Fire Emblem: The Sacred Stones

Hejsan, jag heter Lasse och jag har fördomar. I början av Fire Emblem: The Sacred Stones så tryckte jag nämligen konstant bort det mesta av dialogen av ren vana. Handlingen i Game Boy Advance-rollspel brukar allt som oftast vara lika spännande som en lördagskväll i SVT2 och så trodde jag även i detta fallet. Men när jag började läsa dialogen så fann jag mig snabbt totalt uppslukad och konstant undrande över vad som skulle hända härnäst. Jag kan inte komma på något annat spel som så totalt fångat mig med sin handling på Game Boy Advance, inget sedan Fire Emblem möjligen...

Och för er som trodde att Nintendos bärbara spelpojke var näst intill död nu när allt snack kretsar kring Dual Screen och Playstations portabla skönhet så kan jag säga att ni har fel. Som en ängel kommer Intelligent Systems med ett lyckobud genom sin uppföljare till det magnifika Fire Emblem. För er som inte bekantat er med det så kan det bäst liknas vid Advance Wars-serien, också den till Game Boy Advance och av samma utvecklare. Vi talar alltså om turbaserad strategi med rollspelsinslag när det är som bäst. För min egen del så faller tankarna dock på en annan spelserie som jag håller varmt om hjärtat. Den klassiska och tillika suveräna Shining Force-serien som spelas på liknande sätt men med mer rollspelsinslag. Det är också samma känslor som infinner sig när jag frenetiskt plöjer mig fram mot kejsardömet Grado på jakt efter att återförenas med min broder.

Kejsaren av Grado har nämligen gjort det oförlåtliga och attackerat sin alliansbroder Renais helt utan förvarning. De vill förstöra de fem heliga stenarna som finns uppdelade mellan fem av de riken som majoriteten av spelvärlden huserar. Genom blixtanfall tar Grados arméer snabbt huvudstaden och avrättar Renais kung. Han hinner dock få ut sin dotter från slottet och det är henne, med följeslagare, som man mestadels tillbringar sin tid med att styra. Under resans gång stöter man på andra som råkat illa ut av Grado-arméernas framfart och de sluter upp i ledet för att om möjligt kunna bjuda på motstånd. Handlingen tar hela tiden nya vändningar och man ges möjligheter att välja olika vägar. Genom spektrumet av olika personers upplevelser av händelserna styrs jag fram på ett oöverträffat sätt. Det är definitivt handlingen som är Fire Emblem: The Sacred Stones starkaste sida.

Annars så har Fire Emblem: The Sacred Stones egentligen exakt samma upplägg som förut. Det är fortfarande ett rutnät som du ska flytta dina enheter på och likt föregångaren så gäller det att vara försiktig. Dör en enhet så är den död för gott och det är även samma sten, sax och påse-system som används och har även samma importans när det gäller utfallet av en strid. Svärd slår yxa, yxa slår lans, lans slår svärd. På liknande sätt är det också viktigt att nyttja terrängen till sin fördel där skogar och berg kan vara avgörande för dina enheters välmående. Den taktiska biten är fortfarande lite i skymundan då svårighetsgraden än är lite för enkel, men det gör egentligen inget. Eftersom handlingen är så betagande så är ett vunnet delmål dubbelt glädjande då man både får njuta av segerns sötma och njuta av handlingens fortskridande. Det ska dock sägas att svårighetsgraden har höjts något sedan föregångaren, det känns inte riktigt lika enkelt som tidigare. Vissa av bosstriderna kan vara riktigt kluriga om man, som jag, inte vill förlora bra enheter.

Men några negativa aspekter finns fortfarande. Likt föregångaren så kan dialogerna bli lite väl långdragna men det blir dock aldrig så sockersött idiotiskt som nästan är signumet hos vissa rollspel till Game Boy-enheten. Dialogen håller konstant hög klass trots sin stundliga utdragenhet. En annan "negativ" aspekt är att grafiken inte heller blivit avsevärt bättre, men fyller sin funktion på ett bra sätt tillsammans med musikens ackompanjemang.

Som ni redan förstått så är Fire Emblem: The Sacred Stones precis lika bra som sin föregångare och är enkelt ett av de bästa spelen till Game Boy Advance. Jag är fångad som en fisk på en krok och hålls fast tills jag nått den suveräna handlingens ände. På vägen njuter jag av de välregisserade slagen som både ger strategisk tillfredsställelse och njutning av att se sina karaktärer öka i styrka. Fire Emblem: The Sacred Stones kan rekommenderas till alla och envar som gillar bra spel och som gärna sitter med huvudet böjt över sin Game Boy (eller Dual Screen om man så vill). Intelligent Systems har gjort det igen helt enkelt.