För att sätta saker och ting i perspektiv börjar vi med lite bakgrund kring Final Fantasy Tactics. Spelet lanserades aldrig i Europa till Playstation, vi levde tyvärr på kontinenten som stundtals åsidosattes av den japanska rollspelsgiganten på den här tiden. Vad som skulle visa sig bli en riktig kultklassiker och ett avstamp från formeln vi var vana vid damp ned 1997 i Japan och året därpå i översatt version i USA. Lite lagom tragikomiskt lyckades Squaresoft - som de hette på den tiden - skriva över källkoden när det skulle skeppas över Atlanten i hopp om västerländska framgångar. Det skulle dröja till 2007 innan vi européer fick chansen att köpa spelet i butik, denna gång i uppgraderat skick och i bärbart format till PSP. Final Fantasy Tactics: The War of the Lions var i mångt och mycket samma spel som originalet men med ny engelsk översättning, utökat innehåll och nya mellansekvenser.
Det nya introt sätter tonen i nyversionen där även originalspelet ingår.
Spola fram knappt två decennier och året är 2025. Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles lanseras nu globalt till alla plattformar och innehåller två versioner av spelet; det amerikanska, pixlade Playstation-originalet (med den engelska översättningen från PSP-versionen) samt en moderniserad version utvecklad från grunden men är samtidigt olik de tidigare utgåvorna. Extrainnehållet som ingick i The War of the Lions lyser tyvärr med sin frånvaro vilket är synd, däremot innehåller denna nya version 2006 års mellansekvenser utöver några helt nya. Det är en blandning av gammalt och nytt och du är inte den enda som är förvirrad i detta lapptäcke av utgåvor och programkod. The Ivalice Chronicles har däremot många nya kvalitéer som jag ska gå igenom - men det är samtidigt inte det fullt ut så genomtänkta kliv jag hade hoppats på nu när Square Enix renoverat spelet på nytt till senaste generationens konsoler.
Playstation-utgåvan till vänster - The Ivalice Chronicles till höger.
Två versioner av spelet står alltså till förfogande och via huvudmenyn väljer du vilken version du vill spela; det pixlade originalet eller The Ivalice Chronicles - den nya versionen är givetvis den som står i fokus här i recensionen. De olika utgåvorna är att betrakta som helt separata spel och dina framgångar i den ena förs inte över till den andra eller vice versa. Detta är naturligtvis synd och en missad chans att låta spelaren hoppa mellan gammalt och nytt - men en anledning till detta är att nyversionen skiljer sig på flera områden gentemot originalet. Tillfället har tagits i akt för att se över originalberättelsen för en mer polerad totalupplevelse där vissa sekvenser och dialoger är omgjorda och utökade, samtidigt som man gjort balansjusteringar.
Den välskrivna storyn kastar oss fram och tillbaka och håller än idag.
Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles är storytungt och utspelar sig efter ett femtioårigt krig som delat nationen. Högst på agendan står nu en kamp om tronen och styret i fokus, två stadsvapen i form av lejon; ett vitt som möter det rivaliserande svarta - två hungriga makthavare, Duke Goltanna och Duke Larg hoppas båda på att få stå som regenter. Mitt i allt detta står du, soldaten Ramza Beoulve från välrenommerade militära House Beoulve som kastas in mellan rivaliserande fraktioner där politik, blodsband, kidnappade prinsessor, svek och även den ack så nobla kyrkan har ett finger med i spelet. Tacksamt nog finns här ett mindre kompendium och uppslagsverk tillsammans med en interaktiv tidslinje fylld av information där man kan studera detaljer runt karaktärer, städer, ätter och händelser som alla uppdateras löpande under spelets gång för den som vill grotta ned sig i den djupa historien som hela tiden tar nya vändningar. Spelet i sig är däremot linjärt och du förflyttar dig på en världskarta via utstakade stigar mellan större städer och mindre områden som låses upp i takt med att storyn avancerar.
En encyklopedi av information står till förfogande om du tar en paus på världskartan.
Vad är det då för ett sorts spel - chansen finns ju trots allt att du inte var född 1998 eller har spelat originalet. Glöm perspektivet i de äldsta spelen du har sett eller spelat, glöm Active Time Battle och glöm framförallt de actionspektakel i tredjeperson som genomsyrat senare års Final Fantasy-upplevelser. Här handlar det om taktik, strategi och vad som närmast kan beskrivas som en brädspelsupplevelse med en rutnätsbaserad spelplan där varje strid utspelas i ett tredimensionellt diorama. Inför drabbning får du placera ut dina enheter inom ett eller flera förutbestämda områden där en balans i karaktärer med olika förmågor är vägen till framgång. Varje karaktär har två drag, du tillåts förflytta dig ett visst antal rutor baserat på din statistik och därefter utföra en handling; det vill säga attackera, nyttja magier, specialattacker eller föremål. Terrängen spelar även in med olika höjdskillnader som kan nyttjas till sin fördel, en bågskytt är exempelvis mer effektiv på en platå med överblick än på marken längst fram i ledet av en närstrid.
Striderna är gridbaserade med fokus på taktik och strategi.
