Fairy Tail 2

Japanska rollspel är återigen på frammarsch, och känslan är att det släpps flertalet nya spännande äventyr i genren var och varannan vecka. Detta innebär dock att konkurrensen ökar bland titlarna som släpps, och i skuggan av spel som Final Fantasy 7: Rebirth, Metafor: Refantazio och Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes så är det tydligt att titlar likt Fairy Tail 2 inte når upp till samma standard, även om man fortfarande levererar ett trevligt äventyr.

Fairy Tail som följetong har sitt ursprung ur manga-serien som släpptes år 2006, och varumärket har fortsatt röna framgång sedan dess. Äventyret har bland annat adapterats till såväl anime-serier och film samt sett sin beskärda del av TV-spel där den äldsta titeln går att hitta till PSP-formatet från 2009. Att Fairy Tail har trogna och engagerade fans råder det därför ingen tvekan om, och jag ska erkänna att min historik med varumärket är ytterst begränsat då jag mest sett bilder och videoklipp där de olika karaktärerna har integrerat med varandra. Jag kommer av den anledningen inte kunna bedöma hur väl Fairy Tail 2 förvaltar ursprungsmaterialet på bästa sätt utan min roll blir mer att betygsätta det som ett regelrätt rollspel.

För utan någon större vetskap om berättelsen som har utspelat sig innan så slängs man in i Fairy Tail 2 utan allt för mycket information att greppa tag i. Att det är en fortsättning på en redan pågående historia råder det inga tvivel om, och även om man försöker vara pedagogisk och inbjudande i sin berättarstil så är det mycket som händer som är svårt att, åtminstone initialt, känna förståelse kring som utomstående. Du slängs nämligen mer eller mindre ner i skorna på diverse olika hjältar och med ett anstormade hot från en karismatisk skurk så tycks hela världens öde ligga på dina axlar. Det är ett klassiskt premiss som har använts förut, och den fungerar än ska tilläggas, men det känns varken speciellt fräscht eller spännande om man har spelat flertalet titlar i genren sidan tidigare.

Vi får dock snabbt stifta bekantskap med flertalet olika karaktärer, och därefter vankas det klassiskt och ålderdomligt rollspelande av den japanska skolan där man får följa en berättelse, utforska mindre miljöer och bekämpa diverse otyg på löpande band. Just striderna är förmodligen den största anledningen till att man skulle vilja spela Fairy Tail 2 då de snabba och spektakulära bataljerna löser av varandra på löpande band. Systemet som sådant är kanske inte det mest avancerade då det gäller att bygga upp en mätare för att sedan bränna av diverse specialattacker, men det höga tempot blandat med den stora mängden olika karaktärer (som kan växlas runt hur man vill) gör att man ständigt känner att pulsen håller sig uppe. Det förekommer även en del intressanta moment där man kan matcha olika element för att orsaka mer skada, och att sedan kunna kombinera attacker med ens karaktärer gör att det aldrig kändes trist, även om det kunde emellanåt bli något slentrianmässigt under längre spelsessioner.

Grafiken är sedan av den klassiska varianten där den lätt tecknade framtoningen ger spelet ett simpelt med snyggt yttre utan att egentligen erbjuda något spektakulärt. Just den tecknade stilen har på senare år blivit något urvattnad i spel som Genshin Impact, Tales-serien, och Persona med mera, och Fairy Tail 2 gör ingen nytt för att sticka ut rent visuellt. Ju mer man granskar de simpla miljöerna blir det dessutom uppenbart att detta är ett spel som är byggt för den förra generationens konsoler, och du kan således inte förvänta dig något smaskigt ögongodis även om själva designen fortfarande håller med dagens mått mätt.

Det finns förövrigt ingen möjlighet att ha engelskt ljud på, utan du är helt utelämnad till att höra de japanska röstskådespelarna från start till mål. Detta i sig är inte något som är negativt, men om du är en sån som vill kunna höra vad karaktärerna säger istället för att läsa dialoger så har du härmed blivit varnad. Gällande språket så kan du även vara tvungen att ändra inställningarna på din konsol för att få spelet att visa engelska undertexter överhuvudtaget. Min första halvtimme med spelet handlade nämligen uteslutande om att få spelet att inte vara på japanska då titeln startade med den inställningen som standard utan att det fanns någon menyn som gjorde att man kunde ändra. Tillslut, och efter mycket svärande, fick jag bytt språk genom att ställa in min Playstation 5 med engelska menyer, och först då förstod spelet att det skulle visa något annat än just japanska. Onödigt besvärligt - för att tala klarspråk.

i slutändan så skulle jag sedan beskriva Fairy Tail 2 som ett spel som gör det det ska utan att briljera nämnvärt. För alla systemen fyller sitt syfte. Karaktärerna känns genomarbetade utan att glänsa, grafiken är tilltalande utan att addera något nytt och musiken och inramningen vaggar in en i klassiskt japanskt rollspel som håller sig till ramverket till punkt och pricka. Det finns däremot inget speciellt som grabbar tag i ens intresse, utan det mesta känns välgjort utan att nå längre rent emotionellt. Är du ett fan av serien sedan tidigare kan jag absolut se att du kommer bjudas på mer underhållning än en som aldrig träffat dessa karaktärer förut, men om du likt mig inte känner någon vidare samhörighet med världen som utgör denna färgglada anime-saga så bör du nog vänta in ett kraftigt reducerat pris innan du ger dig i kast med Fairy Tail 2.