Foamstars

Live service-spel kan, om de tränger igenom bruset, bringa hem mer pengar än snart sagt någon annan typ av spel. Problemet är, förstås, det nämnda bruset. Det gäller för utvecklare att finna sin nisch bland de otaliga multiplayer-titlar på marknaden som konstant pockar på spelares uppmärksamhet och muta in sitt eget område. Det är A och O inom hela spelmediet, men framförallt inom live service. För heter spelen inte Fortnite, Roblox, Destiny 2 eller The Division 2 så heter de kanske Diablo IV eller Leage of Legends, och på varje titel som slår igenom går det otaliga och åter otaliga som inte gör det. Vad dessa live service-titlar dock inte heter är Splatoon, och här tycks Square Enix ha funnit "sin" nisch.

Foamstars är kort och gott en variant på Nintendos multiplayer-skjutare i live service-skepnad, till konsoler (Playstation 4/5) där Splatoon-serien naturligtvis aldrig har satt sin fot. Med största sannolikhet var det så idépitchen såg ut. Måhända en pitch så god som någon, men frågan är om Playstation-spelare verkligen är så svältfött sugna på en "Splatoon-like" att de accepterar vilken kvalitet som helst?

I motsats till sin uppenbara (och underbara) inspirationskälla handlar Foamstars inte om färg, utan om - hör och häpna - skum. Och då inte skummet på Måns Lindmans middagstallrik, och ej heller det som uppstår i mungiporna på rabiessmittat folk, utan om harmlöst badskum i illgröna, sockervaddsblå och tuggummirosa färgtoner. Det är den inledande berättarrösten tydlig med, samtidigt som den förklarar att ingen heller dör i Foamstars. Under spelets gång har man absolut inte ihjäl sina motståndare. Man får "chills", inte kills. Coolt, eller hur? Den mjäkigt, liksom kostymklädda och marknadsanalyserat barnsliga tonen kämpar tyvärr alldeles för hårt för att fånga upp den yngre publiken redan från start, och den typen av självdistans och ironi som till exempel Epic är så duktiga på i Fortnite, lyser med sin frånvaro som en svart sol.

Hur som helst, efter att jag och mina tre lagkamrater valt ut varsin av totalt åtta karaktärer börjar matchen. Smash the Star! Vi släpps ner på en jätteramp, surfar utför branten och landar så på ena sidan av totalt tre banor. Antingen en diskoarena, ett slags casino, eller något slags mellanting av disko- och casinoarena. Med hjälp av karaktärernas olika skumvapen - skumshotgun, skummissiler, skumgevär och så vidare - och vars två olika specialförmågor ska vi försöka ha ihjäl (förlåt, "chilla") motståndare. När motståndarlagets spelare "chillats" sammanlagt åtta gånger utnämns slumpmässigt en av spelarna till Foamstar och blir lite extra kraftfull. När denne slutligen chillats, då är spelet slutgiltigt över.

Att enbart rikta skumvapnen mot motståndarna är emellertid ingen bra idé. Om du någonsin har halkat i badkaret vet du att tvål och badskum är förrädiskt friktionsfria, och även här har det egna skummet egenskapen att snabba upp lagets rörelser - men också vice versa med motståndarnas dito. Det gäller därför att alltid försöka täcka marken och, i stundens hetta, konstant pressa ner L2-axelknappen och surfa fram och navigera bäst du kan från skumfläck till skumfläck. Tempomässigt är detta absolut livsnödvändigt för att överleva, eller, kanske lite för nödvändigt. För skillnaderna på underlagen är så stora att man antingen rör sig absolut sirapssegt på neutral mark/fiendeskum, eller så fladdrar ens karaktär runt som en bar rumpa i en vattenrutschkana. Ingen av underlagen är tillfredsställande att röra sig på, och en av Square Enix och Toylogics första balansfixar framöver borde definitivt vara att krympa skillnaderna mellan dem. Kollisionsfysiken med spelets vertikala plattformar är därtill fullständigt horribel. Det verkar vara helt upp till slumpen om jag griper om en kant eller inte, och sammantaget infinner det sig aldrig något direkt "flow" i mina rörelser. Milslångt från hur exempelvis Fortnite eller framförallt Apex Legends känns.

