Fallout: New Vegas - Lonesome Road

Som huvudrollsinnehavare i Fallout: New Vegas har du fått knata runt för allt vad fotlädret har hållit. Kors och tvärs över Mojave-öknen, in och ut ur spritt befolkade platser och även upp och ned för berg, höga byggnader och allt annat man finner i en sönderbombad spelvärld fylld med möjligheter. Som alla andra Fallout-expansioner börjar Lonesome Road med att kuriren får ett meddelande via sin Pipboy att han ska infinna sig på en specifik plats. Väl där finner man en väg till ett område kallat The Divide.

The Divide är inte helt obefolkat, det kryllar nämligen av före detta legionärer och NCR-soldater som har förvandlats till någon form av stumma krigare som försöker ha ihjäl alla ovälkomna besökare. Men det finns något mäktigare i The Divide än denna röda, plågade ondoandar. Vår vän kuriren kontaktas snart av en person som introducerar sig som Ulysses.
Han kommunicerar via högtalaren på en Eye-bot och denne pratglada karaktär visar sig ha ett finger med i spelet i en hel del.

Det rör sig nämligen om den ursprungliga kuriren som skulle leverera det platinum-chip som spelaren skulle göra. Samma platinum-chip som gjorde att huvudrollsinnehavaren fick ett skott i pannan i inledningen till Fallout: New Vegas. Ulysses är en man med en hel del i sitt förflutna och en man som kommer försöka vrida spelarens huvud åt både ena och andra hållet med sina insinuationer och anklagelser. Det finns en hel del information kring både Ulysses och spelaren som kommer bubbla upp till ytan och det blir ett par vändningar man kanske inte hade förväntat sig från början.

Fallout: New Vegas - Lonesome Road levererar mer av samma sak vi fann i Fallout: New Vegas, något som passar mig alldeles utmärkt om sanningen ska fram. Det introduceras inte några nya spelmässiga innovationer eller spelmekanismer som spelar överdrivet stor roll, istället väljer Obsidian att göra det de kan bäst. Ge spelaren en riktigt trevlig Fallout-upplevelse. Det bjuds såklart på en hel del strider och lite nya vapen. Om du gillar riktigt tunga doningar kommer du säkerligen njuta av den nya raketkastaren och det nya axelburna maskingeväret, här snackar vi om kapacitet att sprida ordentliga mängder megadöd runt omkring sig på rekordtid.

Fiendefloran består till största delen av humanoider, något som jag alltid har ansett har varit de roligaste fienderna att slåss mot. Det bryts av en smula med lite robotar, en och annan vild Deathclaw och en splitter ny fiende som individuellt gör ganska lite skillnad, men som i grupp kan döda en spelare illa kvickt. Spelarens resa genom The Divide bryts emellanåt av av Ulysses som tar sin tid med att mässa och predika över spelarens val, Ulysses är stundtals fruktansvärt bitter och han medan han inte vill döda spelaren, vill han sätta oss i svåra sitser.

Personligen gillar jag de dryga sex timmar jag spenderade i The Divide, miljöerna bjuder på hyfsad variation mellan trånga utrymmen och öppna ytor med raserade städer och annat vi känner igen. Manuset är väl kanske inte lika bra som det var i den förra expansionen med de briljanta tok-robotarna som kivades mästerligt, men samtidigt känner jag här att Obsidian levererar sitt bästa DLC hittils till Fallout: New Vegas. En bra expansion som håller sig nära ursprungsspelet.