Figment: Journey Into the Mind

Självklart är humor det första jag förknippar med Monty Python, men som god tvåa kommer de animationer signerade Terry Gilliam som dyker upp i gruppens verk. Det är dock inte bara liknelsen till denna säregna visuella stil som kan appliceras på Figment: Journey Into the Mind, utan också det snudd på överdrivet flummiga innehåll som Gilliams animationer uppvisar. Men när man förlägger ett spel inne i en persons huvud, så är det ju samtidigt ganska givet att man kan gå utanför alla konstens regler och ramar och göra lite vad man vill. Så, oavsett om det är tänder som faller från himlen eller det faktum att vi får små musikaliska nummer emellanåt, så är Figment: Journey Into the Mind en sanslös blandning av väldigt mycket märkligt. Allting är sedan snyggt ihop vävt i ett klurigt litet actionäventyr.

Huvudkaraktären Dusty, som bara skulle hämta is till sin drink, blir av med sin klippbok och vill ha tillbaka den. Ja, ni hör ju själva vad vi presenteras för. Det som följer är fantasifullt i ordets allra bästa bemärkelse, med smått kluriga pussel som behöver lösas för att komma vidare i spelets varierande miljöer. Den speciella visuella stilen är ett av spelets starkaste kort, tillsammans med det där simpla faktumet att det faktiskt är ganska roligt att spela. Man skulle kunna använda klassiska ord som trivsamt och småkul, och jag kommer på mig själv att falla tillbaka till snarare det positiva än negativa när jag ska sammanfatta det korta lilla äventyret. Här finns helt enkelt tillräckligt med härliga ingredienser för att upplevelsen som helhet ska bli skoj.

Dustys jakt efter sin klippbok, som är stulen av en av spelets Mardrömmar och tillika bossar, är som nämnt kantad av små pussel som till en början består av typen "Det här behöver ett batteri för att fungera". Hans framfart störs även av enklare strider där hugg med ett träsvärd och rulla-undan-manöver är ungefär vad som erbjuds. På flera vis sammanfattar spelets problemlösning och action även spelet som helhet då det är ganska simpelt. Även om spelets innehåll som helhet är ganska anspråkslöst, så överraskar flertalet miljöer och jag blir framförallt underhållen av hur skiftande problemlösningen blir allt eftersom äventyret fortskrider. Här finns i övrigt en enda sak att samla i form av minnen att leta rätt på, samt att ens hälsa kan uppgraderas, men det är allt som erbjuds vid sidan om spelets huvudfokus.

Jag vill inte avslöja spelets mest knäppa (och bästa) ögonblick men kan åtminstone nämna att mycket ligger i hur musik och hur ljud används. Det är en blandning av allsköns galenskap som presenteras och är man sugen på lättsam problemlösning, förpackad i en förunderlig estetik, så bjuder Figment: Journey Into the Mind på just det på ett underhållande vis. Vi har tidigare sett hur en resa genom någons sinne kan målas upp fantasifullt i exempelvis Psychonauts-spelen, och hur roligt och galet det kan bli.

Dom danska indie-utvecklarna bakom detta spel har definitivt tagit tillvara på det mesta som behövs för att det ska kännas sådär lagom vimsigt att man ofta sitter med ett leende på läpparna. Spelets strider tillhör väl kanske inte direkt höjdpunkterna och som helhet är detta spel inte något som går till historien. Men sammanfattningsvis är det den visuella stilen tillsammans med humorn, som flera gånger är flummig på ett vis som få spel vågar vara, som gör det till en ganska skoj men framförallt väldigt unik upplevelse.