Nytt för denna utgåva är en "Combat Timeline" på vänstra sidan av skärmen där karaktärernas turordning och val av handlingar framgår. Likaså har man lagt till en detaljerad skärm med beräknad utgång över sin valda handling när man exempelvis markerar en motståndare för attack, alltså hur sannolikt det är att man lyckas och i vilken omfattning, likaså går det att snabbspola dragen under stridens gång. Tyvärr är spelets kamera fortfarande ett irritationsmoment där överblicken ofta tar stryk med skymd sikt som följd, framförallt i mer avancerade miljöer med terrängskillnader. Med fyra hårdlåsta styrkorsrotationer kan man rotera scenen framför sig eller hålla inne en axelknapp som visar miljön ovanifrån, vilket stundtals blir ett ofrivilligt minispel i sig för att kunna bilda sig en vettig uppfattning om sitt planerade drag. Här hade det istället gynnats av en 360-graders kamera på fri axel för att låta spelaren få bästa tänkbara vinkel under alla förutsättningar. De gästkaraktärer som ansluter till din trupp inom storyn går heller inte denna gång att styra, de lever sitt eget liv och kör sitt eget race på slagfälten precis som i originalet. Att kunna kontrollera även dessa hade varit önskvärt då de ofta kan röra till mina planer och i värsta fall bli renodlade räddningsuppdrag.
Att planera en attack, sedd ur två av fyra vinklar, där sikten är skymd hur man än gör...
Inom Final Fantasy troget finns här ett Jobb-system, inledningsvis bestående av mer grundläggande roller som Squire och Chemist. Dessa levlar man upp i strid och får då tillgång till mer avancerade klasser såsom Knight, Black Mage, Thief, Ninja med flera. Efter varje strid erhåller man JP (Job Points) som man investerar i sin aktuella klass för nya förmågor, aktiva som passiva. För de mer avancerade jobben krävs att man når en viss level inom flera olika klasser, vilket tillför åtskilliga lager av management när man befinner sig på världskartan. Mycket av spelet utspelar sig i menyer, att skräddarsy sina enheter med förmågor, vapen och skyffla runt sina karaktärer mellan olika jobb utgör essensen precis som i originalet för att få tillgång till ett brett spektra av kapabla förmågor. På världskartan gör man rätt i att besöka de större städerna med jämna mellanrum för att köpa bättre vapen och föremål, rekrytera nya enheter samt skicka trupper på mindre sidouppdrag som utspelar sig i bakgrunden.
Spelet erbjuder flera olika jobbklasser och välskrivna tutorials.
The Ivalice Chronicles är en dialogtung upplevelse och nytt för denna version är också ett komplett röstskådespel med lätt animerade karaktärsporträtt. Rösterna gör lyckligtvis ett bra jobb att förmedla allvaret i storyn och bidrar till att hålla uppe spelarens intresse i alla vändningar och twistar som utspelar sig. Det är trovärdigt och väl agerat utan att bli krystat - och då titeln utspelar sig i samma värld som senare års Final Fantasy XII är det givetvis brittisk accent som gäller i Ivalice. Musiken är lika fantastisk idag som då, vidare har man lagt till en lägre svårighetsgrad för att underlätta för nya spelare, utökad autosave och genomtänkta tutorials som förklarar spelmekanik, system, parametrar och variabler - vilket är tacksamt då originalet stundtals var svårt att sätta sig in i. Spelets nya gränssnitt är också knivskarpt, tydligt och bra.
De nyintroducerade rösterna gör ett genomgående bra jobb.
Sen har vi den lilla detaljen med spelets grafiska profil som utgör denna nyutgåva. Grafiken är absolut duglig, men inte mycket mer än så och det flyter trots allt i 60 bildrutor i sekunden. Men att ta 649 kronor för ett spel som liknar ett hårt filterrundat, nästan suddigt AI-uppskalat och uppskrämt Game Boy Advance-spel är lite väl häftigt. Jag kan delvis förstå tanken med retro-looken, som här blir något av en vattendelare, och jag kan inte sluta tänka på hur det här hade sett ut i HD-2D likt Octopath Traveler, något som hade passat spelet perfekt sett till upplägg och genre. Eller varför man inte tog inspiration från den nya introfilmen och anammade en mer skissad/handritad stil för spelet. Att inte ta det visuella till en högre nivå nästan trettio år efter originalet är ett klart minus och framstår som lika delar nonchalant som en missad chans. Det ska även nämnas att Playstation-originalet som ingår inte har några av den nya versionens inslag och bör betraktas som en bonus i sammanhanget även om det är svårspelat idag - framförallt efter att ha lagt närmare 35 timmar på den nya versionen.
Som nyutgåva lämnar grafiken en hel del att önska.
Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles är ett bra spel som snuddar vid en 8:a men som tyvärr inte får den makeover det förtjänar även om alla nya inslag tillför helheten och spelbarheten och gör spelet till den främsta utgåvan hittills - samtidigt är nyheterna också att betrakta som ett minimum av ansträngning vid en nyversion. Fans av originalet kommer känna sig hemma. Vissa designmissar i mekanik kvarstår som borde setts över, grafiken och spelmotorn lämnar en del att önska då det stundtals framstår både avskalat och föråldrat. Square Enix har uttalat ett intresse i att göra fler Tactics-spel förutsatt att denna nya utgåva gör bra ifrån sig. Något jag absolut tycker att spelet förtjänar - men det är ett högt pris för ett spel som hade lockat betydligt fler om prislappen varit halverad.
