Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Xenoblade Chronicles 3

Xenoblade Chronicles 3

Under de första timmarna har vi gått runt i Aionios och vi har många bra saker att säga, men också en del bekymmer som vi förväntar oss att skingra med spelets fortsatta utveckling...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag måste erkänna att jag inte har spelat de flesta av de tidigare Xenoblade Chronicles-delarna. Jag vet lite om historien i båda titlarna (särskilt första, som tydligen skulle höra samman med Xenoblade Chronicles 3) men det är tydligt att en del finlir gått förlorat för mig. DJag vill också direkt slå fast att jag i detta första intryck bara fokuserar på de första timmarna av den massiva äventyret, och precis som i alla viktiga japanska rollspel ökar både speldjup och story gradvis.

Xenoblade Chronicles 3Xenoblade Chronicles 3

Två nationer (Keves och Agnus) ligger här i krig och använder unga människor i en konflikt där de båda motståndarna alltid jämsides, och allt verkar meningslöst om man ser det utifrån. En soldats enda uppdrag är att leva och dö, och den största önskan de har är att uppnå tio års tjänstgöring för att fira en sista ceremoni inför sin drottning och försvinna från världen med hjältes heder. Och i det ögonblicket är när vi sätter oss i Noahs skor, en av Keves medlemmar och bärare av ett rött svärd som liknar Monado från Xenoblade Chronicles. Noah är förutom svärdsklass även en Eximios, ett slags fältkaplan som spelar på sin flöjt efter slaget för att ge ett hedersamt farväl till både vänner och fiender. Lanz och Eunie har sedan sin barndom alltid följt med honom. Lanz är storvuxen och spelar tuff, men är i själva verket mycket känslig. Eunie å andra sidan är en begåvad skytt med helande och distansstödjande funktioner.

De är en del av Keves specialstyrkor, och när ett uppdrag att undersöka en okänd energikälla i den konfliktneutrala zonen tilldelas dem går de dit utan att tveka. Genast vet de att det är något konstigt med det här uppdraget, och det som man trodde var ett rutinuppdrag slutar med att bli en konflikt med Agnus specialstyrkor och en tredje grupp som i sin tur kämpar mot några mäktiga fiender i skuggorna.

Detta är en annons:
Xenoblade Chronicles 3Xenoblade Chronicles 3

Under striden tvingar dessa okända fiender Noah och hans vänner att ompröva om de ska gå samman med Agnus, vars kämpar är den andra halvan av Xenoblade Chronicles 3-teamet: Mio, Taion och Sena. Mio är Zephyr-klass och han bär cirkulära blad och han attackerar samtidigt som han fokuserar fienden med dem. Taion är av typen Tactical som använder sig av eterbaserade krafter. Och den lilla Sena kan lura av sin storlek eftersom hon är en Ogre-klass, och hon är specialist på att attackera med sin tunga och enorma hammare. Efter att ha förstått att denna nya fiende är mycket större fattar de beslutet att lämna sina olikheter bakom sig och förena sina krafter mot den okända varelsen.

Då händer något otroligt: Mio och Noah förenas med varandra och blir en varelse vid namn Uróboros. Det multiplicerar deras krafter och gör att de båda karaktärerna förenas och kompletterar varandra. Efter strider och några avslöjanden som jag inte tänker spoilera ger sig de sex karaktärerna tillsammans iväg till en ny plats där de vill få svar på sina mysterier. Som ni kan se blir berättelsen mer komplicerad för varje sekund. Och alla dessa manusvändningar och öppna fronter äger rum under de första 3-4 timmarna av spelandet. Berättelsen fångar dig, lita på mig. Vi kan redan observera vissa intressen även på det romantiska planet, och några typiska klichéer från japansk popkultur och anime som är välkomna, men som riskerar att gå förlorade i den övergripande berättelsens komplexitet.

Xenoblade Chronicles 3Xenoblade Chronicles 3
Detta är en annons:

Aionios är den största och mest detaljerade världen i hela serien, och det kan jag redan bekräfta. Det finns ett enormt antal scenarier och stora biomes med enorma områden fulla av monster, sevärdheter och ett stort antal föremål som väntar på att plockas upp. Men det är sant att det är svårt att göra alla av dem användbara eftersom de förutom sin variation har var och en sin egen subtyp beroende på dess sällsynthet. Scenarierna är extremt stora, detaljnivån gör dem vackra och de har en mycket intelligent design. Monstrens variation har också dragit till sig min uppmärksamhet, för beroende på vilken nivå du ställer in den övergripande svårigheten i spelet kan även de vanligaste monstren sätta dig på plats om fiender grupperar sig under strid. Specialprotagonisternas attacker har var och en sin egen unika tid och laddningsläge, och om vi lägger till de viktigaste bieffekterna för att uppnå en fördel i striden, ger det realtidskrig som kan upplevas med intensitet och viss strategi även om vi bara vill använda samma karaktär hela tiden.

Sanningen är att dessa tidiga delar av spelet bara fungerar för att avslöja en del av karaktärernas bakgrund och för att lära sig de grundläggande punkterna i striderna, samla in föremål och lära sig att röra sig på kartan och slutföra uppdrag och ärenden, vilket är det vanliga i japanska rollspel. Det finns också en introduktion till deras klasser och deras speciella förmågor. Det är viktigt att lära sig och använda dem vid rätt tidpunkt. Men sanningen är att jag inte har sett något som får mig att understryka spelet som något oerhört unikt inom genren. Naturligtvis är detta en subjektiv rädsla, och det kommer förmodligen att finnas en del överraskningar allteftersom berättelsen fortskrider. Men just nu är striderna, monstrenas möten och NPC:erna lite monotona och repetitiva. Dessutom gör det enorma antalet objekt, statistik och modifieringar inom laget och attackerna en lite yr av att bara tänka på allt. Men detta är bara isolerade känslor som spelets verkliga styrkor borde kunna lysa bortom. Xenoblade Chronicles 3 har gjort mig helt fast, och jag kan inte vänta på att kunna berätta på djupet om alla detaljer så snart som möjligt.

Relaterade texter

1
Xenoblade Chronicles 3

Xenoblade Chronicles 3

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Alberto Garrido, GR ES

Under de första timmarna har vi gått runt i Aionios och vi har många bra saker att säga, men också en del bekymmer som vi förväntar oss att skingra med spelets fortsatta utveckling...



Loading next content