Eye of Judgment

Det tar ett tag att komma igång med Eye of Judgment, men så är det inget vanligt spel heller. I den gigantiska kartongen finns en stativmonterad kamera, som överblickar en tygmatta med nio fält. Attans, jag har inget soffbord i mitt vardagsrum. Det blir att palla upp en datorkartong på ett sidobord för att få tillräckligt med utrymme, men lite senare är spelet igång. Jag håller upp ett kort framför kameran och tittar upp på TV:n... och där, i min hand, står en stor, arg, röd drake.

Den nya Playstation Eye-kameran, här monterad i ett särskilt stativ men förstås också löstagbar för att fungera som gamla Eyetoy, har högre upplösning än sin föregångare, möjlighet till vidvinkelfoto och en förbättrad mikrofon. Med hjälp av streckkoder på korten känner den av vilka kort du spelar, och kan därmed styra hela spelet. Vill du spela ett kort eller anfalla med det åt något håll är det bara att placera det åt rätt håll. Vill du aktivera specialförmågor eller kolla in olika värden finns det specialkort för det, som placeras på lämplig plats. Det hela är intuitivt och avläsningen är tillräckligt snabb för att hela spelet ska flyta på i rask takt. Tanken är fräsch, även om det en liten aning påminner om den gamla robottillsatsen till NES.

Eye of Judgment är alltså ett kortspel, lite som en blandning av Magic och kortspelet Triple Triad från Final Fantasy VIII. Det går enbart ut på att få fem kort på planen, men att lyckas med det är inte så lätt. Just när jag har fått ut ett gäng barska dvärgar skickar datorn fram ett tvåhövdat monster som käkar dem till frukost. De hundra olika korten (varav man får 30 stycken i startpaketet samt 8 slumpvis i boosterpaket) har olika egenheter att ta i beaktning, och det krävs snart en hel funderande innan man vågar lägga ett kort. Viktigast är förstås manaanvändningen; precis som i Magic kostar varje kort en viss summa att spela. Styrka och uthållighet avgör hur länge kortet håller i strid. Deras grupptillhörighet (eld, vatten, jord, vind eller mekanisk) påverkar hur de fungerar på olika rutor.

Men minst lika viktigt är de olika reglerna för vilka kort som går att använda i en lek. Vissa kraftfulla kort som "Phaseus, Biolith God" kan man bara ha ett enda av i kortleken, och tillsammans med kostnaden för att kunna spela ut det överhuvudtaget blir spelet rätt balanserat. Den här regeln åtgärdar (förhoppningsvis) den kanske största farhågan med spelet. Att försöka spela Magic mot en veteran är omöjligt eftersom han (för nog är det övervägande manliga spelare) troligen har en betydligt bättre kortlek, uppbyggd med ett urval från tusentals ihopsamlade kort. Med fler begränsningar blir spelfältet jämnare, men också aningen mindre varierat.

Klart är i alla fall att Eye of Judgment är gjort för att spelas mot andra spelare. Det går förstås utmärkt att spela öga mot öga med varsin kortlek. Men det finns givetvis också ett ordentligt onlineläge. Eftersom varje kort måste registreras innan man börjar spela och konsolen automatiskt drar kort åt dig blir det rätt svårt att fuska.

Jag gillar stämningen i Eye of Judgment. Som namnet antyder är det extremt seriösa saker, det här att spela kort. I introfilmen står två magikernissar i en stor sal och deras spelade kort påverkar verkligheten. Krig utspelas, hjältar lever och dör, mamseller dånar. Spelets inramning är inte fullt så dramatisk, men en mörk stämma mullrar fram namnet på dina enheter, och själva striderna utspelas i Final Fantasy-liknande kampsekvenser där tjusiga små figurer kastar eldklot på varandra. Helt plötsligt känns Magic lite menlöst när man inte kan se vad som faktiskt händer i slagsmålen. Tänk dig det där läckra hologramschackspelet i Star Wars, fast på din TV, så ser Eye of Judgment ut.

Det är en fascinerande upplevelse att sitta framför TV:n med en kortlek i handen och spela helt och hållet utan handkontrollen (som bara behövs till menyerna). Det är nyskapande och kul, men den stora frågan är ju vad man ska ha konsolen till när den egentligen bara ser till att ingen fuskar och håller koll på reglerna. Det, och det relativt höga priset, gör att jag inte riktigt kan rekommendera Eye of Judgment till gemene man. Men om du gillar samlarkortspel, vill kunna spela online och gillar hela den här "augmented reality"-grejen, som Eyetoy-spelen tidigare har experimenterat med men aldrig gjort lika konkret som det här, då är det helt klart något att skaffa.