Football Manager 2010

Det är ju precis det här som är dilemmat för oss sportspelsskribenter. Hur sjutton ska man bedöma spel som släpps i ny version varje år, med oftast marginellt stora förbättringar under huven? Ibland är det lätt, särskilt med spel som inte är så imponerande. Man kan alltid peka ut brister och oja sig över hur dessa inte rättats till, men i fallet Football Manager är det så mycket svårare.

Sports Interactives skötebarn är nämligen fortfarande såpass överlägset konkurrenterna att det känns nästan lite löjligt att recensera det i jämförelse med de andra spelen i genren. Hur sätter man ribban för ett spel som under så många år förfinats som Football Manager? I mitt fall, blir man jäkligt gnällig. Man accepterar inte småförändringar som något nyskapande, man köper inte ett nytt typsnitt som något som förbättrar spelet eller gör det värt att köpa om och om igen. I alla fall brukar man inte acceptera det.

Men i Football Manager 2010 har jag inget val. Snablar också. Inte mycket har egentligen hänt sedan förra året om man tittar lite överskådligt på spelet i fråga. Då var 3D-motorn det nya svart, i år finns ingen motsvarighet till det nytänkandet.

Istället har Sports Interactive satsat på att finjustera, trixa och dona något alldeles oerhört, och jag är nöjd. Jag kan till och med tycka att alla dessa små förbättringar motiverar ytterligare ett inköp.
För det första är hela gränssnittet omgjort, eller i alla fall förbättrat. Det är snyggare och lättare att navigera. Dessutom är spelet generellt sett oerhört optimerat i år, kanske mer än vad jag upplevt Football Manager någonsin vara.

Förr kunde en enkel sak som att skriva in text i sökfältet innebära huvudvärk och stelkrampsspruta på samma gång. Nu går det lätt som en dans och hela spelet blir mer... lättflytande. Kanske inte en stor grej, säger ni, men för mig innebär det allt mindre tid spenderad i ren frustration över att spelet inte hänger med i mitt skrivande, och mer tid med taktikpill. Precis som det ska vara.

Den andra "stora" grejen i år är användarvänligheten. Sports Interactive har alltid riktat sig till oss nördar innan, och inte haft mycket tid över för "casual gamers". Men i år har man gjort en riktig slug manöver, och riktat in sig mot båda.

För Football Manager 2010 är precis så svårt eller lätt att spela som du vill att det ska vara. Är du taktikjunkie och vill pilla med minsta inställning, går det alldeles utmärkt. Är du mer av en transfergeneral som hellre köper spelare än bestämmer hur de faktiskt ska spela, går det lika bra.

Detta gör att du som spelare kan göra Football Manager 2010 till ditt, mer än i någon annan tidigare utgåva. Det är ett oerhört välkommet grepp som faller fantastiskt bra ut i nästan varje enstaka användningsområde. Djupet, det så underbara djupet, som alltid präglat spelserien finns fortfarande där, men det är du själv som spelare som bestämmer hur långt ner du vill grotta in dig i detaljer.

Ett annat oerhört välkommet grepp är att Sports Interactive äntligen tagit ett bastant grepp kring frågan om aktivt coachande. Du kan nu för första gången ropa ut order från sidlinjen, under matchens gång. Du kan skälla, hylla, lugna ner och hetsa upp. Det är dock första året den här möjligheten existerar, och som vanligt kommer det ta några versioner till av spelet innan den sitter där ordentligt, för någon större effekt tycker jag mig inte alltid se i mitt spel.

Dessutom har förra årets härliga 3D-motor fått sig några rejäla lyft, i form av vädereffekter och publik (som förvisso är strykful) som jublar och hoppar när du sätter dina härliga vristskott i kryllan. Animeringarna har också blivit bättre, även om det finns en del att jobba på.

I övrigt så har det mesta putsats på. Transfermarknaden har fått ett ytterligare lyft, utan att för den skull vara så bra som jag alltid hoppats att den skulle bli. Det är fortfarande lite för svårt att sälja och köpa spelare i rätt tid och för rätt pris. Spelare blir dessutom lite för ego för min smak och vill sticka till andra klubbar så fort det andas om ny klubbadress, oavsett hur stor eller liten klubben i fråga faktiskt är.

Dessutom märker jag fortfarande av den irriterande tendensen att ledningar är svåra att hålla. I 95 procent av vanliga fotbollsmatcher är 2-0 samma som en mer eller mindre avgjord match. Inte alltid, men ofta är det så. I Football Manager kan däremot dina spelare göra de mest huvudlösa misstag när du leder bekvämt och på så sätt mer eller mindre slänga in bollar i eget mål för snabb kvittering. Inte särskilt verklighetstroget och dessutom jävligt irriterande.

Till dessa små klagomål lägger jag några till, som det faktum att träningsinställningar fortfarande kräver en examen från MIT för att förstå, och att ljudet är anskrämligt uselt precis som vanligt.
Men det spelar ingen roll. Allt är så underbart välgjort i årets utgåva av världens bästa managerspel att man inte bryr sig.

Jag har inte spelat ett mer "tajt" Football Manager än årets utgåva. Det har aldrig varit såhär bra på så många fronter innan och att det räcker sanslöst långt förstår nog de flesta. Egentligen har ju som jag tidigare nämnt, inte mycket hänt. Men det lilla som hänt är så in i bänken välplanerat och snyggt utfört att alla bäckar små blir en stor manager-å. Det är småjusteringarna som bär Football Manager 2010 på sina axlar i år, och man gör det så oerhört långt.

Det är ett sådant spel som växer ju mer man spelar det. Du måste verkligen lägga ner timme efter timme för att verkligen ta in hur mycket Sports Interactive har jobbat med Football Manager 2010, för det märks inte vid första ögonblicket. Men när du väl lagt ner alla dessa timmar, finner du ett underbart spel som är mer beroendeframkallande än julmust på julafton. Och det, mina vänner, är ett riktigt gott betyg.