Fem i topp: J.K. Simmons

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Tom Hanks
Robert De Niro
Jim Carrey
Tom Hardy
Tom Cruise
Cate Blanchett
Michael Douglas
Kevin Spacey
Meryl Streep
Kurt Russell
Denzel Washington
Leonardo DiCaprio
Morgan Freeman
Brad Pitt
Nicolas Cage
Bruce Willis
Harrison Ford
Christian Bale
Johnny Depp
Julia Roberts
Sigourney Weaver
Jack Nicholson
Al Pacino
Jeff Bridges
Jake Gyllenhaal
Josh Brolin
Russell Crowe
Andrew Garfield

(5) Being the Ricardos (2021)
Manussnillet Aaron Sorkins ganska uddlösa bakom kulisserna-porträtt av 50-talsserien I Love Lucy är väl ingen film som jag avser se särskilt många fler gånger än en, men det förändrar å andra sidan inte det faktum att JK för en lysande tolkning av skådespelaren William Frawley. Det finns en slags aningslöshet och uppgivenhet inbakad i det sätt som JK porträtterar Frawleys mer ofina sätt att kommunicera som ger rollen tyngd, och liv.

(4) Thank You for Smoking (2005)
Den är plågsamt bortglömd denna underbara satir signerat Juno-regissören Jason Reitman och utöver riktigt bra skådespeleri signerat bland andra Aaron Eckhart samt Maria Bello, är det för mig JK:s tolkning av karaktären BR som utmärker sig mest. Här lyckas Simmons spela en kallblodigt skoningslös chef med enorma krav på sina propaganda-soldater utan att för den skull kännas överdriven eller icke trovärdig. Det finns i allra högsta grad en mänsklighet i hans burdusa retorik som jag alltid uppskattat.

(3) Spider-Man (2002)
Visst, Simmons tolkning av Stan Lees burduse chefredaktör är ju medvetet uppskruvat karikatyraktigt knäpp. Han vrålar, gormar med bastant basröst, domderar, skäller och ställer fler ultimatum än vad som går att räkna till - Men det är också det i kontrast till Tobey Maguire mer trovärdigt mänskliga, sansade medelpunkt till karaktär som Simmons skådespeleri fungerar så bra här, som det gör.

(2) Juno (2007)
Cody Diablos manus lade grunden för det jag skulle vilja kalla för filmhistoriens bäst skrivna farsa. Simmons version av den avslappnat sköna, konstant ironiska och självmedvetna pappan Mac MacGuff är naturligtvis bara en av många höjdpunkter i denna underbara film men det är en roll som stannar kvar, dröjer sig kvar. JK gestaltar Mac med massor av mänsklighet och en slags naturlighet som sällan syns på film.

JK:s BÄSTA SKÅDESPELARPRESTATION:
(1) Whiplash (2014)
Det finns vissa skådespelarprestationer som går utanpå allt. De där rollerna som ekar i filmhistorien, som är så överlägsna allt annat från just den tiden eller i den genren att det blir direkt larvigt. Al Pacino och Robert De Niro i Gudfadern II. Denzel i Training Day. Robin Williams i Will Hunting. Jack Nicholson i Chinatown. Peter O'Toole i Lawrence of Arabia och JK Simmons i Whiplash. För ibland stämmer bara allt. Den klassisk tränade kompositören som bytte karriärbana och blev skådespelare fick ett manus i sitt brevinkast där en av rollerna stavades en psykotisk musiklärare och resten är som vi alla vet... Historia. Simmons gestaltar Fletcher med en sån furiös intensitet att hans obehagliga personlighet fyller varenda bildruta. Renodlad, koncentrerad briljans.