Fem älskvärda konsolfloppar

Master System (1985)
När vi pratar om 8 bits-generationen idag så handlar det framför allt om NES, vilken på flera sätt är den moderna konsolens urfader. Inte för att den var bäst eller först, utan för att den hade bäst spel i en perfekt utformad konsol med en perfekt handkontroll. Men den hade faktiskt en konkurrent, även om den inte gav sådär värst mycket konkurrens. Sega släppte nämligen den klart mer kraftfulla Master System (1987 i Europa) och levererade massor av fina spel. Nintendo var dock skickliga affärsmän och såg till att de som släppte spel till NES inte fick samarbetade med konkurrenterna. Då hjälpte det inte att Master System hade massor av fräna tillbehör som redan då avslöjade Segas villighet att experimentera, och bara tre år senare släpptes Mega Drive i Europa och beseglade Master Systems öde för gott. Totalt såldes runt tolv miljoner enheter.

Atari Lynx (1989)
Några dagar innan Game Boy släpptes och förändrade bärbart spelande för alltid, hade Atari släppt sin Lynx. Där Game Boy kunde visa gråtoner i fyra nyanser, laddade Atari på med 4096 färger och en spelupplevelse som vida överträffade alla stationära konsoler som fanns. Dessutom såg kassetterna extremt högteknologiska ut och jag minns hur jag knappt kunde prata när jag fick se en för första gången, samt hur mallig jag var när jag köpte en och tog med på klassresa. Tyvärr åt den batterier som om det inte fanns någon morgondag, men tack vare att det fanns en medföljande adapter gick det ändå att spela i stugor och liknande. Precis som med PS Vita saknades spel dock, och i slutändan såldes ynka två miljoner enheter av Atari Lynx, trots att det var en av de tre mäktigaste haktappningar jag någonsin varit med om .

Playstation Vita (2012)
Den här enheten minns vi nog alla va? Få trodde att Sony skulle vilja satsa på bärbara konsoler igen efter att PSP dött, men utannonserade det tekniska miraklet PS Vita, som är idag verkligen utstrålar lika delar sex och lyx. Dessutom var den oerhört fiffigt utformad både sett till hårdvara och mjukvara som samarbetade på ett fint sätt, och hela baksidan var en enda touch-yta som möjliggjorde nya typer av spelande. Men Sony tappade snabbt sugen och släppte halvdana bärbara versioner av sina största stationära serier varpå PS Vita fick leva av indies innan Sony tröttna och drog ur pluggen. PS Vita hade legat högre på listan som hårdvara betraktat om Sony gett den mer kärlek, men detta high-tech-vidunder fick självdö och när Switch släpptes var det god natt för alltid och knappt 16 miljoner enheter beräknas ha sålts.

Neo Geo (1990)
När Neo Geo släpptes år 1990 som var det främst som arkadmaskiner. Systemet blev dock populärt och SNK släppte hemversionen AES - och varken förr eller senare har en konsol varit så förkrossande överlägsen konkurrensen prestandamässigt. Men det kostade och initialt var tanken att Neo Geo bara skulle kunna hyras. Lyckligtvis tänkte SNK om och de började sälja enheten med spel som i dagens pengavärde kostade motsvarande 8000 kronor styck (japp, ingen överdrift). Någon stor publik nådde de aldrig med dessa prislappar, men NEO Geo blev kult och levde i sju år, då en miljon enheter av hemversionen hade sålts - och spelutvecklingen fortsatte hela vägen fram till 2003. Än idag räcker det med att titta på Neo Geo för att inse att den formligen osar exklusivitet, och att spela Art of Fighting, Magician Lord eller Metal Slug 3 på en äkta enhet förblir mäktigt.

Dreamcast (1998)
En seriös kandidat till att kunna kallas min favoritkonsol genom alla tider är också floppen som var så våldsam att Sega beslutade sig för att sluta tillverka konsoler och bara satsa på spel istället. Jag talar givetvis om Dreamcast, som jag första gången fick se hemma hos Petter Hegevall långt innan den släppts i Sverige. Jag hade bra japanska kontakter på den tiden och lyckades själv köpa en enhet som jag avnjöt allt möjligt på. Konsolen i sig var helt fantastisk och oerhört snygg, komplett med en makalöst ergonomisk handkontroll samt tillbehör och spel hämtade direkt från arkadhallarna. Allt toppat med inbyggt internet och ett minneskort med skärm som man satte i handkontrollerna så även de fick skärmar (så man kunde se sin karaktärs liv i Resident Evil - Code: Veronica utan mätare på skärmen). Jag kan inte nog prisa hur mycket kul jag haft med denna överlägsna tingest, som dock försvann när Sony släppte den mest sålda konsolen genom alla tider - Playstation 2 - samtidigt som Nintendo lanserade sin älskvärda Gamecube och Microsoft plötsligt blev sugna på att ha en egen konsol. Älskad och saknad, Dreamcast sålde endast nio miljoner enheter.