Empire Earth 2

Det har blivit mycket strategispelande på senare tid, på gott och ont. Det goda är att man får färska referensramar så man inte hela tiden jämför med de gamla klassikerna utan kan jämföra samtida titlar med varandra. Det som är mindre bra är att jag nu hela tiden tänker resurshantering i allt jag gör. Jag försökte till exempel tvinga familjen att börja hugga sten ute i trädgården för att få ihop nog med resurser till att kunna bygga en försvarsmur runt huset. Efter ett par hårda lavetter från min fru så insåg jag att för mycket spelande kanske ändå har en negativ effekt trots allt... Näää, knappast!

Empire Earth hamnade inte bland mina favoriter när det släpptes för ett fyrtal år sedan, trots att det fick bra kritik på många ställen. Vad det nu berodde på kan jag inte riktigt sätta fingret på, men med tvåan är upplevelsen i alla fall en helt annan. Empire Earth II har gjorts mycket smidigare och kanske förde bytet av utvecklare med sig en frisk fläkt av nytt tänkande. Mad Doc Software har nämligen gjort många saker smidigare, utan att för den sakens skull tumma på innehållet. Men steget från Cossacks II till Empire Earth II är ändå ganska stort och de bjuder på två helt olika upplevelser. Empire Earth II är vad jag kallar ett semiavancerat strategispel med basbyggande i fokus och likt Age of Empires far man genom ett antal epoker. Det handlar dock inte om några fjuttiga århundraden utan om en herrans massa år uppdelad på 15 epoker med unika enheter för varje epok. Allt från stenåldern till super-nano-framtidsepoken vilket innebär att man i teorin kan komma körandes med stridsvagnar mot fiender som försvarar sig med spjut och långbågar, ett scenario som verkligen är så roligt som det låter.

Empire Earth II har två huvudsakliga spellägen; kampanjläget och skirmish. Kampanjläget innehåller en historisk genomgång av ett antal nationer med många intressanta historiska scenarier. Spelläget är mycket ambitiöst gjort och är ganska utmanande om man ger sig på de högre svårighetsgraderna. Kampanjläget går genom ett antal epoker som är speciellt viktiga för respektive nation med en trevlig historisk summering inför varje avsnitt. Ganska kul för den som är historieintresserad och ger ett trevligt avbräck från spelets egentliga kärna; skirmish-läget. I kampanjdelen finns även ett avsnitt kallat turning points som låter en spela historiska slag med överdimensionerade enheter och det är precis så trist som det låter.

Nej, Empire Earth II får sina poäng i det fruktansvärt tidsslukande Skirmish-läget som är lite som en sandlåda där jag kan husera som jag vill med en eller flera motståndare på en karta som är så stor eller så liten som jag väljer. Antalet inställningar är ganska överväldigande men det känns bra att man kan skapa en perfekt spelrunda som passar en för tillfället. Vill jag spela en snabbrunda ändrar jag helt enkel inställningarna så att de passar mina önskemål och plötsligt kan man spela genom spelets 15 epoker på någon timma istället för en kväll. Till skillnad från kampanjläget är jag inte placerad i en bestämd epok utan det gäller naturligtvis att samla tillräckligt med vetenskapspoäng för att kunna gå upp en epok och därigenom ta del av de smaskiga vetenskapliga framstegen. Det hela är naturligtvis fortfarande Civilization i realtid men det är riktigt kul, speciellt med mänskligt motstånd. Spelets AI bjuder dock upp till dans på ett högst brutalt sätt när man vrider upp svårighetsgraden och det hela känns lite som självplågeri när man satt den på det högsta. Men sadism är bra för sköldkörteln har jag hört. De fjorton valbara civilisationerna har unika för- och nackdelar med egna unika enheter men jag fann i alla fall snabbt min favoritnation som jag sedan höll fast vid under mina spelsessioner.

Även om Empire Earth II i mångt om mycket känns som ett ganska standardmässigt realtidsstrategispel med ganska rudimentär diplomati så har det ganska många detaljer som gör det speciellt. Ett exempel på det är krigsplaneraren som låter dig koordinera attacker och även inkludera dina allierades trupper. På ett smidigt sätt kan man med pilar och annat skissa upp en plan på en karta och sedan skicka denna till dina allierade och väntar på deras godkännande. Det är ett ganska smart och roligt sätt att koordinera ett anfall och det är också något som får Empire Earth II att stå ut från mängden, förutom de överdrivet stora enheterna naturligtvis. När man spelar mot datorstyrda motståndare så ger även denna funktion en känsla av att man spelar mot mänskligt motstånd, vilket naturligtvis höjer upplevelsen.

Det sämsta med Empire Earth II är själva utseendet med alla dess komponenter. Både ljudet och grafiken är överlag ganska trist och verkar inte ha hängt med i utvecklingen som skett under de senaste fyra åren. Mad Doc Software har dock lagt krutet på annat håll vilket i och för sig ger ett bättre spel än om man skulle lagt tiden på det grafiska istället. Spelmusiken är dock ganska bra, om än upprepande och vädereffekterna, som även påverkar enheternas rörlighet, är välgjorda. Empire Earth II är helt enkelt ett måste för de som gillade ettan, men även för nykomlingar och anhängare av spelgenren. Det är mer lättillgängligt än Cossacks II men de två bjuder på helt olika upplevelser och tilltalar olika sidor av mitt strategiska sinne. Med dessa två spel så behöver man dock aldrig lämna datorn, det är en sak som är säker.