Expeditions: A Mudrunner Game

Det finns gott om spel som är väldigt nischade. Där man kan tro att ett brinnande intresse för vad de simulerar är viktigt eller kanske till och med helt avgörande för att uppskatta det som erbjuds. Men vad jag märkt, under alla år som jag spelat, är att om någonting är riktigt välgjort så spelar det egentligen inte så stor roll om jag på förhand är intresserad av nischen i sig utan det kan locka mig och sedan underhålla, oavsett genre. Men det är ändå ganska fascinerande att jag trots noll intresse för fordon i allmänhet och tunga maskiner i synnerhet kan ägna flertalet timmar åt Expeditions och ha riktigt roligt. Vilket då går hand i hand med min tes om att allting kan locka in alla typer av spelare och erbjuda underhållning på den enkla premissen att det är just välgjort. Så, det här med att långsamt styra fordon genom tuff terräng - det behöver verkligen vara bra för att jag inte ska tappa tålamodet och tröttna. Men som tur är så är detta det på många vis.

Med två föregångare i Mudrunner och Snowrunner har denna serie nu börjat etablera sig. Som uppföljare vill man givetvis göra något annorlunda och något man valt att lägga fokus på här, som titeln skvallrar om, är rent utforskande snarare än att transportera gods. Uppgifterna är således betydligt mer fokuserade på att köra omkring i enorma miljöer och utforska och upptäcka varenda vrå. Det finns dock en del mer klassiska uppdrag som att exempelvis att bärga en lastbil som kört fast, men mycket handlar främst om att utforska de tre kartorna som finns. Just det här med att upptäcka får dock den första kängan av kritik. För där man i flertalet uppdrag ska flyga runt med en drönare för att kika på omgivningen så blir detta momenten ofta tidskrävande och bryter av det rena körandet på ett långtråkigt vis. Man ser en cirkel där man ska utforska och en procent i hörnet hur mycket man kartlagt, men processen störs av att man mest flyger runt på chans i hopp om att nå hundra procent, utan att riktigt veta vad det är man egentligen kikar på med än omgivningarna. Det går heller inte att ta upp kartan för att se att man flyger innanför ringen, och det blir främst väldigt oklart var det är man ska flyga för att procenten ska bli fulltalig.

Överlag är tyvärr också allt användande av instrument och utrustning något som tar bort fokus från det huvudsakliga man vill ha roligt med. Det blir mycket in i menyer och ens fordon stannar upp så fort något ska mätas eller kartläggas vilket drar ner tempot. Gränssnittet med menyer och allt fungerar helt enkelt inte riktigt så smidigt jag hade velat och jag önskar att man lagt betydligt mindre tid på att förlita sig på allt pysslande med olika sorters utrustning eller åtminstone gjort processen mer dynamisk. Så fort något ska användas blir det som en paus istället för att man kan göra det medan man åker omkring. Till och med något som simpelt som att sänka tyngdkraften för att få mer grepp om det ogästvänliga underlaget gör att man måste först trycka in sig i en meny, sedan skifta den och sedan acceptera. En hel del sådana här saker stör lite för mycket.

Själva körandet är dock lysande. Det är enormt roligt att få de stora fordonen att pressa sig genom den förrädiska terrängen och att ta sig uppför branta backar, över små korsningar av vatten eller genom lera är ofta utmanande och riktigt kul. Det finns något väldigt tillfredsställande att klara av att manövrera fordonet genom terrängen. Det känns nästan som när en klurig bana i ett plattformsspel ska klaras av. Här möts man av gott om utmaningar och jag gillar också hur de tre kartorna skiljer sig distinkt från varandra gällande sina miljöer.

Dessa kartor är Colorado, som fungerar som en slags prolog med fem uppdrag att genomföra samt Arizona och Karpaterna som är stora kartor med mängder med uppdrag. En sak som jag dock inte riktigt gillade var att man var tvungen att köra uppdrag i en viss ordning då de låses upp när man klarat föregående, men problemet här blir att om det dyker upp ett uppdrag som tar väldigt lång tid eller är ruskigt svårt så måste man liksom ta sig förbi det, istället för att ha möjligheten att spela något annat under tiden. Detta skapade en frustration i att sitta fast på svårare uppdrag under en period och jag hade hellre då sett att det fanns möjlighet att välja och vraka mellan alla de olika uppdragen som erbjuds.

Rent visuellt är detta ofta en fröjd för ögat. Det går att anmärka på att det är lite öde platser utan något direkt liv, vilket är lite synd men det största grafiska missödet ligger dock i att texturerna på marken tycks försvinna och dyka upp slumpartat. Vrider man kameran kan det som ska föreställa lera eller sten bara bli helt platt, och så kör man en liten bit eller snurrar kameran så är det där igen. Det finns områden där detta är mer tydligt och det drar ner helhetsintrycket, men överlag är det visuella väldigt fint. Ljudbilden skapar också en bra inramning och trots att miljöerna saknar djurliv eller rörelse så är det ljudet som skapar den bästa atmosfären och fordonen låter också bra när de brummar omkring.

