Everybody 1-2 Switch

Nintendo valde, föga förvånande, att inte skicka ut recensionskoder i god tid inför Everybody 1-2 Switch, något de alltid annars är väldigt bra på. Faktum är att det heller inte funnits någon egentlig marknadsföring av spelet, förutom en enda bisarr trailer som främst förvirrade konsumenterna med sin brist på konkreta detaljer om de minispel som titeln faktiskt består av.

Men som du säkert redan anat finns det en mycket bra anledning till att Nintendo hoppas att detta flyger under radarn. Detta eftersom Everybody 1-2 Switch verkligen är ett av de värsta partyspel jag någonsin har spelat, och det saknar till synes helt den kvalitetskontrollapparat som annars definierar drygt 95% av Nintendos totala produktion.

Tanken med Everybody 1-2 Switch är att två lag tävlar mot varandra i 17 minispel (det tidigare spelet hade 28), och du skickar sedan runt Joy-Cons (med HD Rumble, naturligtvis) till nästa spelare. Låt mig göra det klart här direkt att 17 minispel inte är tillräckligt - ganska snart kommer du få se upprepningar under en 45-minuterssekvens, och de är dessutom så korta och så ointressanta att underhållningsvärdet sjunker drastiskt redan andra gången du spelar dem.

Det finns ett Quick Draw-inspirerat minispel med ett feodalt samurajtema, men det är i stort sett samma sak som cowboyspelet vi såg i första 1-2 Switch. Det finns ett där du måste knuffa ut din motståndare ur en virtuell arena med din rumpa. Det finns ett triviaspel där du måste svara på de mest menlösa frågorna, till exempel vilken bokstav som kommer efter en annan i alfabetet.

I WarioWare handlar allt om charmen, den visuella stilen och den självmedvetna arrogansen samt en veritabel uppsjö av minispel, och i Mario Party finns ett strukturerat och engagerande brädspelsupplägg utöver de enskilda minispelen. I Everybody 1-2 Switch har du egentligen bara dessa 60-sekundersrundor som varken erbjuder spännande estetik, rolig musik eller coola idéer.

Det finns även några av dessa minispel där alla kan vara med. Du vet, "alla". De kan använda sina smartphones för att ange en URL, och sedan deltar de tillsammans med dem som använder en Joy-Con. Smart idé som har använts av bland annat Black och Jackbox sedan tidernas begynnelse, men nästan varje gång vi stötte på problem eftersom det konsekvent var en eller två i gruppen som inte hade gett sin webbläsare kameratillgång, vilket resulterade i att det givna minispelet avbröts - för alla. Kul.

Det är faktiskt inte en dålig idé annars det här med hela smartphone-grejen. Det finns till exempel ett minispel där du måste ta en bild av något i din omedelbara omgivning som har en viss färg, och den som är närmast vinner. Det finns också en favorit där ett lag gömmer en Joy-Con som det andra laget ska hitta.

Men det hela blir bara så oändligt tråkigt så oändligt snabbt, och det beror på en enorm mängd upprepning. När spelen är så korta och det finns så få av dem kommer du snabbt på dig själv med att spela samma om och om igen, och eftersom det inte finns några riktiga variationer av dem är det svårt att hålla sig entusiastisk. Det finns inte heller någon Mario Party-liknande grundtävling som skulle göra att de enskilda poängen läggs ihop på ett lite mer intressant vis.

Efter bara tre eller fyra sessioner med Everybody 1-2 Switch hade jag sett allt och vill aldrig mer gå tillbaka. Detta hade Nintendo helt kunnat skita i att släppa och jag det finns sammantaget mycket, mycket bättre sätt att underhålla dina vänner och familj på med en Switch än det här skräpet.