Exoprimal

Capcoms första riktiga försök i den så kallad PvPvE-världen, lutar sig mot vad jag vill kalla Pacific Rim-effekten. Filmen från 2013 om gigantiska robotar som slåss mot Godzilla-liknande monster var kanske ingen höjdare, men skickade tillbaka oss till pojkrummet där vi lät plastfigurer kriga mot varandra. När jag först klev in i Exoprimal bjöds jag på allt jag hade förväntat mig. Det har några läckra mechs, en intressant premiss och löftet om spännande action.

Och visst, Capcom gör en del rätt med Exoprimal, men det finns också några grundläggande problem som kvarstått under alla mina spelsessioner. Men innan jag går in på det, så för full transparens: Exoprimals servrar startades officiellt idag den 14 juli. Det var då även vi kunde sätta igång. Jag har spenderat så många timmar jag kunnat under dagen på detta, men har även spelat mycket tidigare i förhandsversioner. Jag har dock inte sett på allt som det har att erbjuda, men med den tid jag ändå har lagt ner på det, tvivlar jag på att jag kommer att få en plötslig uppenbarelse som förändrar min åsikt.

Grundpremissen för Exoprimal är enkel men oväntat djup. Du är en Exofighter, en pilot i någon av spelets tio Exosuits, och du har fått i uppgift att döda dinosaurier för den vetenskapliga forskningen av en AI som kallas Leviathan. Du är dock inte en villig deltagare i Leviathans krigslekar, utan har hämtats till dem tillsammans med tusentals andra Exofighters från andra dimensioner. Detta är bara toppen på isberget när det kommer till Exoprimals förvånansvärt djupa berättelse. Den är måhända svår att ta på allvar och osannolik, men vi snackar om att jaga dinosaurier med mechas, så det får vi nog leva med. Med ett bombastiskt persongalleri och en intrig som känns som hämtad direkt ur en B-actionfilm (på bästa möjliga sätt) fastnade jag ändå för att se vad som skulle hända härnäst med mitt gäng i strävan att upptäcka mysterierna bakom Bikitoa Island, dinosaurierna och Leviathan.

För att få se mellansekvenserna och komma vidare i storyn måste du dyka ner i läget Dino Survial, vilket dock i princip är det enda du kan göra i Exoprimal. Detta innebär att du och fyra andra lagkamrater skjuter ner horder av dinosaurier, i kombination med en och annan stor boss innan du möter mänskliga fiender (du slipper dock om du väljer alternativet PvE only) i en kaotisk slutspurt för att vinna krigsleken. Som jag sa tidigare är de mechs du väljer mellan en visuell njutning, och var och en har sina egna distinkta förmågor och spelstilar. Deadeye är till exempel en standard soldatmech med automatgevär och granatkastare, medan Barrage ger stor Area of Effect-skada med sina sprängladdningar. Även i de tre kategorierna för mechs (Damage, Tank och Support) finns en stor variation i spelstilarna. Vissa gillar att vara nära medan andra frodas på behörigt avstånd.

Vad du än tar dig för väntar förvånansvärt snygga och spektakulära effekter, och grafiken är genomgående en höjdare. Från de första dinosaurierna till de dödligare Neosaurierna som du hittar senare, är fiendernas design nästan lika enastående som själva mecharna, och även om banorna ofta känns som om du bara springer längs samma korridorer från ett spelperspektiv, har de alla sina egna unika teman och miljöer.

Högt betyg alltså? Nej, tyvärr. För mig, lever Exoprimals kärna inte upp till hur spännande premissen får det att verka vara. Den sista sträckan av spelet, där ditt lag möter ett annat, kan vara roligt på ett kaotiskt sätt, och att slåss mot bossar senare i spelet är också roligt. Men när det gäller vad du spendera större delen av din tid på, så är det att skjuta horder efter horder med dinosaurier. Här känns Exoprimal alltför intetsägande. Det slutar ofta med att du bara sitter där, viftar med din pistol eller ditt svärd och tittar på siffror som flyger upp i luften ovanför de raptorer som springer mot dig. Kulorna känns som papper och ingenting har någon större effekt. Till skillnad från andra så kallade hord shooters som lyckas få hundratals fiender att kännas hotfulla och spännande, känns Exoprimals PvE ofta mer som ett jobb och något du måste göra för att komma till de mer intressanta delarna.

Matcherna känns också otroligt repeterande. Du springer från en plats till en annan, dödar ett visst antal dinosaurier, och upprepar därefter detta cirka fem gånger innan du drar mot det slutliga målet. Även då kan målet ibland bara vara att döda fler dinosaurier. Äventyret lyckas inte fånga mig på det sätt som kungarna av live service gör. Det verkar också som om det finns balansproblem, eftersom det är otroligt svårt att komma tillbaka om du skulle hamna på efterkälken vid något tillfälle. Du blir alltid påmind om att du ligger efter fiendens lag, men spelet ger dig sällan någon chans att ta igen förlorad tid, vilket gör att det snabbt känns kört när det är kört. Även när en förmodad fördel släpps i form av en Dominator, som förvandlar dig till en massiv dinosaurie, kommer samma enhet sedan att ges till fiendens lag. Även om jag förstår att man inte vill straffa spelare för att de ligger före, innebär det på förlorarsidan att 20-minutersmatcher känns som om de redan är avgjorda från start.

Capcom har haft ett otroligt fint 2023 hittills, men det verkar som om det nu tar slut. Exoprimal är inte på något sätt ett dåligt spel, men det når inte de höjder som du kan förvänta dig med tanke på att det innehåller co-op, bossar, mechdräkter, dinosaurier, en kampanj och så vidare. Tämligen medelmåttigt, får bli mitt slutomdöme.