Escape Simulator 2

Jag tackar inte nej till ett välgjort pussel - det är sedan gammalt. Jag har spelat drösvis med goda pusselbitar och njutit i fulla drag under tiden jag sjunkit ner i någon slags transliknande meditativt tillstånd, när jag gnuggat geniknölarna samtidigt som jag vaknat lika raskt när frustrationen blivit påtaglig och alldeles för mycket för min lilla gubbhjärna att hantera. Det är lite balansgång det där. Ett bra pusselspel ska inte vara för lätt, men om det plötsligt tippar över och blir enerverande på grund av lösningar som kräver att man toppat någon slags MENSA-lista funkar det bara inte. Escape Simulator 2 balanserar för fulla muggar här - mellan fint avvägd svårighetsgrad och direkt problematisk sådan.

Tvåan innehåller en del nyheter, där den största är användargenererat innehåll. Du, eller någon annan för den delen, kan knåpa ihop egna escape rooms. Detta bidrar självklart till att det finns innehåll att ägna sig åt i evigheters evigheter. Det är givetvis både trevligt och kul. Precis som i föregångaren ligger co-op i centrum och uppmuntras aktivt. Jag önskar absolut att jag hade sju personer (ännu smartare sådana) till hjälp när jag spelade Escape Simulator 2 - för det hade jag sannerligen behövt.

Jag ser mig själv som relativt intelligent. Inte supersmart eller överbegåvad på något sätt - men smart, skulle jag ändå säga utan att skämmas. Och jag hade inga problem att plöja mig igenom de tidiga rummen i spelet, men vartefter blev det så svårt att migränen började krypa fram på grund av allt frenetiskt geniknölsgnuggande. Som tur är finns det ett hintsystem där man kan få lite tips för att lösa pusslen om de blir för svåra - men tyvärr är även ledtrådarna för knepiga. Jag menar - en ledtråd borde ju hjälpa istället för att försätta en i ännu större svårighet. Någonstans här började jag tvivla på om jag faktiskt bar på någon nämnvärd intelligens, men det verkar inte som att jag är den enda som stött på patrull. Jag får trösta mig med tanken på att fler där ute mådde lika dåligt som jag när de spelade Escape Simulator 2.

Med det sagt så är det faktiskt ett bra spel. Det är bara att erkänna att i alla fall jag är för dum för att orka kämpa mig igenom kampanjen (det finns tolv officiella banor vid lansering) och att jag antagligen hade haft roligare tillsammans med ett gäng andra spelare. Annars är pusslena väldigt välgjorda, smarta och väldigt givande att lösa. Escape Simulator 2 är dessutom ett spel som rullar väldigt fint och inte lider av några buggar. En välgjord och välpolerad kreation helt enkelt.

Gillar du svinigt svåra pussel är detta helt rätt spel för dig. Om du som mig nöjer dig med pussel man kan lösa utan att vara någon slags övermänniska har du ändå gott om nöje att hämta här. Det finns även massor med användargenererade escape rooms som inte är lika intricata som de som Pine Studio själva knåpat ihop. Jag hade dock väldigt mysigt med det julorienterade scenariot de släppte under december. Det var fortfarande alldeles för svårt fram mot slutet - men vägen dit var verkligen dunderfin och utmynnade i en väldigt julmysig känsla. Jag kommer säkerligen att återvända och ta mig an några nya pussel i framtiden, men just nu känner jag mig färdig, faktiskt. Jag föredrar spel som jag känner mig normalbegåvad i när jag spelar - och det gör jag, som sagt, inte när jag lirar Escape Simulator 2.

Så, för att summera det hela: Escape Simulator 2 är ett välbyggt, gediget och roligt spel som dock lider av ett bristfälligt hintsystem och en alldeles för brant svårighetskurva. Att fokus ligger på flerspelarläget är tydligt, och spelet lämpar sig mindre bra om man hellre spelar ensam. Det är dessutom roligt att se alla spelare där ute som bygger egna, fiffiga och roliga pussel i spelets inbyggda pusseleditor.