Det finns idéer som gör sig bra på papper men sämre i praktiken. Till exempel som att samla ett par av våra mest uppskattade sportprofiler för att jobba ihop med Dr. Alban på en musiksingel och i en video som nästan endast innehåller halvnakna brudar med stora bröst. Idén att sedan köra runt och själv köpa upp singeln för att få den att stiga på försäljningslistorna är ju också en bra idé just på papper, men något sämre i praktiken. Sedan har vi ju idén med att bevisa sin fördomsfrihet genom att nämna tidelag i samma anda som homosexualitet. En bra idé på papper men stackars Jens Orback ångrade sig nog någon sekund efter han yppat orden. Killarna på Stainless Steel hade också en bra idé, i alla fall på papper, för deras Empire Earth blev inte riktigt vad de lovade, fast det råder det visserligen delade meningar om. Personligen blev jag besviken och tyckte inte alls det höll den klass det borde, men jag är tydligen i minoritet för spelet sålde bra och nu står en uppföljare för dörren. Utvecklaren Stainless Steel har dock fått stiga åt sidan för Mad Doc Software och jag fick chansen att ta del av en betaversion av det kommande spelet. Det var återigen dags att dra på sig strategikalsongerna och mjuka upp musarmen.
Empire Earth 2 är, precis som sin föregångare, ett storskaligt realtidsstrategispel som täcker en enorm tidsrymd. Denna gång är det från år 10000 före Kristus, det vill säga något år före Lill-Babs födelse, till år 2230 efter Kristus. Det kommer att finnas 15 spelbara civilisationer att välja mellan vilka har olika för- och nackdelar, ungefär som i Civilization till exempel. Vart ett av de olika civilisationerna kommer även att ha egen arkitektur och musik, vilket kanske inte kommer märkas under de första åren eftersom man i princip bodde i ett hål i marken likt det irakiska hotellet som Saddam bodde på när han blev arresterad. Varje civilisation har även ett antal unika enheter som endast de kan bygga. Trevligt, även om jag inte tror att det kommer att ha någon större inverkan på spelet som helhet, men man ska ju aldrig säga aldrig.
Spelet har ett par olika lägen att bjuda på där det fulla kampanjläget är den absolut tyngsta och mest intressanta. Med en av de 15 civilisationerna kan man underhålla sig genom de femton tidsepoker som spänner över spelets 12230 år. Det finns även mindre kampanjer för de som inte har oändligt med timmar till sitt förfogande och i dessa kampanjer spelar man som Korea, Tyskland eller Amerika under speciellt viktiga tidpunkter för dessa nationer. Det var just dessa korta kampanjer som jag fick lov att testa i betan och de var ganska underhållande att spela, men kändes samtidigt ganska likartade på något sätt, trots att den koreanska kampanjen utspelar sig under stenåldern, den tyska under medeltiden och den amerikanska under modern tid. Det hjälpte visserligen inte att röstskådespeleriet var identisk för de olika civilisationerna, som alla talade överdriven amerikanska.
Förutom det idag obligatoriska skirmish-läget, där man kan spela mot upp till nio personer med massor av inställningsmöjligheter, finns det även ett läge kallat "turning points" där man spelar kända slag som förändrat historien på ett eller annat sätt. Här kan man då välja mellan en av sidorna för att se om man kan upprepa historien, eller kanske ändra på den. I betan jag testade fanns två olika kända slag varav det ena var landstigningen vid Normandie som man kunde spela som antingen tysk eller allierad. Det kändes väl sådär och kommer nog inte bli en av de lägen som i alla fall jag kommer spendera merparten av min tid med. Landmassorna känns felproportionerade och när enheterna är lika oproportionerliga så får man inte riktigt in känslan av realism som krävs när man spelar historiska slag. Så tycker i alla fall jag även om jag är känd för att vara ganska petig.
Nej, jag tror det blir det stora kampanjläget som kommer locka fram strategen i mig, där nya funktioner gör att Empire Earth 2 känns friskare än vad föregångaren gjorde. Till exempel så har Mad Doc Software infört användandet av territorier i spelet där varje karta är indelad i olika områden som ger olika bonusar om de övertas. Ju fler områden man har, ju fler invånare och trupper kan man tillverka och man får även tillgång till nya resurser. Det finns även fördelar med att ha allierade bland motståndarna och även om diplomatinivån inte verkar ligga jättehögt så kommer det ändå att vara en viktig del i det hela. Genom en fiffig funktion kallad "War planner" kan man inte bara dirigera sina egna trupper på ett smidigt och övergripande sätt, utan även föreslå en attackplan för sina allierade. Man ritar enkelt upp en linje från deras territorie till den plats där man vill att de ska slå till och sedan hoppas på att de utför ens önskemål. I vissa fall gör de det, i andra fall så kan de föreslå en alternativ attackplan, och ibland struntar de helt enkelt i dig. Det är vid sådana tillfällen som det kan vara bra att ha en eller fyrtio attackrobotar att skicka för att påminna dem om var deras prioriteringar bör ligga.
Min tid med Empire Earth 2 lämnar mig med blandade känslor, som kanske härstammar från mina förhoppningar på det första spelet. Rent grafiskt så känns det inte så spännande, men det kan bero på att jag nyligen spelade Act of War som är exceptionellt vackert. Det är lätt att bli bortskämd med sådant. Empire Earth 2 ser dock väldigt mysigt ut under den amerikanska kampanjen till exempel, där palmer svajar inbjudande. Spelet flyter också väldigt bra utan några märkbara problem, vilket tyder på att spelmotorn är så gott som färdig. Det finns dock en del att jobba med där den datorstyrda motståndarens intelligens bör ligga i fokus tycker jag. Under mina spelningar så verkade vissa händelser vara förprogrammerade och för att klara av ett uppdrag handlade det mest om att lära sig när och var fienden skulle attackera för att lägga upp en bra strategi för uppbyggnad och vilka enheter man skulle koncentrera sig på att bygga. Det klingar illa med de löften om bra AI som vi fått höra från utvecklarna, men man ska naturligtvis komma ihåg att jag spelade en beta och än finns det gott om tid till förbättringar. Mad Doc Software har i alla fall lyckats fånga min nyfikenhet och har infört tillräckligt med trevliga element för att få mig att vilja spela den färdiga produkten när den dyker upp i vår. Det ska bli spännande att få ta del av det storskaliga kampanjläget så att jag kan ta min rättmäktiga plats som en ledare för en nation. Det skulle alla må bra av tror jag.