Fantastic 4

Det är i slutet av april, försommaren är i full gång i Los Angeles och i mina händers lösa grepp vilar en Xbox-handkontroll. Jag stirrar in i två tomma ögon tillhörande en europeisk speljournalist. Ingen säger något, men vi delar exakt samma tanke. Plötsligt utbrister en PR-ansvarig kvinna oss med orden "What have you done?". Utvecklaren som står snett bakom oss säger, smått trött och lite uppgiven "They've beaten it". "You've beaten it!" utbrister den amerikanska PR-tanten bakom oss, och hon verkar i det närmsta euforisk. Vi hade precis klarat av en, enligt utvecklarna själva, svår boss i spelet. "It's a puzzle fight" fick vi förklarat för oss, "You have to figure out how to beat him". Det var inte så svårt, vänta tills han skjuter, och slå - upprepa. "It's a puzzle fight", jag kan inte låta bli att fnittra inombords samtidigt som jag måste låta mina tänder sjunka in allt djupare i min tunga för att jag inte ska hånle, skratta eller säga något dumt.

Såväl filmen som spelet Fantastic 4 har trailers som rullar flitigt på TV nu i dagarna, jag tycker väl att filmen ser ganska eländig ut, även om den faktiskt kan överraska på samma sätt som X-Men och Spider-Man-filmerna har gjort. Det obligatoriska spelet ger spelaren kontroll över de fyra fantastiska hjältarna, alla utrustade med sin speciella egenskap. Allt börjar med ett intro som skiftar mellan förrenderad film och rikiga spelsekvenser, och som dessutom återberättar hur de fyra fick sina krafter. Efter att kvartetten har fått ta emot en god dos rymdstrålning forslas de till en bas bevakad av hänsynslösa vaktrobotar. Här måste de fyra använda sina krafter för att ta sig till friheten. Alla accepterar sitt öde utom den stenhårde och gigantiske Ben "The Thing" Grimm så flyr och går bärsärk i Brooklyn.

Teoretiskt sett var Fantastic 4 ett smart sätt att göra ett spel liknande X-Men Legends. Tankarna på ännu ett superhjältespel med fyra spelare och ett upplägg inspirerat utav de två lysande spelen i Baldurs Gate Dark Alliance kändes helt klart intressant. Tyvärr har all potential slarvats bort av en utvecklare helt utan vision eller talang. För det första saknas det stöd för fyra spelare, utan istället kan endast två spelare hjälpas åt under spelets gång. Detta betyder att man ganska ofta måste växla mellan olika spelare när man har hela gänget med sig. Två spelare som spelar kan alltså vara tvungen att växla mellan de fyra olika mitt under strid, då samtliga befinner sig på slagsfältet. Varför det då inte skulle kunna gå att spela fyra spelare är i alla fall för mig fullkomligt absurt.

Varje medlem av Fantastic 4 har sin egna speciella färdighet. The Thing är stor som ett hus och delar ut ungefär lika mycket stryk som en medelstor meteor när han börjar svinga sina gigantiska armar. Human Torch har som specialitet att skjuta på fiender från långa avstånd, Invisible Girl är mer inriktad mot smygande och Mr Fantastic är hyfsat bra på att slåss, och är den i gruppen som får lösa de flesta pusslen.

De fyra måste ta sig genom militärbaser, innerstadsområden, en djungel och andra ställen där styggelser ställer ordningen på ända. Spelet baseras till största delen på filmen, men även ett par andra uppdrag har lagts till för att få lite mer substans i spelet. Förutom att banka motståndare platta finns det utmed banorna, ett stort antal minispel att klara av. Dessa varierar beroende på vilken karaktär man spelar som, då Mr Fantastic måste hacka datorer, The Thing ska oftast förstöra saker, och så håller det på. Visst är det emellanåt ett skönt avbräck i spelet, men det är inget som egentligen förhöjer eller ger någon direkt variation. Banorna är interaktiva och föremål kan plockas upp och användas som både projektiler och tillhyggen, även om det är långt ifrån allt som går att påverka på banorna.

Oavsett om man spelar för sig själv eller med en kompis får man ofta tillfälle att använda samtliga karaktärer på skärmen till speciella kombinationsattacker för att maximera skadeutdelandet, och man kan när som helst byta karaktär genom ett enkelt tryck på styrkorset på handkontrollen. Kontrollen i övrigt lämnar dock en hel del att önska. Medan systemet för att låsa fast siktet på olika fiender fungerar bra är dock kameran konstant felvänd och bångstyrig, och kontrollen över karaktärerna både slapp och oprecis. När man nu har fått vänja sig ett spel som God of War som har så fantastiskt mjuk och överlägsen kontroll, känns Fantastic Four inte bara opolerat, utan akut otillräckligt och klumpigt. Små fina rörelser är inte att prata om, och om man inte låser fast siktet på sitt mål kan man vara ganska säker på att man missar sina attacker. Allt eftersom man smaskar ihjäl fler och fler fiender får man även möjlighet att köpa nyare och allt bättre uppgraderingar till de olika karaktärerna.

Grafiskt hänger Fantastic 4 inte med alls, och ser snarare ut som ett spel som skulle kunna ha lanserats i början av Playstation 2:s livcykel. Med dåliga texuter, odetaljerade miljöer och ryckiga animationer. Ljudeffekter saknas såväl under spelandets gång som i de realtidsrenderade sekvenserna, vilket spär på mitt missnöje och allt mer får Fantastic 4 att framstå som ett slarvigt hafsverk. Skådespelarna från filmen lånar ut sina röster vilket innebär att Jessica Alba och Michael "Vic Mackey från The Shield" Chiklis levererar lika ljumna prestationer som resten av spelet i övrigt.

Tankarna för mig tillbaka till Los Angeles den där april-dagen. Efter att ha suttit och spelat en stund började utvecklarna som gick runt och övervakade vårt spelade fråga oss "Don't you love it", "Isn't it great?". Jag svarade inte då, så jag svarar nu istället. Nej. Fantastic 4 är och förblir en hastigt ihopslängd produkt med allvarliga brister på samtliga punkter. Det ska visserligen påpekas att jag knappast tillhör målgruppen, då detta är ett spel som mer skulle passa barn som precis fyllt tvåsiffrigt. Dom kan nog uppskatta spelet för vad det är, själv ser jag nästan bara brister och problem.