Tyvärr infinner sig sällan något vidare flow i själva matcherna heller, och strukturellt har det sett mer eller mindre identisk ut på majoriteten av mina hundra sammandrabbningar. Det börjar med en seg och långsam, minutlång start, därefter infaller ett drygt minutlångt mittparti av vågspel, och sedan bryter ett alldeles helvetiskt kaos ut i slutet där hela skärmen blixtrar av skum, specialförmågor och olika vapen som det är stört omöjligt att få rätsida på. Det Blizzard alltid briljerat med i allt från Warcraft och Starcraft till Overwatch har varit deras förmåga att designa detaljer som gör karaktärer och förmågor igenkännbara även i de mest trängda situationer. I Foamstars känns det istället ofta, efter ett par minuter in i matchen, mest som att jag fått badskum i ögonen. Och då pratar jag knappast Natusan Kids. Jag menar den veritabla syran från Dubbel Duschs gröna sportflaska, och jag kommer på mig själv med att till och med förväxla vilket lag jag tillhör. Det är värre än kill streak-helvetet i Call of Dutys sämsta multiplayerstunder.

Men ibland infinner sig ändå ett par matcher där saker klaffar. Laget lyckas att ordlöst kommunicera och koordinera sig; en ultimate skjuter ut en kraftig energistråle som förlägger hela mittfåran av banan i skum, och vi surfar fram på rad mot motståndarlaget och fyrar av skottsalvor i taktfast formation. Det böljar fram och tillbaka som sekundlånga ebb och floder om vartannat och dessa pulshöjande, aggressiva framryckningar i övertid får mig att ändå vilja tycka mer om Foamstars än vad det kanske förtjänar. För nämn den PvP-titel som inte är kul när man vinner? Match-förlusterna är betydligt intressantare för sammanhanget och blottlägger en av Foamstars större problem.

På grund av vad jag antar beror på målgruppens stenhårda fokus på "lek och spel" finns det idag inget rankat läge, bara rankade events som kommer och går. Därför varierar motståndet något alldeles enormt och, ovanpå det, är det i princip omöjligt att få någon form av feedback på vad jag kan förbättra efter ytterligare en kaotiskt hopplös förlust. Det finns ingen som helst generell matchstatistik att tillgå, och efter bataljerna visas endast knapphändig information om den egna prestationen upp. Andra spelares matchstatistik förblir dold som bakom ett missriktat GDPR-skydd så länge de inte råkar vara Most Valuable Player.

Bristen på feedback och ett rankat läge är dock bara delar av det större problemet som är games as a service kärna: hållbarhet och livslängd. Jag ser helt enkelt inte hur Foamstars ska kunna leverera någon form av variation och, i förlängningen, spelvärde när varken bantyper eller karaktärsval sätter något som helst större avtryck på matcherna. De ser i stort sett likadana ut oavsett hur ban- och hjälpteuppsättning ter sig. Det kommer behövas något annat än mer innehåll för att tillföra variation och hållbarhet här. Att battlepasset är i torftigaste laget och butiken innehåller kosmetiska grejer för säkert 8 - 10 000 kr från start, det vill jag bara nämna. I sammanhanget när detta ändå, i alla övriga avseenden, riktar sig till barn...

Kanske kan Square Enix och Toylogic fixa till detta och slipa bort de värsta skavankerna med uppdateringar, live service-style? Kanske tror jag inte det. Problemen är, som jag ser det, för djupt begravda under badskummet. Och lite synd är det, i alla fall, för trots att Foamstars ser ut som ett anonymt amatörprojekt i Fortnite Creative Mode har jag ändå haft ett gäng roliga matcher i goda vänners lag. Upplevelsen har, förutom vissa uppkopplingsproblem i matchmaking-sökningen, också varit sällsynt stabil och buggfri, och citypop-jazzen som ramar in såväl matcher som menyer är alltid galet medryckande. Har du Playstation Plus är detta "gratis" att ladda hem, så det finns möjlighet att testa om det allra minsta sug uppstår. Däremot skulle jag näppeligen rekommendera ett köp eller abonnemangstecknande enkom för detta.