Exit

Det är sällan man hittar riktigt sköna karaktärer i pusselspel, men Mr. Escape är utan tvivel en pusselhjälte som skiljer sig från mängden. Han är den stressade hjälten som bara gör sitt jobb och skyndar vidare. Som en extra krydda så finns det också en riktig handling som du kan följa genom att läsa om de olika personerna Mr. Escape räddar. Upplägget i Exit är enkelt och rättframt där du tar kontrollen över den lite uttråkade räddaren i nöden ska hjälpa en massa handlingsförlamade personer ur farliga situationer. Den humoristiska och sköna stilen, den säregna serietidningsdesignen och de läckra animationerna gör Exit blir extra beroendeframkallande.

Rent spelmässigt handlar det om att passera hinder, leta efter nycklar, korsa strömförande golvplattor eller släcka bränder. Allt går på tid och det gäller att utföra allt i rätt ordning så det går att komma vidare i spelet. Det handlar till stor del om "trial and error", men det blir aldrig riktigt frustrerande. Det påminner lite om Abe’s Oddyssey, eller Mario vs. Donkey om man så vill. De personer du räddar måste också användas för lösa uppgifterna och ta sig till utgången. Dessa styr du genom att peka och klicka med hjälp av den analoga knappen vilket ibland gör det ibland blir lite svårt att välja mellan figurer som står nära varandra. Men det är ett mindre bekymmer och man vänjer sig snabbt.

Om du räddar ett barn kan de krypa genom trånga utrymmen och de är lätta att lyfta över hinder. Sedan finns det normalviktiga och överviktiga (men starka) personer samt skadade personer som måste bäras eller rullas omkring på bår. Mr. Escape styrs inte på samma sätt som de räddade personerna, då du styr honom i realtid med styrkorset och knapparna vilket gör att du kan förflytta honom samtidigt som en av de räddade rör sig till en plats du pekat ut med den analoga knappen. Jo, det låter lite krångligt och känns även krångligt till en början då man önskar att man styrde alla karaktärerna på samma sätt och kunde byta mellan de med en enkel knapptryckning, men då allt går på tid är det en fördel att kunna ge flera karaktärer i uppgift att röra sig samtidigt och sedan kunna styra Mr. Escape fritt. Det sparar man tid på vilket är nyckeln till framgång i det här spelet.

Spelets variation är överväldigande och det är nästan så att man tycker att de överdrivit det hela då jag tror att jag fick lära mig något nytt vart och vartannat uppdrag. De hundra uppdragen utspelar sig också i tio olika byggnader med olika typer av problem och miljöer, men med all denna variation känns det nästan som de hade kunnat göra fler uppdrag av samma antal spelmässiga idéer då vissa av dessa idéer bara används på någon enstaka bana. Men hundra banor räcker ändå ett bra tag, då vissa kräver både fyra och fem försök innan man klarar av dem.

Den läckra serietidningsdesignen höjer spelupplevelsen precis som den blaxploitation-doftande musiken, men däremot tröttnar man snabbt på de upprepade utropen från de personer man räddar. Jag höll på att bli galen av allt ropande på en av banorna, när jag försökte fundera ut hur jag skulle lösa ett problem där tre personer skulle räddas i rätt ordning för att alla skulle kunna ta sig ut. På det hela taget bjuder de 100 banorna i Exit på massor klurigheter, variation och utmaning. Det svänger om Exit helt enkelt och det är ett spel alla pusselsugna PSP-ägare borde kika närmare på.