en känsla för miljöerna och lista ut var intressanta markörer på kartan befinner sig utan att två andra spelare står och stampar fötter, men underhållningen minskar kraftigt om man agerar solo - och detta kommer från någon som i regel föredrar singleplayer framför multiplayer-häng.

Att säga att Nightreign spelas som Elden Ring, fast i sällskap med andra, hade dock varit att fara med osanning. From Software har gjort ett par betydande förändringar för att passa det nya spelsättet man vill förmedla, och de flesta handlar om att få till smidighet och ett större fokus på rörelse. Din karaktär kan nämligen manövrera sig betydligt kvickare den här gången, och både med hjälp av ett snabbare rörelsemönster och möjligheten att ta till skyn för att glida mot nya platser så öppnas spelplanen upp på ett sätt där man ständigt känner att man är på väg mot nya mål. Du kan dessutom klättra över olika hinder och väggar för att ta dig till nya platser, och en stor skillnad från tidigare Souls-äventyr är att du inte tar skada av att falla från höga höjder, utan du kan slunga dig från klippor, slottsmurar och stup utan att mötas av en illröd "You Died-text".

Att bita i gräset kommer du dock att göra även den här gången, men att se sig besegrad är sällan slutet både i det korta eller långa loppet. Skulle din hälsomätare slå i golvet så kan nämligen dina kumpaner rädda dig genom att bokstavligen anfalla din fallna karaktär. Systemet kan uppfattas som tämligen komiskt första gången då ens vapenbröder slungar sina svärd, yxor och spjut mot ens krampaktiga kropp, men att inte behöva förlita sig på en specifik återuppplivnings-sekvens gör att man som spelare bara behöver fokusera på att dela ut skada då samma knapptryckningar kan ha dubbla användningsområden, beroende på vilken situation man befinner sig i. Dör du däremot många gånger på raken utan att ha besökt en checkpoint (de så kallade lost grace-platserna från originalet) så blir det svårare för dina vänner att rädda dig på nytt, och det gäller att hålla koll på sina nederlag så man inte blir en belastning när starkare fiender står och knackar på dörren. Skulle ni alla däremot falla under natten (då en stark boss gör entre) så är det Game Over för den här gången, och det är bara att börja om från början.

Även om dina framsteg för en specifik omgång sedan går förlorad när du möter ditt öde ute i fält så betyder det dock inte att du inte utvecklas från gång till gång. Efter varje expedition så belönas man nämligen med olika stenar med slumpmässiga attribut som kan stärka dina karaktär, och det är dessa som gör att man ständigt är villig att spela ännu en omgång då man kan komma över något som gör stor skillnad inför framtida sessioner. Det förekommer dessutom inga mikrotransaktioner av något slag, och överlag känns det som om From Software inte vill att man ska kunna köpa sig till framgång, något som uppskattas väldigt mycket av undertecknad.

I slutändan så har jag haft otroligt roligt tillsammans med Elden Ring Nightreign, även om det på många sätt är extremt annorlunda från det som fick mig att bli förälskad i Souls-serien från första början. Initialt kände jag mig skeptisk till om fokuset på multiplayer tillsammans med ett snabbare spelsätt var rätt väg att gå, men när nattens faror väl sätter klorna i en så är det svårt att inte vilja komma tillbaka efter mer. Nightreign erbjuder nämligen en ny tolkning av ett redan familjärt recept, och med en etablerad design är det lätt att känna sig som hemma även om mycket är nytt på samma gång. Detta blir således en perfekt inkörsport för såväl nya som gamla spelare, där de snabbare spelmomenten bjuder in dem som har tyckt att föregångarna varit för långsamma samtidigt som fokuset på flerspelarglädje och tempo ger veteranerna ytterligare en anledning till att spela mer av ett av världens bästa spel.

För jag belönade, som några av er kanske kommer ihåg, Elden Ring med en fullpoängare år 2022 då jag tyckte att From Software lyckades förädla sin formel till perfektion samtidigt som man flätade samman nya beståndsdelar som ökande underhållningsvärdet till något utöver det vanliga. Nu när kalendern visar 2025 kommer jag förvisso inte dela ut någon nya tia, men det betyder inte att jag inte är lika fylld av förundran och viljan att spela mer av som jag var för tre år sedan. Elden Ring Nightreign erbjuder nämligen en ljuvlig blandning mellan gammalt och nytt, och trots att det rör sig mer om ett sidospår framför en regelrätt uppföljare så är denna avstickare värd att vandra för alla som gillar multiplayer-häng och rollspelsmys av högsta kvalitet.