Är spel beroendeframkallande? Hur påverkas egentligen ungas hjärnor av för mycket tid framför datorskärmarna? Det är på inga sätt nya frågor som ventileras. I det senaste fallet av "hjälp, mitt barn är spelberoende" är det ingen annan än USA:s favoritpsykolog Dr. Phil som hjälper ett föräldrapar med sin 23-årige son, Justin, som uppges spela runt 16 timmar per dag. Justin har inte lyckats behålla ett enda jobb, har hoppat av college och även rasat i vikt.
"I'd rather live in a virtual world than a real one", säger han i ett inslag från Dr. Phil.
Styvpappan tror att sonens beroende hindrar honom från att "launching as an adult" men tror även att spelberoendet är ett symptom på ett större problem:
"At the end of the day, I think Justin is an escapist. If you took gaming away, he would find some way to escape."
Vad är dina tankar om sådana här fall?
Tack, Pixeldynamo