För att lyckas ta sig runt på ett bra vis krävs ofta att man förlitar sig på de föremål man kan lasta med sig. Förutom att ta med sig extra bränsle för långa resor så finns det också framförallt några hjälpmedel som används flitigt. Den som oftast används är vinschen så att du kan koppla fast ditt fordon i exempelvis ett träd för att få lite draghjälp. Här finns ofta flertalet punkter att förankra i, men allting är inte lika hållbart och träd kan rivas upp vilket är en kul detalj. Tacksamt nog kan man köpa ankare som man kan fästa på en yta där det saknas annat att fästa i. Man får köpa med sig ett begränsat antal, beroende på vad ens fordon har för antalet platser och tillgång till kapitel, och ett annat föremål är domkraft som kan andas ifall du råkat flippa bilen.

Det gäller ofta att planera sin tur bra, något som jag till en början ignorerade ganska ordentligt men det märks framförallt på de svårare expeditionerna att det är bra att ta sig lite tid att rekognosera och planera. För när man väl ger sig ut på längre turer känns det ofta surt ifall man får starta om så att ta sig tiden och planera vad man ska ha med sig är en sak, men att också öppna kartan och sätta ut markörer längst en bra rutt. Detta är något jag efter nästan tio timmars utforskande började att göra, och det lyfte faktiskt spelupplevelsen ännu mer. Man slipper då konstant ta upp kartan för att se vilka vägar som är bäst utan kan ägna sin koncentration på svårigheterna som finns framför en.

För svårt, det kan det definitivt bli. Visst att fysiken är lite ojämn stundtals där fordonen ibland lite väl enkelt kan ta sig uppför en brant som känns helt omöjligt, och det blir också lite studsande på fordonen ibland vilket inte känns helt realistiskt. På samma vis kan en enstaka stenbumling under ett däck hindra ens framfart helt medan man kan dra bilen med vinschen uppför en brant med vassa kanter. Ens fordon tar dock skada när det smäller och jag förstår ju att det blir en avvägning det där med att vara verklighetstroget och bjuda på något som är roligt.

En del uppdrag kräver specifika föremål som ska tas med, och allting förklaras i menyerna för uppdragen finns. Jag kan tycka att själva inramningen är lite tråkig och inte så genomarbetad, med en total avsaknad av röster och animerade karaktärer förutom föraren. Allting berättas i enbart text och uppdragen beskrivs mest som "åk dit och kolla på det här" i olika utföranden. En liten berättelse eller någon form av kontakt med karaktärer som pratar hade varit välkommet. Här finns massor med sidouppdrag och man känner sig ofta tillfreds när man klarat av en knivig expedition, men det hade gjort mycket om det fanns något mer omfattande än att bra plocka ett uppdrag från en lista där allting bara står i form av text.

Förutom rätt utrustning på vissa uppdrag måste man också välja från ett galleri av olika karaktärer som har speciell expertis. Att anlita en sådan ger någon form av bonus, och tanken är väl att de ska passa in gällande vad expeditionens olika uppdrag handlar om. Men som nämnt ovan blir detta lite tråkigt när de bara är ett ansikte i en meny snarare än att man gett dem lite liv på något vis.

Om berättelsen ekar tomt ligger ju mycket fokus på det som ändå är viktigast och det som gör detta till ett riktigt bra spel. Att föra fram sitt fordon kräver sitt tålamod, där misstag och att vara ouppmärksam kan kosta en mycket. Man får ofta växla mellan att sänka trycket på däcken för att få grepp i svårare terräng, men detta kostar mer bränsle och risken att skada fordonet blir också större. Det blir också mycket av att köra några meter och sedan backa, vilket jag tror jag gjort mer i här än i något annat spel där fordon varit inblandade. Att köra de små scout-fordonen är en betydligt enklare uppgift än att manövrera enorma och tunga lastbilar. Uppdraget där man skulle dra upp en annan lastbil som kört fast i ett tjärn gav jag nästan upp på, men det är något med det här spelets beroendeframkallande känsla att man ger sig tusan på att klara av utmaningen. Så man sitter där, långt efter att man egentligen tänkt stänga ner. Det är lockar helt enkelt fram den där "bara lite till"-känslan och detta är säkerligen något som många som spelar TV-spel känner igen. Jag är väldigt glad att jag får den i detta spelet och den är mycket att skäl till att jag gillar detta såpass mycket som jag gör.

Det finns mycket saker att upptäcka under ens expeditioner. Alltifrån att finna vraket från ett gammalt flygplan, till mycket annat som göms på de mest avlägsna av platser. Jag gillar också något så enkelt som att om du har med dig tillräckligt med delar så finns där platser där du exempelvis kan bygga en liten bro för att enklare ta sig över ett vattendrag.Trots att det egentligen bara handlar om att köra från en plats till en annan så har man ruskigt skoj. Det ska även tilläggas att co-op tyvärr saknas från början men ska komma i första uppdateringen, och det kommer göra detta ännu roligare när man kan köra runt med några vänner.

Som det är nu så bjuder det på en väldigt underhållande upplevelse, där den främsta negativa kritiken ligger gällande användandet av utrustning och att jag hade önskat att det fanns en liten mer välgjord presentation gällande någon form av berättelse. Om man bortser från detta så är det lika roligt och spännande varje gång man tar sig an en ny expedition för att ge sig ut på de vidsträckta kartorna. Jag sitter där med ett stort leende när det enda jag gör är att lotsa ett fordon genom terrängen. Slutsatsen blir att Expeditions är en salig mix som blir ett fantastiskt slutresultat. Det är lika snyggt som det är underhållande. Lika ofta tålamodskrävande som smått frustrerande men mestadels på det där bra viset och när det är så, ja då är det verkligen något man bör uppleva.