Svenska
Gamereactor
recensioner
Fe

Fe

Underbart atmosfäriska skogar, gnutter och mysiga sångstunder, Kim har spelat färgklicken Fe...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

När jag för första gången spänner blicken i spelvärlden i Fe tar det ett par sekunder för mig att faktiskt registrera exakt vad det är jag kollar på. Just där och då kan jag inte sätta fingret på exakt vad det är, men Fe trollbinder från första stund med sina tydligt definierade färger, säregna stil och överväldigande atmosfär. Jag får ett direkt begär att sätta av på ett äventyr där jag mest vill inspektera världens alla hörn och hemligheter i min egna takt och bara försvinna bort i det digitala färgklickarna till skogar och berg.

Vanligtvis hittar du mig på den sida av bordet som förespråkar speldjup eller insupande berättelser framför yta, oavsett hur fin och praktfull den än må vara, det har inte ändrats efter det att jag har spelat Fe - trots att det sistnämnda helt klart är spelets paradgren.

Iklädd rollen som Fe, en svart rävliknande varelse (en gnutt som chefredaktör Petter hade beskrivit den) behöver jag utforska världen och ta reda på vad som egentligen händer med djuren. Direkt i inledningen får jag testa på en av spelets grundstommar, att prata med djur. En mer passande beskrivning vore nog att Fe sjunger tillsammans med djuren. Genom att försiktigt glida fram till en hjort och skriksjunga en liten duett blir vi snabbt kompisar och jag får lov att sitta upp och rida på min nya polare. Själva sångmekaniken innefattar varsamt tryckande på trigger-knapparna på Xbox One och Playstation 4, och spelar du på Nintendo Switch används gyrofunktionen. När rätt ton, eller frekvens har hittats gäller det bara att hålla den positionen för en kort stund och sedan är sången klar.

Detta är en annons:

Allt är dock inte frid och fröjd i skogen, onda ting som kallas för "The Silent Ones" kidnappar djur till höger och vänster och det råder en dyster stämning på de platser där deras närvaro är som störst. Jag vet inte exakt varför men Fe måste givetvis överkomma hinder och faror i jakten på att ställa allt till rätta, hur läskigt det än må vara. Det ska göras tillsammans med oväntade allianser i en spelvärld som är fylld med så mycket atmosfär att jag ibland bara sitter och stirrar med tungan ute som en mycket korkad hund. Berättelsen berättas på subtila sätt i spelets omgivningar där jag aktivt måste intressera mig för den för att ens förstå den, det är en sak vissa spelare uppskattar medan andra kommer ha svårt att hitta en ordentlig röd tråd.

Fe
Genom att hjälpa djuren i skogarna får du tillåtelse att stå öga mot öga med stordjuret då denna flåsar dig i ansiktet.

Fe påminner om en rad andra spel, men samtidigt känns det eget och unikt. Tänk dig Shadow of the Colossus, Zelda eller Ori and the Blind Forest med ett par matskedar Journey på toppen har du en hyfsad bild av vad du kan vänta mig. Det är däremot inte ett Metrovania-spel rakt igenom som man först kan tro och det är heller inte riktigt ett plattformsspel, det hamnar någonstans mellan de båda genrerna. I takt med att jag utforskar skogen och träffar på nya djur får jag tillgång till nya färdigheter (som att klättra i träd eller glidflyga) som gör att jag kan besöka platser som varit omöjliga att nå innan. På det viset påminner det om valfritt Metrovania-spel men där exempelvis SteamWorld Dig 2 verkligen briljerar med nya föremål och ett ständigt begär att gå tillbaka uppmuntras det inte alls på samma sätt i Fe. Spelmekaniskt känns det även något underutvecklat där ingen del riktigt sticker ut eller blir särskilt minnesvärd men här finns bland annat plattformande och enklare smygpartier.

Det känns som om Zoink Games inte riktigt har varit bestämda i vad för typ av spel de vill göra, trots element som bör uppmana till backtracking känns det aldrig särskilt värt min tid det tar att göra det, även om det leder till olika typer av uppgraderingar. Spelar jag det däremot strikt på ett linjärt sätt - som i exempelvis Journey - känns det något avsnoppat och tomt istället. Det gör att Fe blir onödigt ofokuserat för mig, antingen vill jag ha en spelvärld som ber mitt undermedvetna om att jag ska hitta allt eller så vill jag ha en upplevelse som lotsar mig igenom storslagna ögonblick på löpande band, här erbjuds istället halvmesyrer av både och. Spelbarheten är aldrig lika inbjudande som själva världen och svårighetsgraden, eller bristen på utmaning, passar inte alls de genrer som Fe vill tillhöra.

Detta är en annons:

Ingen del är dock särskilt dålig egentligen, inte alls - snarare tvärtom. Plattformsdelarna fungerar helt okej, att se och upptäcka spelvärlden och hur den sitter ihop och hur pass distinkta alla delar är en ren fröjd och det är alltid lika spännande att träffa på nya djur och deras gigantiska motparter för att ha en mysig sångkonversation.

Fe
Spelvärlden är ingenting annat än magisk. Färger, ljud, musik och djur är alltihop fantastiska.

Som jag redan har inlett texten och sedan tjatat om är det dock grafik och ljud som är den absolut största behållningen med Fe. De färgsprudlande miljöerna går inte att tröttna på och det är imponerande hur färgskiftningarna kan förmedla ton och känsla på ett sådant effektiv sätt att det nästan är obehagligt. Tillsammans med det avskalade men magnifika soundtracket och de olika djurlätena är Fe ett estetiskt mästerverk.

I slutändan blir det dock mer yta än substans för mig. Trots att världen är otroligt vacker och välgjort infinner sig aldrig det där tvångsmässiga utforskandet hos mig. Även om Fe sprudlar av liv känns det samtidigt förhållandevis tomt och den största behållningen för mig blir att se hur färgerna ändras i olika områden, inte att spela själva spelet.

Nu låter jag som en riktigt gammal surgubbe och det... ber jag om ursäkt för. Fe är ett bra spel för de handfull timmar som det räcker, det vill jag understryka. Men! Bristen på fokus gör att det känns som smärtsamt missad potential att bli något mer "bara" ett bra spel - det hade kunnat bli en modern klassiker i samma stil som redan nämnda Journey eller Ori and the Blind Forest. Nu blir det polerad yta med en insupande spelvärld och något oengagerade spelbarhet istället, men Fe är inte fy skam för det.

Fe
Fe
Fe
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Magnifik design, underbar ljudbild, storslaget men samtidigt avskalat, imponerande spelvärld
-
Känns ofokuserat, ingen mening med att utforska, trist narrativ, saknar utmaning
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

9
FeScore

Fe

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Underbart atmosfäriska skogar, gnutter och mysiga sångstunder, Kim har spelat färgklicken Fe...

6
Din PC kommer mest troligt kunna köra Fe

Din PC kommer mest troligt kunna köra Fe

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

De rekommenderade PC-inställningarna inför kommande Fe har nu presenterats och som väntat lär du inte behöva uppgradera några komponenter för att driva det. Zoink Games...

1
Fe

Fe

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Andreas Blom

Zoink Games har under de senaste två åren jobbat på det mycket atmosfäriska Fe och bjöd lagom till premiären in Gamereactor på besök i sina lokaler i Stockholm...



Loading next content